Inte bara för att jag älskar att få sista ordet...

... (men ganska mycket därför): solsken! In your face regnvädret. Jag har ju, som i alla fall Ola vet, en rätt tung deal med solen. Den skiner när jag cyklar.

So silent I when love was by

Älskar Liv Strömquist. Ni borde också göra det.

Kompensation

Jag har slarvat bort min sladd till mobilen! Jag kan därför inte föra över fler bilder än en i taget (jobbigt) så istället för foton på min egen perky nuna och slingriga dalavägar i somrig solnedgång och sån bs så kompenserar jag med en bild på en gullig hund! Det kommer funka jättebra, eftersom ingen kan bli sur eller besviken inför en sådan där uppsyn, och ni kommer förlåta mig.

För den som för bok över min träning (det gör ni väl?!) kan jag meddela att jag inte hann i tid från jobbet för att kunna vara på Lugnet 17.30 = ingen högskolecykel för min del. Skojade istället till det i min ensamhet med fyra tempointervallet vid Stennäset. Det var länge sedan så det var kul, jag gillar verkligen det där tempomalandet. Inget himla hattande och hänsynstagande till vad ens omgivning håller på med eller eventuellt snart tänker hålla på med eller höll på med för fem minuter sedan och det passar väl min egen person rätt bra att slippa sånt antar jag. Jag vet ju mina svagheter och störigheter, jag har rotat tillräckligt i mitt inre för att känna mig själv såpass. Gött alltså att istället bara få ta ett rejält bett i styrlindan och ägna sig åt lite stampande på pedalerna, och bara ha den egna svagheten att skylla på vid eventuella nederlag. Trevligt. Tryggt liksom.

Imorgon är det förmiddagscykling!! Det kommer bli fint och solbränt, så stay tuned och sån skit.

Nä, det funkade inte

har nu drabbats av psykosomatiskt halsont. Undrar just om högskoleträningen kommer ha någon uppslutning idag? Undrar just vad som står på programmet.

A sentence of sorts in Stockholm

Ungdomar, jag har inte dött!
Jag har firat lite midsommar, men mest i vanlig ordning cyklat och jobbat utan några större uppenbarelser eller utsvävningar. Det är sommarsläpigt på jobbet och ALLA har semster. Det har mest varit ungefär som tonårslisa har det här alltså:

Jag har ju självklart därför blivit både trögtänkt och dum i huvudet, så jag tänker skylla bloggstiltjet på det. Orkante vara fyndig när hjärnan går på konstant snooze i halvdagsintervaller och är så trött på smsbloggade bilder på min egen trötta uppenbarelse.

Förhoppningsvis kanske det här pliktskyldiga postandet väcker mig ur bloggtorkan. Om inte får jag väl börja läsa dagspressen igen, det brukar ju vara en ständig källa till irritation och upprörda utläggningar. Tyvärr har jag ingen tidning, vill ni donera era gratismånader av DN & SvD så vet ni var jag finns. Lovar minst ett bitskt inlägg i veckan.
Lokaltidningarna här på landet bjuder tyvärr inte på så mycket blodtryckshöjande. Hur obstinat jag än är så är det ändå så att faktumet att katter springer bort, att PRO har säsongsavslutning med hembakat eller att blomkrukor på torget flyttas från den ena till den andra vägkanten tyvärr är rätt svårt att väcka några hetare känslor inför.

I tällberg

The dalarna way

Storhelgschic

Jorå förstår ni, det där röda kring ögonen som ser ut som skrubbsår? Det är inte det, det är väldigt färska blåmärken. Och som alla vet tar blåmärken ett tag på sig att bli svullna och fullt utvecklas, typ ett dygn. Såååå ni kan ju kanske se för ert inre öga hur vansinnigt vacker jag ser ut nu. Blåtiran är respektingivande, skulle man ju kunna säga.

Tur då för mig att jag får kompensera den och min allmänt mörbultade och trasiga stackars kropp med sommarklänning! Jag ska till Tällberg för lite good old traditionellt midsommarfirande. Absolut ingen kommer ju tro att jag lever i ett förhållande med en kille som fått i sig lite för mycket och sopat till mig såhär på midsommar. Det blir kul.

