Jag har ont i axeln, och är därför självklart lite sur. Vi har ju åtskilliga gånger gått igenom det här med vad fysisk inkompetens gör för mitt sinne, så det är väl knappast nyheter. Egentligen skulle jag ha kört Östgötaloppet till helgen, men nu är jag lite osäker på hur det blir med den saken. Som det är nu kan jag inte över huvud taget stödja på axeln och det känns inte jätteoptimalt faktiskt.
Men jag ska träna under veckan och se hur det känns, kanske kanske hinner det släppa...
I alla fall, den på ickefunktion baserade tjurigheten gör såklart att jag blir fåordig här med, om ni undrade. Men det kanske bara är positivt. Carlsson brukar ju tex säga att jag har för långa inlägg för att de ska gå att orka läsa, vilket tydligen är synd eftersom jag är rolig när man väl läser det. Men det får ju stå för honom. Själv är jag ett barn ur kinderägg-generationen och tycker således alltid att kvantitet väger tyngre än kvalitet. Vem vill vara rolig när man kan vara lite good old för mycket bara?
4 kommentarer:
men hallå tüffing, -du cyklar väl inte med axeln?? låt det värka ut, klart till helgen!/stef
men det går bra att cykla med den, sålänge jag inte gör något annat (typ vinkar eller nåt (eller ramlar)). jag får hålla mig ifrån ställen där jag träffar folk alltså.
nöj dig m andraplatsen i helgen så slipper du segergester. enkelt./stef
ska försöka behärska mig såpass. tycker annars det mest spännande är om jag kommer att kunna typ.... växla med armen. det är ju på den nivån.
Skicka en kommentar