Jag har varit i stockholm igen! Den här gången fick jag varken träffa Lisa2's föräldrar eller hälsa på Johanna i palatset på kungsholmen. Istället fick jag köra Lida Loop - och led, det gjorde jag! Gick rakt in i väggen på det där sättet överdramatiserande killar annars bara gör. Stod STILL i en backe på sista varvet. På riktigt! Kom inte framåt! Och då satt jag inte ens på cykeln! Jag försökte gå! Helt sjukt. Så himla långt var det ju inte, även om det var det längsta jag kört på mtb.
2 kommentarer:
Bra jobbat! Det är riktigt bra moral att inte bryta loppet, vilket såklart en överdramatiserande kille hade gjort ;)
Hur som helst, det är bara att bryta ihop och komma igen! Även Lance Armstrong hade nederlag i början av sin karriär. Det är alltid bra att ha detta i bakhuvudet när det går som tyngst...
Tack! Jag kom ju inte sist och det är inte hela världen. Jag var ju inte precis omedveten om min stigcyklingssugighet innan heller så det är lugnt. Jag fick ju bli trött i alla fall, och det gillar jag ju ;)
Skicka en kommentar