Vad gäller det där cyklandet igår annars så körde jag faktiskt riktigt bra innan jag kraschade (och efter!). För första gången lyckades jag vara snabb även på stig! Det är stort, faktiskt.

Bättre i götet?

Min bror skickade det här. I Göteborg verkar det vara både skonsammare och soligare. & nej, jag kan inte vända på bilden. Vänd på huvudet.

Tvåa

Jag kom fem minuter efter sofia bleckur och blev tvåa, eftersom jag som synes envisades med att gosa så närgånget med moder jord halvvägs. Surt, sa Lisa. Vansinnigt roligt lopp dock, och såklart helt fantastisk cykel! Kan fortfarande inte ens beskriva skillnaden på ett sätt som känns tillräckligt!

Fy fan vad ballt

Jag lovar att aldrig mer säga någonting om att det på något sätt skulle vara något annat än materialet som är av vikt inom cykel. Tror jag fått en cancellara-hoj. Behöver knappt trampa! Jag är kär! Vill gifta mig med stevens smc:an och föda dens barn! Så himla fint!

Bara lögner och bedrägerier

Jag ska ju inte alls cykla på min gamla cykel med rostig kedja, Stefan har ordnat så jag såklart ska fincykla på Stevens! Två ton lättare och mycket, mycket snyggare med andra ord.

Prylar också

Något som däremot mår bättre än min skogscykel är ju min asfaltsdito. På den avlöser de lätta och fina hjulen varandra. Ingen hejd på eländet!

Olikheter

Ja, nä, jag kör ju som ni märker inte SM. Det beror förstås till 99% på en liten självförtroendekris som drabbade mig i anmälningsvevan och som väl nu känns lite inaktuell, men det spelar ju egentligen inte någon större roll. Vad viktigare är, är ju att jag nu kan försvara Faluns heder i det egentligen mycket mer prestigefyllda (men möjligen av outgrundlig anledning något mindre kända) midsommarloppet på mtb: Orsabajk'n.

Mina främsta konkurrenter och dalarnas freshaste 40plussare, Stefan "Rent spel" Carlsson och Patrik "Paddlarn" Svensson, har nu förberett sig hela veckan för detta. Plockat isär och putsat cyklar. Bytt ut komponenter och haft semester. Planerat och laddat och funderat ut fula tricks. Vilat och intervallat och formtoppat. Allt för att frustande i sina essen kunna stå på startlinjen redo att smaka blod imorgon förmiddag.

Själv har jag ägnat veckan åt att ha ont i halsen och hosta, sova alldeles för lite, ha hästsvans och gå på aerobics och framförallt inte cykla på min otvättade mtb med rostig kedja och hackande växlar.

Jag borde alltså få någon slags handikapp. Starta på halva vägen?

I Sundborn

Vi åkte till landet och tog oss ett kvällsdopp.

Jag och min andra kille är också på roadtrip

Förra veckans bilder

Branko kom in och lämnade över bilder från förra veckans Ingarvet GP. Ser ni vad många vi var! Så roligt! Många snabba cyklar och cyklister där!




Och en avslutande bild på ett fint överlämnande av prylar, tips och komplimanger mellan student & master. Här kör Stefan på Scorpohjulen jag har nu, gammal är ju äldst och förtjänar alla fördelar.

Swebar

Här på friskis har dagens fika just levererats av dalblads nutritions mest hunkiga säljare. Givetvis ett genidrag att låta honom komma hit och lämna smakprover på varenda swebarvariant som finns. Jag har ätit mig mätt på pepparkakesorten och karin har bokat in ett möte. Vi är så lättköpta.

Sånt som blivit snyggare med åren:

...cyklister!


Jag letar bilder till vår tidning här på jobbet, och rotar därför igenom varenda mapp och cd med bildmaterial jag kan hitta i gömmorna. Snubblade över en mapp cykelbilder från -96 på den gode herr Carlsson i Italien (låter man bilder ligga kvar och skräpa får man tåla att de bloggpubliceras utan ens vetskap tror jag...). Säga vad man vill om nittiotalet alltså, musiken var ju bättre och så men frågan är ju om cykelmodet var det...

Värt och ovärt

"Men gud Lisa, hur gick det? Blev det nån träning? Fick du cykla ensam? Vad hände? Hur har du inte kunnat upplysa oss? Hur trodde du vi skulle kunna få ro att sova inatt utan lugnande vetskap om att allt gått bra?" osv osv

Jo, förstår ni. Jag cyklade. Inte ensam.
Men jag gjorde det heller inte så bra.
Började med en förhoppning om att kunna avverka lite backe, men fick varken upp eller ner pulsen (eller mig själv) som jag skulle (fick däremot istället ont i halsen) så efter fyra tappra försök insåg jag att det nog inte var Värt Det, så jag lade ner. Tog mitt sällskap och fincyklade över Sundborn, Karlsbyheden och runt Varpan istället, det var ju sol och sommarvärme. Älskade att cykla. Hade sprättiga ben och de fantastiskt tacksamma Scorpohjulen som gör det så himla lätt och snyggt att trampa fort. Cykelglädjecyklade ett par timmar och kom hem med hosta och halsont och får idag naturligtvis skylla mig själv i allra högsta grad. Ändå värt, de där livsnjutarpassen är så himla viktiga.

Idag kör mina klubbtjejer SM-tempot på Sollerön! Håll tummarna för dom!

Åeeeeeh

Efter två dagar i lathetens och smalfetmans tecken ska jag nu ä-n-t-l-i-g-e-n få träna igen!
Problemet bara: mitt träningsschema är helt rubbat den här veckan och går inte att följa. Jag står alltså handfallen och måste "tänka själv" (vi vet ju hur bra det brukar gå när folk(tm) ska göra sånt). Jag vet inte vad jag ska göra? Kan omöjligt bestämma mig. Hatar att behöva välja, det är ju därför jag älskar schema med allt vad det innebär. Jag älskar att lyda blint!!!
Men nä, nu måste jag vara min egen herre? Sedan när blev DET opti?

Och ännu viktigare: vem ska göra mig sällskap? Ska jag bli tvungen att träna ensam? Vem ska klappa mig på axeln då? För vems skull ska jag ta i? Min egen? Hur ska det se ut?

Trivsamt

Väntrum på sjukhus. Topp-3 deppiga miljöer?

Tillbaka till brudigheten

Inga linser, inget smink, ingen frukost, ingen träning, inget jobbsällskap, no wine, no women, no fun, no sin, no you. Snart sjukhuset och ögonavdelningen dock, sedan får jag förhoppningsvis klartecken att gå tillbaka till mitt gamla vanliga hederliga jag - givetvis innebärande allt ovan.
Det ska bli trevligt att se någonting igen, det är så jobbigt att facebooka på arbetstid annars och folk tar så illa upp när man inte hälsar. Tillfällig blindhet verkar inte vara en godtagbar anledning för oartigheter.

Flopp

Trodde ju att jag skulle ha en massa överflödig tid att uppdatera like a mad man/som om det var '99 här idag, och så ba får jag SKITMYCKET ATT GÖRA?! Liksom va?
Vilken besvikelse.

Ångrar lite att jag inte anmälde mig till SMtempot på onsdag, jag gillar ju tempo mest av allt! Men är huvudet vekt får, ja, huvudet lida. Så att. En annan gång då.

God morgon då!

Med från början idag!

Diy

Jag har byggt ett sängbord. En (1!) av böckerna ovan har jag inte använt i studiesyfte.

(Ovanifrån: Retorik eller konsten att övertyga, Tala väl, Heder och påverkan, Paul Austers collected prose, Om pojkfotboll och maskuliniteter, Små platser - stora frågor, Kulturella föreställningar om barn, Nuclear rites, Fear as a way of life, Life and words of a !kung woman, The cassowary's revenge, The trobrianders of Papua New Guinea, Konsten att tala, På Barheidas tid, Art that kills, Answer me - the first three, Marketing management, The visual encyclopedia of serial killers, The agile rabbit book of historical and curious maps, Värld av is)

Vilken av dom det är, och huruvida det säger mest om mig, boken, mina studievägar eller kursernas innehåll kan ni ju fundera på.

Jag och min kille är på roadtrip

Sittmöbel!

Soffa! Något att sitta på! Två tummar upp!

En gemensam nämnare

Jag hade sett fram emot en halvdag på cykel i kortbyxor idag, men så vaknade jag med en hals som känns inuti som jag inbillar mig att Peter Harryssons hals känns. Som en tjock men lite svampig trädstam. Och ingen träning med halsont vet ju alla, så inget sånt kul för mig idag.

Tur för mig då att jag fortfarande är mitt i en flytt (nej, jag är inte klar än, om man gör lite i taget tar det visserligen längre tid men det blir inte lika tråkigt) och alltså har saker att sysselsätta mig med ändå. Förutom alltså att ligga på min nya soffa, vilket var vad jag var i Gävle och plockade hem igår, och dricka te med honung.

Det som är positivt med det här är att jag dels kan skylla mina tröttben under gårdagen på att jag hade nåt skit i kroppen, och dels att jag åtminstone slipper SE UT som Peter Harrysson. Det är skönt.

Åka bil

Jag fick sällskap imorse! Hade ju fina hjul men trötta ben, fick som tur var fika i Gustafs. Nu på väg till Gävle med glasögon och min fader konungen. Vad ska jag göra där?

Väntans tider

Jag blev visst för tidig. Frågan är ju nu om någon annan är i stan och tänker cykla på morgonen. Kommer någon komma? Kommer jag få trampa ensam?

Ett vansinnigt coolt inlägg som inte handlar det minsta om cykel

ALLTSÅ!!!! HAR NI LÄST DN IDAG ELLER?! Samtidigt som jag har min Saramagoska Blindheten-upplevelse (läs boken!) så går gubben och dör!!! HÄR. Sammanträffandet! Det här är det coolaste som hänt mig sen typ, halv fem i eftermiddags när jag fick på högprofilshjulen på cykeln.
ALLTSÅ!!!! STORT!!!

Karin älskar det

Hon vill redan nu byta arbetsplats

På studiebesök

Jag och Karin är hos Carlsson och praoar lite.

Nya hjul

Kolla vad som nyss ramlade in till mig här på kontoret! Tack snälla Stefan!

Ingarvet GP och en vända på akuten

Jag var i vanlig ordning uppe på Ingarvet och körde torsdags-GP igår (bevis1, bevis2), men upptäckte efter kanske tionde varvet att jag inte såg så mycket på högerögat. Ignorerade såklart eftersom jag inte riktigt hade tid att fundera så mycket på det just då och trodde mest jag fått skit på linsen, tills jag på sista varvet slängde ur den i farten och fortfarande inte såg någonting.

Hade ett Jose Saramago-moment (ni vet, bra bok) och såg bara en mjölkvit vägg med ena ögat. Blev lite nojig och ringde sjukvårdsupplysningen som skickade upp mig till akuten och ringde in jouren på ögonavd omgående så där fick jag sen nöjet att spendera kvällen.

Resultatet av det hela: sår på hornhinnan och syrebrist i densamma, vilket tydligen leder till att det blir som rimfrost över hela hinnan vilket ju förklarar varför jag bara såg vitt. Mycket spännande det hela. Annars mest några dagar med glasögon, ögonsmärta och lite crappy syn, men det är ju helt okej att leva ett tag med. Åtminstone bättre än blindhet.

Inga konstigheter

Skulle använda mikron lite. I den hittade jag en bok om hästträning, en matteB-bok, fem Tank Girl-seriealbum och en antennsladd. Inga som helst konstigheter med andra ord.

Utan finbesök

På jobbet är det som vanligt. Tom blick, frånvarande tankegångar, svettiga gubbar, stiliga hantverkare, hungersnöd. Ni vet. Same, same (as we say in lappland osv, eehe).

Finbesök

Nu har Faluns mest omtyckte man, den här gamle räven/renspelaren/sportsmannaandaföredömet, i flera dagar vitt och brett talat om sin kommande närvaro på Ingarvet i afton. Hittills har han bland annat pratat mycket om hur han ska armbåga ner alla som verkar snabbare och/eller yngre i diket och hur framför allt Öijer borde hålla sig därifrån eftersom han ändå är en överskattad nolla. Det bådar gott för en himla trevlig stämning på träningen (tävlingen!!!!) ikväll alltså. Kom dit!

MTV cribs

Det här var egentligen ett mms, men jag återanvänder det eftersom det så himla fint visar hur mysigt och hemtrevligt jag har det. En trave kartonger, en pocketbok och en vattenflaska liksom. Det räcker väl? Eller?

Kort om 2 bra saker

1. att jag ju fick den stora äran/nöjet att träffa Johan i söndags, det har jag ju alldeles glömt bort att tala om!

2. att jag fick den stora äran/nöjet att köra 10*sjulsarvsbacken med högskolesällskap ikväll!

Så himla göttigt allting. Livet och det, alltså.

Spännande uppdatering

Killen med polisanmälningen har varit här igen! Nu är den tydligen tillbakadragen. Han blev dock sur på mig och tyckte att jag kunde använt en trevligare ton när jag bad honom dra tillbaka den.
Alltså... va?!
Det känns som en så himla rimlig reaktion från hans sida att uppröras över det.
Och jag håller ju verkligen med, jag måste verkligen sluta vara så vansinnigt otrevlig här på jobbet jämt.
(Jag tycker ni alla borde ringa hit och lyssna på min absurdt otrevligt kvittriga serviceröst för att förstå vidden)

Kompakt

Man får till och med plats med både sushi och tjej!

Effektivitet

Att flytta ett gym medelst liten golf innebär naturligtvis inga som helst problem.

Herregud!

Jag har visst inget internet! Ägnar mig helt crazy och oldschool åt IRL-aktiviteter istället! Än så länge funkar det över förväntan.

Plockade hem en lampa igår, så nu har jag följande i min lägenhet:
-en ikeasäng
-en orientmatta
-en lampa
-ett duschdraperi
-en trave böcker
-fem garderober med kläder
-cyklar

Anledningen till den här bohagsbristen är inte att jag är arton år och aldrig har bott någonstans tidigare, utan snarare att jag bott lite för mycket på lite för många ställen under tio års tid och därför liksom aldrig bemödat mig med att skaffa mig någonting. Jag har ju ändå alltid varit på väg att flytta till nästa ställe inom några månader. Detta, plus min förkärlek för att slänga ALLT i varje flytt, gör att mängden grejer blir ganska överskådlig.
Men nu räknar jag ju med att vara kvar här ett tag, så jag funderar på att skaffa mig en soffa och ett köksbord som nästa projekt. Det känns som en trevlig grej. Men är ni inte så petiga med sittmöbler så är ni såklart alla välkomna att sitta på min matta närhelst ni behagar redan nu. Ta med presenter. Jag gillar prettoböcker, prylar i färgglad plast, gulliga djur och att få mat lagad åt mig.

Sliten

Jag lyckades visst cykla mig sjuk igår. Var pigg och så igen när jag kommit hem och fått mat och fått klappa mina djur och sådär, men vaknade idag helt förstörd. Spännande.
Hur som helst kom jag i alla fall inte sist (7 av nio). Även om vi ju diskuterat det här förut att bara för att andra är sämre så blir inte ens egen (icke-)prestation bättre, så är det ändå rätt trevligt att slippa vara långsammast av alla.
Men de 57(!!!) minutrarna till Martina är svåra att misstolka.

Den första loopen funkade ju bra, jag körde på en timme vilket var ungefär vad jag räknat med (även om det var svårt att tänka något på förhand när jag varken kört loppet, andra långlopp eller ens tränat på sådana sträckor på mtb förut), men någonstans inne på andra loopen hände det ju nåt, och sen var det som sagt bara downhill (hoho) därifrån.

Roligt ändå att ha kört mitt första långlopp. Trevligt att få bli lite trött. Lite svårt har jag dock att få någon tävlingskänsla i skogen, att bara jaga i tomme är en mental grej jag inte riktigt fixar än.

(Mera positivt: jag har ju haft lite problem med den här ångesten och det, ni vet. Just skog och okända vägar har ju varit det som varit värst, så jag var lite nojig innan för hur det skulle gå med det och så, även om jag ju nu inte skulle vara ute ensam (allra värst). Det hann jag i alla fall inte fundera särskilt mycket på efter de inledande kilometrarna, så det var helt lugnt. Nyttigt för mig att märka.)

Jag led

Jag har varit i stockholm igen! Den här gången fick jag varken träffa Lisa2's föräldrar eller hälsa på Johanna i palatset på kungsholmen. Istället fick jag köra Lida Loop - och led, det gjorde jag! Gick rakt in i väggen på det där sättet överdramatiserande killar annars bara gör. Stod STILL i en backe på sista varvet. På riktigt! Kom inte framåt! Och då satt jag inte ens på cykeln! Jag försökte gå! Helt sjukt. Så himla långt var det ju inte, även om det var det längsta jag kört på mtb.

Fler saker från ungdomen som dyker upp när man flyttar:

Demokassetter! Med följebrev! Jag får aldrig sådana här fina hälsningar från banden nuförtiden, jag var nog bättre förr.

Fler saker från ungdomen som dyker upp när man flyttar:

Tonårsdagböcker!

Boktips2

Boktips

Lördagswhine

Alltså, inte ens när jag för några veckor sen bara gnällde om min trötthet var jag såhär trött. Har slängt ner kläder i två kartonger och blev så slut att jag var tvungen att ta paus i horisontalläge. Okej? Tveksamt.

DÖR

Jo

love is just another word i never learned to pronounce

Jag har nog inte varit såhär trött sen... länge. Ska för första gången på flera månader varken jobba eller köra distans på hela dagen, blev så till mig när jag kom på det att jag somnade om med hund på magen efter frukost och sov på soffan i fyra timmar till. Efter det blev jag aldrig riktigt mig själv igen. Helt slut. Funderar på att sova lite till.
Det hela bådar naturligtvis vansinnigt gott inför morgondagen. Mitt mål - "överleva" - känns ju ännu mer lagom högt satt nu...

Måste dessutom flytta idag. Ansträngningen?! Men kanske kan jag få åka och köpa en krukväxt om jag är snabb och blir klar fort. Det kanske är kul. Man ska väl glädjas åt det lilla och sånt har jag hört.

Uppföljning

OTIPPAT!
POLISEN KOM!
Han ringde tydligen i alla fall. Ett bra och friskifierat fredagsavslut för Frida och mig alltså: polisanmälan!

De verkade dock ta föga allvarligt på hela historien. Tog väl pliktskyldigt legitimation för sakens skull men så mycket mer var det inte med det. Man kan ju anta att han var känd av dom sen tidigare.

Återstår att se vad reaktionerna hos killen kommer bli när hans gymkort blir spärrat om det där är reaktionen på en tillsägelse om att ta av sig ytterskorna och inte använda andras personnummer. Mordbrand? Brevbomb? Kidnappning?

Guars.

Nu ska jag äta macka och sen åka hem till Jennie, förhoppningsvis utan poliseskort.

Dramatik

Okej, vi måste nog ta den här diskussionen bara eeeeeen gång till:

FOLK??!!! VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ DOM??!!!!

Jag och Frida har haft en himla festlig eftermiddag här på jobbet idag. Inte nog med att man har gapat och skrikit på oss, vi har även blivit hotade med allt ifrån polisanmälning till mer diffusa antydningar om både det ena och det andra av mindre trevliga aktiviteter. Så himla trevligt, verkligen.
Det allra märkligaste är ju att killen det handlar om gör samma sak varje gång, tar samma diskussion varje gång, blir lika upprörd varje gång, håller på likadant, drar samma hot osv osv osv och har så gjort mot både mig & Frida och Karin vid det här laget och ändå orkar komma tillbaka gång efter gång för att dansa samma himla argumentationstango som han VET att vi vinner eftersom han ju dels är den som missköter sig - inte vi - och han dels faktiskt inte behöver vara här.
Herregud. Orka.
Nu väntar vi med spänning på om han faktiskt ringt polisen som han sa eller om vi kommer få ett lugnare avslut på kvällen...

Subkulturell cykelrengöring!

Det här är mitt roligaste inlägg hittills.

Ovärt

Ja, jag hade ju alltså fått låna Erikas våldsamt tjusiga trek idag, men tyvärr hade jag inte så mycket för det när varken ben eller skalle var där de skulle under dagens omgång av IngarvsGPt.
Jag ORKADE liksom inte mentalt. Var trött och omotiverad och därför inte heller varken stark, snabb eller snygg. Av de tio spurtvarv vi kör fick jag till ett (1!) som kändes acceptabelt vilket ju inte precis ger ett pass värt stående ovationer.
Det är så himla trist att träna när det är sådär, jag blir så förbannad och så fort jag blivit lite sur så vill jag bara skita i hela grejen. Det är så vansinnigt uppenbart att den mentala biten är min allra, allra svagaste länk (det - och kurvtagning). Humöråkare är ju bara förnamnet liksom...

Vilket väl också är anledningen till att jag inte kommer köra SM. Vetskapen om att ligga för långt efter täten, vilket jag ju skulle göra, skulle ändå få mig att grina och svära, kasta cykeln i diket och ta bussen hem redan innan jag hunnit över bron från Sollerön. Och roligare kan man ju ha.

Byteshandel

Jag lämnade in min cykel imorse och hämtade ut det här nu på eftermiddagen. Tror det är vad man klassar som en Bra Affär...

Aim

Ni är så många som läser nu så jag blir lite nervös och hämmad. Jag vet inte vilka ni är! Det gör ju att jag blir timid och tråkig och mest postar bilder. Men jag funderar på att skita i det och bli självutlämnande och rolig igen istället, det vore väl nåt va? Det är ju ändå det juicy skvallret och sådär som alla vill åt i alla fall och jag vill ju gärna vara en crowd pleaser av rang.
Ska överväga.

Men först ska jag lämna in mitt stackars hjul jag körde av ekrarna på igår. Eller ekern. Hursom.

Grusväg och kisspaus

Måste nog kanske börja överväga det här med att sluta cykla med gubbar...

Kittad

När jag var ute och trampade en sväng med Jennie härom veckan råkade jag nämna att jag hade några hål i min cykelgarderob, så idag kom det rara livet hit med allt det här! Jag kommer då aldrig mer behöva utstå ofrivillig frusenhet.

Ur gömmorna

Man hittar så mycket saker när man flyttar. Det här till exempel. Två bilder på mitt tonårsjag tagna av Pauline - nu begåvad och framgångsrik fotograf.

Ensamträning

Jag skulle ju köra ett pass i skogen den här veckan, och eftersom högskolan skulle köra baggbobacken idag och det inte slår torsdags-gp i rolighetsväg tog jag det idag.
Jag lattjade runt lite på jungfruberget och var som förväntat dålig i största allmänhet. Såg ändå till att bli medvetet andfådd och trött i några omgångar för att uppnå syftet, klarade efter det irriterande nog inte av en stig uppför som jag ville klara utan ramlade istället och satte storklingan i vaden. Hade en blodfest i lingonriset ett tag och var lite dramaqueen i min ensamhet innan jag insåg att det ju 1-var rätt otacksamt och 2-i själva verket var mer blod än sår och att det var lite löjligt att ställa till med en soloscen över något som inte ens kommer synas imorgon.
Blev hur som helst så till mig av all dramatik att jag kände mig tvungen att hetsa upp och ner för tvtornsbacken tills illamåendet infann sig och jag kunde lomma hem igen.

En negativ och en positiv slutsats från dagens pass:
-jag är fortfarande skitdålig i skogen
-det är inte längre DÖDSTRIST att träna ensam, idag var det helt okej

Flyttar!

Jag är i min nya lägenhet! Den är såklart bäst, men det ekar lite här... Jag lever det spartanska levernet och har för tillfället noll möbler. Räknar med att mot slutet av veckan ha en säng. Lyx!

Några bilder från Falkenloppet

Tack till pappa Sandberg för bilderna!
Vädret var som ni ser fint. Jag hade naturligtvis glömt albinoregeln nummer ett (a_l_l_t_i_d solskyddsfaktor) och brände såklart min alabasterhud bortom sans och vett. Men förutom det var det trevligt! Det var ett ganska kort lopp på 50km och det kändes inte som att det hände så mycket under tiden. Det rycktes väl lite grann och så men det mesta verkade halvhjärtat på något sätt vilket väl också ledde till att klungan, med något enstaka undantag, höll ihop hela vägen ända fram till sista backen när finskorna drog igång spurten.
Jag kände mig rätt stark i alla fall. Låg framme och tyckte aldrig att jag hade något problem med att gå med när det attackerades och sådär, och det var väl det trevligaste med det hela. Alltid fint att känna sig stark.
Dessvärre var jag i vanlig ordning lite för långsam igång när det ska spurtas, reagerade försent och kom in först på åttonde plats. Men så kan det väl vara. Jag kan ju som tur är fortfarande skylla på min orutin. Det blir värre den dagen det kortet spelas ur händerna på mig.