Sliten

Jag lyckades visst cykla mig sjuk igår. Var pigg och så igen när jag kommit hem och fått mat och fått klappa mina djur och sådär, men vaknade idag helt förstörd. Spännande.
Hur som helst kom jag i alla fall inte sist (7 av nio). Även om vi ju diskuterat det här förut att bara för att andra är sämre så blir inte ens egen (icke-)prestation bättre, så är det ändå rätt trevligt att slippa vara långsammast av alla.
Men de 57(!!!) minutrarna till Martina är svåra att misstolka.

Den första loopen funkade ju bra, jag körde på en timme vilket var ungefär vad jag räknat med (även om det var svårt att tänka något på förhand när jag varken kört loppet, andra långlopp eller ens tränat på sådana sträckor på mtb förut), men någonstans inne på andra loopen hände det ju nåt, och sen var det som sagt bara downhill (hoho) därifrån.

Roligt ändå att ha kört mitt första långlopp. Trevligt att få bli lite trött. Lite svårt har jag dock att få någon tävlingskänsla i skogen, att bara jaga i tomme är en mental grej jag inte riktigt fixar än.

(Mera positivt: jag har ju haft lite problem med den här ångesten och det, ni vet. Just skog och okända vägar har ju varit det som varit värst, så jag var lite nojig innan för hur det skulle gå med det och så, även om jag ju nu inte skulle vara ute ensam (allra värst). Det hann jag i alla fall inte fundera särskilt mycket på efter de inledande kilometrarna, så det var helt lugnt. Nyttigt för mig att märka.)