#kastarsten

Jag har ägnat en stund åt att slösurfa runt lite bland twitterkonton. Folk är så tråkiga. Vad som däremot är roligt att titta på: vad som skrivs där man ska beskriva sig själv.

Många av de jag känner igen håller sig ju föga förvånande till olika varianter av "cyklist", och inte så mycket mer än så. Makes sense, antar jag. Andra meddelar istället sina titlar på jobbet. Inte heller helt orimligt kanske, om twittrandet mest är jobbrelaterat. En tredje variant ska försöka beskriva hela sin person i två meningar, och det slutar ju alltid bara med ett hetsigt uppradande av lite mer eller mindre klämmiga adjektiv och är väl sällan särskilt smickrande (tokrolig! livsälskande! semesterfirare! härlig! chokladälskare! nyfiken! restokig! bag in box! finlandsfärja! osv osv).
Så finns det förstås också dom som lämnar det helt tomt, förmodligen beroende på att de antingen inte tycker att deras stora härliga personligheter går att sammanfatta på så liten yta, eller för att de inte är kreativa nog att få till det. Oavsett vilket är det ju ändå ett tecken på dåligheter.

Förvånansvärt få verkar ha anammat det klassiska med att dra till med ett fräscht citat, vilket satte mina fördomar på skam och vilket jag glatt överraskad förstås är den första att tacka för. Sorgligt nog är det dessvärre förmodligen i den fållan jag själv skulle hamna, främst av pur bekvämlighet och fantasilöshet. Det är fan inte lätt att vara så ickeslagfärdig som yours truly. Kommer aldrig kunna ha ett övertygande twitterkonto, kommer aldrig vinna några slogantävlingar. Kan herregud knappt få till ett par inläggstitlar om dagen till den här högst privata och interna bloggen.