Idag var det vår och racerpremiär. Jag tiggde och bad Stefan M på mina bara knän (nåja) för att få sällskap ut på tempointervaller, och till slut gav han med sig såpass att han kunde sträcka sig till att värma upp och rulla av med mig om han slapp trampa fort däremellan. Det var såklart tillräckligt för mig, jag vill ju bara inte behöva cykla själv JÄMT, så jag blev precis så suddig och glad som på bilden av att få prata lite samtidigt. Av mitt sällskap fick jag däremot inte till någon bättre bild än den här:
... men så är jag ju inte precis en fotowizard med mobilkameran heller, har aldrig utgett mig för att vara.Det var roligt att få racerpremiära för i år i alla fall! Roligt och lätt(are)! Stefan tycker jag ska skryta om mina tider, men jag tror dels att jag har mer att klämma ur än idag om jag bara biter ihop lite och slutar lata mig, och dels är jag rätt övertygad om att han mest säger sånt för att få mig på gott humör. Så vi låter det vara.
Så länge det är kul att få sprätta iväg lite och passen inte efterföljs av den där viljan att kasta cykeln så är jag nöjd, trots att Carlsson ju pedagogiskt nog häromdagen upplyste mig om att det bara är utför med formen från och med nu och jag redan har missat min peak. Jorå, såatt.
Vi mötte halva Team Cykel & Fjäll längs vägen också! De var vitkittade, glada och tjusiga och dessvärre för snabba för att fångas på bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar