Ensamträning

Jag skulle ju köra ett pass i skogen den här veckan, och eftersom högskolan skulle köra baggbobacken idag och det inte slår torsdags-gp i rolighetsväg tog jag det idag.
Jag lattjade runt lite på jungfruberget och var som förväntat dålig i största allmänhet. Såg ändå till att bli medvetet andfådd och trött i några omgångar för att uppnå syftet, klarade efter det irriterande nog inte av en stig uppför som jag ville klara utan ramlade istället och satte storklingan i vaden. Hade en blodfest i lingonriset ett tag och var lite dramaqueen i min ensamhet innan jag insåg att det ju 1-var rätt otacksamt och 2-i själva verket var mer blod än sår och att det var lite löjligt att ställa till med en soloscen över något som inte ens kommer synas imorgon.
Blev hur som helst så till mig av all dramatik att jag kände mig tvungen att hetsa upp och ner för tvtornsbacken tills illamåendet infann sig och jag kunde lomma hem igen.

En negativ och en positiv slutsats från dagens pass:
-jag är fortfarande skitdålig i skogen
-det är inte längre DÖDSTRIST att träna ensam, idag var det helt okej