"Men gud Lisa, hur gick det? Blev det nån träning? Fick du cykla ensam? Vad hände? Hur har du inte kunnat upplysa oss? Hur trodde du vi skulle kunna få ro att sova inatt utan lugnande vetskap om att allt gått bra?" osv osv
Jo, förstår ni. Jag cyklade. Inte ensam.
Men jag gjorde det heller inte så bra.
Började med en förhoppning om att kunna avverka lite backe, men fick varken upp eller ner pulsen (eller mig själv) som jag skulle (fick däremot istället ont i halsen) så efter fyra tappra försök insåg jag att det nog inte var Värt Det, så jag lade ner. Tog mitt sällskap och fincyklade över Sundborn, Karlsbyheden och runt Varpan istället, det var ju sol och sommarvärme. Älskade att cykla. Hade sprättiga ben och de fantastiskt tacksamma Scorpohjulen som gör det så himla lätt och snyggt att trampa fort. Cykelglädjecyklade ett par timmar och kom hem med hosta och halsont och får idag naturligtvis skylla mig själv i allra högsta grad. Ändå värt, de där livsnjutarpassen är så himla viktiga.
Idag kör mina klubbtjejer SM-tempot på Sollerön! Håll tummarna för dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar