Valhallstisdag

Men det var väl ungefär som att köra TCT fast på plattare vägar och med annan färgsättning på klungan?
Jag fick cykla på den här mäktiga fincykeln, så det var förstås rotorklingor och wattmätare och lyx och flärd för hela slanten och i det närmaste omöjligt att få något annat än ett succéträningspass. Jag blev väl så till mig av kombinationen av den materiella festligheten och det här med att få cykla med nya människor på nya vägar att jag blev pigg och glad och sprättig. All den där oron över klenhet, avhängningar, gråt, tandagnisslan och misär i onödan, alltså. Som vanligt.

Himla trevligt på det hela taget. Jag tror Daniel fick en bild på det hela, så jag ska se om jag kan förhandla till mig den så jag kan illustrera.