Tack till pappa Sandberg för bilderna!Vädret var som ni ser fint. Jag hade naturligtvis glömt albinoregeln nummer ett (a_l_l_t_i_d solskyddsfaktor) och brände såklart min alabasterhud bortom sans och vett. Men förutom det var det trevligt! Det var ett ganska kort lopp på 50km och det kändes inte som att det hände så mycket under tiden. Det rycktes väl lite grann och så men det mesta verkade halvhjärtat på något sätt vilket väl också ledde till att klungan, med något enstaka undantag, höll ihop hela vägen ända fram till sista backen när finskorna drog igång spurten.
Jag kände mig rätt stark i alla fall. Låg framme och tyckte aldrig att jag hade något problem med att gå med när det attackerades och sådär, och det var väl det trevligaste med det hela. Alltid fint att känna sig stark.
Dessvärre var jag i vanlig ordning lite för långsam igång när det ska spurtas, reagerade försent och kom in först på åttonde plats. Men så kan det väl vara. Jag kan ju som tur är fortfarande skylla på min orutin. Det blir värre den dagen det kortet spelas ur händerna på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar