Det är ju alltså som sagt vår. Det är därför per definition tid för utomhusintervaller, det kom vi ju överens om i tisdags och jag är ju en man av mitt ord så jag fortsatte naturligtvis hävda detta även imorse. Trots ösregnet, trots nollgraderna, trots nordanvinden, snöslasket,frostbitenheten och drypande kläder etc etc etc.
Men det var härligt ändå! Jag blev trött i benen, och är det inte det som ändå är meningen med det hela (livet, alltså)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar