Ett, två, tre

Jag blev klar och kom hem till slut, tro det eller ej! Fick med mig tre säckar kläder, en stekpanna och min stackars försummade lilla mtb som stått förträngd med skärmar och gammal smuts sedan oktober. Har nu alltså åter fyra cyklar hemma, varav tre får stå på den här obskyra platsen medan jag är lägenhetslös i någon vecka till.
Passande nog ringde Carlsson mitt i flytten och talade om att han bokade in Blge tour i mitt majschema. Jag har inte ens tittat på något ickeasfalterat på sex månader, så det kan ju bli spännande. Ni behöver kanske inte korka upp champagnen redan nu precis, men om jag klarar mig bättre än Jennie (som har avslöjat sin mastodontkrasch på just ovanstående tävling...) så kan vi väl fira med en cykelsanering kanske.

Snart så

Sällskapssjuk och trött på flyttstädning. Lämpligt nog är dock alla jag känner i den här stan utsocknes och cykeltävlar eller har praktik eller sysslar med annat, så jag kan ju inte göra så mycket annat än fortsätta. Men helst vill jag dricka öl på uteservering, det är sommar här nere!

Åeh

Har-för-mycket-skit

Packar

Jag är i örebro och packar mina grejer. Äger en absurd mängd av allting...

Örebro ToR

Hejdå Falun!

Pigg men uttråkad

Alltså, det här med att träna ensam. INTE OKEJ. Jag har hela dagen försökt smöra upp alla jag känner som eventuellt skulle kunna tänkas träna idag och tiggt, bönat och bett på alla de sätt för att någon skulle förbarma sig över mig och hålla mig sällskap. Jag frågade till och med Carina som är sjuk! Ni förstår ju.

Pinsamt klent resultat av allt det där krusandet dock, så jag fick cykla ensam ändå. Dog förstås av tristess redan innan jag bytt om och suckade, muttrade och himlade med ögonen i min ensamhet under hela uppvärmningen. Körde förbi Sara som var ute och joggade och fick sedan lite sol i ansiktet efter typ 20 min och i kombination med sjukt pigga ben så var det väl i alla fall anständigt, det hela. Passade därefter på att slå hastighetsrekord under intervallerna, bara sådär! Det var kul förstås, men jag hade fortfarande tråkigt så jag skippade lite nedcykling och pratade i telefon och åkte hem istället.

Måste verkligen lära mig att uppskatta ensamträning igen. Såhär kan vi ju inte ha det?

Bättre

Måttligt mer på g...

Opepp

Jag är såhär osugen på det här med träning idag.

Present

Jag gav mig själv en ny sadel. Någon ska ju göra det!

Stiligt

Det har ju kommit till min kännedom att det i vanlig ordning florerar en del osanna rykten om mig i den här stan, och jag tycker inte det är sådär jätteopti (ok om det funnits en grund liksom, men nu gör det ju inte det). Jag beklagade mig lite över det idag och Jeppe ba "men lägg ut en bild på mig på bloggen så jävlar kommer du få se att folk börjar snacka om annat!".

Sååå, jag testar väl det då.

Annars har jag mest blekt håret. Jag känner ju ett behov av att tala om det sen Johan blev så ledsen över den övervägande mängden cykel och bristen på sminkrelaterade inlägg här. Så varsågod Johan, en bild bara till dig. Och inte ett ord om träning:

Äntligen

ÄLSKAR CYKEL DÅ HÖRNI VA?! HAR JAG SAGT DET?! ÄLSKAR!

Jag har kört lagtempo och lite hare med elitidrottsprojektarna på högskolan. Det var kul. Jag fick trampa fort och blev andfådd och glad, och jag är ju så sjukt anspråkslös så sådär väldigt mycket högre krav än så har jag ju inte på livet. Så vansinnigt trevligt det här med att få TA I litegrann emellanåt!

Jahaja

Det är ju verkligen högt och lågt nu alltså. Jag har spenderat en ganska stor del av dagen med att ta en massa skit som jag faktiskt inte förtjänar, och det värsta jag vet är att bråka med folk om menlösa grejer (att däremot argumentera med folk om menlösa grejer är ju det roligaste som finns, men det är ju en helt annan femma).
Det ironiska är att jag får ta all den där skiten för att jag... gör rätt?! Det är så dumt att det inte finns ord. Jisses.

För att fira det ska jag ut och plåga mig själv lite med högskolecyklisterna. Jag har ju varit ofattbart svag ett tag nu (eller i söndags i alla fall) så jag räknar med att orka rulla med i två km eller så och sedan ligga bakom bussen och gråta och vilja dö. Det kommer nog bli fint.

(Men annars är det bara bra allting!)

Jobba kväll

Härligt med spännande middag framför datorn.

Vad i helvete

Problemet med världen är ju verkligen i nittionio fall av hundra att folk är så in i helvete dumma i huvudet. Jag blir för fan tokig snart. Jävla spån.

Promenerar cross och äter äpple

Det är synd om bortglömda vintercyklar. De vill också rastas.

Hurra!

Men för att prata om nåt annat än min miserabla cykelform; idag fyller min lillsyrra hela 23 år! Förhoppningsvis har hon det hela dagen som hon hade det på bilden ovan.

För att inte min bror ska bli ledsen över att inte han fick nåt inlägg när han fyllde år för nån vecka sen, så får han dela det här. Tyvärr är det lite svårare att hitta festliga födelsedagsbilder på honom, men förhoppningsvis hade han det ungefär såhär då:

Tantcykel

Lika festligt som det var igår, lika ofestligt var det idag.

Imorse var jag lika trött som igår innan jag kom iväg, med skillnaden att det idag inte vände när jag kom ut. I Sågmyra blev jag hungrig och sedan var det några timmars orgie i att vara gammal, trött och svag med surben. Pulsen lika låg och ovillig som benen, sprättigheten har fan aldrig varit så långt borta och det är ju tydligt under den här sortens pass hur viktigt det ändå är med träningssällskap. Hade jag varit ensam hade jag ju kastat cykeln i diket och liftat tillbaka liksom. Nu gnetade jag ändå på och grinade illa i tre timmar (innan jag fick en glass på Focus och blev glad igen, jag är åtminstone bra på fikabiten, det är ju alltid något).

Ställer in i Hammarö och flyttar ur min lägenhet i Örebro istället, jag vet inte när jag ska hinna göra det annars. + ska ju ändå aldrig mer cykla osv osv osv

Who needs boys when there's Lisa around?

Idag bjöds det på de tre sakerna jag gillar mest: sol, cykel och tvivelaktigt sällskap!

Jag var så trött innan att jag inte trodde att jag ens skulle kunna rulla ner till postenparkeringen utan att somna tvärs över styret, men lyckades på något mirakulöst sätt vakna till så fort jag fick träffa lite folk och få lite luft i ansiktet. Efter fyra timmar var jag fortfarande pigg och mentalt tumme upp:ig och inte förrän jag kom ner till friskis för möte slog det tillbaka (då höll jag å andra sidan på att somna rakt upp och ner i en hög på golvet, men det är ju en annan femma).

FANTASTISKT väder idag. Fantastisk tur. Fantastiskt allt. Livet är blommor och regnbågar och gulliga smådjur och solsken och ni vet, allt sånt löjligt skit som man blir fånig och dumglad av.

Vad jag däremot inte har:

- oanständigt dyra och porriga hjul. Jag känner ju att jag faktiskt Behöver(tm) det. Jag måste bara hitta ett sätt att lösa det på (som inte innebär personlig konkurs).

Fast nu ska jag sova. Lönefredag n all festar man ju förstås till det genom att somna på soffan innan mörkret faller förstår ni. Sjuka partyanimal-kvaliteter på Strömskan med andra ord, som vanligt nu för tiden.

Tre saker jag har till låns:

En sadel, en tempopinne (jo, man får visst kalla det så) och en dansk hund.

Bättringsvägen

Men nog dök det upp mystiska feedergåvor även idag tillslut! Det är en sammansvärjning! Konspirationsteorierna går på högvarv.

Besvikelse

Klart bottennapp på dagens fika. Mineralvatten liksom! Vi har ju vant oss vid en lite annan standard här nu...

Löjligt bra humör, en näve intervall och blablabla

Ja, alltså.
Johan talade idag om för mig att det minsann inte alls var några konstigheter med att gå klädd i cykelkläder till vardags och att han nu till våren skulle börja jobba i sina bibs eftersom det, så länge man matchar det med skjorta och slips, bara ser ut som en lite sportigare variant av slipover.
Jag är ju tjej så jag fattar ju inte ironi och sånt utan tog honom naturligtvis på orden och spenderade därför resten av dagen iförd den ultimata kombon av klassiska och odödliga plagg som cykelbyxor, benvärmare, cykeltröja och skinnjacka, utförandes lite ärenden i stan.

Det var ju inget märkligt med det. Alla vet ju att lycra never goes out of style, så jag kände mig naturligtvis sjukt cool och som en hipp katt etc. Kom ihåg på vilken trendsetter ni såg det först, när varenda tweenbrutta kommer gå runt i blöjtights från gina tricot nästa vår.

Hur som helst. Jag skulle hämta tempopinnar hos Carlsson ju. Jag kom därifrån med två uppsättningar varav noll passade på min cykel. Himla snopet. Som tur var hade jag för bråttom för att hinna bli sur, eftersom jag skulle möta den här tjejen och tillika min FaluCK-klubbkamrat typ fem minuter innan jag ens klivit ur bilen hemma:
Fick intervallsällskap av andra Lisa alltså, trots att jag var försenad! Himla fröjdefullt. Jag har ju lovat mig själv att sluta cykla ensam, och än så länge verkar det ju gå rätt bra med den saken. Det är trots allt ändå rätt mycket roligare att slita i blåsten om man slipper göra det själv. Hade förstås på sällskapssjukt sätt lite svårt att STFU n trampa osv, så jag pratade mest, men tog ändå i och stampade lite på pedalerna ett par vändor. Var ju inte världssnabb kanske, men blev lite trött ändå.

Ser ut som en idiot i alla fall, men någon ska ju göra det också. Imorgon tror jag att jag, förutom att ringa Stefan W (ja, jag vet, jag måste verkligen skaffa vänner med lite olika namn snart...) och vara rar och fråga om HANS tempopinne kanske passar, borde ta mig i kragen och 1.tvätta crossen (ni kan inte ens föreställa er hur behövligt det är, jag skäms varje gång jag ser den) + 2.byta sadel.
Förutom att fika på jobbet då. Vad tror ni morgondagens sötbröd är?

Fikabloggen

Dagens skrivbordsskörd... Vi har nog trots allt en feeder här någonstans. Det här börjar ju bli löjligt.
Visserligen är det här inte adresserat till mig, men ändå.

Idag ska jag få låna tempopinnar för att få öva på tempoställning! Det ni! Det ska bli sjukt läskigt. Cykelrelaterade saker jag är rädd för:

-tempoställning
-drop
-branta utförslöpor
-att cykla vilse

/Neurotikern

Dagens fika

Idag hittade jag det här liggandes på mitt skrivbord. Tror ni de försöker göda mig?

Förstående motionärer

Jag älskar mitt jobb på Friskis! Titta vilken fin present från en helt vanlig motionär som väntade mig när jag kom hit. Inte ens att jobba till 22 är ju jobbigt nu.

Jag har ju tränat också förstås, men det var så himla jobbigt att jag inte ens orkar skriva om det. Mådde illa och var sådär löjligt överdramatisk som bara medelålders män är annars (ni vet, grimaserar, hänger, stönar, osv). Funderar på om jag kan åka till Hammarö eller ej.

Östgötaloppet

Ja jag åkte ju iväg och gjorde mig någon slags tävlingspremiär här. Det var roligt. Efteråt. Som vanligt när det gäller grejer där jag känner att jag måste vara duktig.

Jag och Annie åkte ner med Peter & Marcus i högskolebussen igår eftermiddag. Jag somnade i höjd med gruvrondellen och vaknade inte förrän på Statoil i Kumla och var således ett ypperligt socialt och trevligt resesällskap (gjorde om motsvarande fast omvänt på hemvägen för att riktigt befästa bilden av mig själv som skittrist). När vi framåt nio kommit fram till Linköping, hittat hotellet och fått i oss lite mat ville jag inte vara med längre och ringde ångestriden och gråtfärdig till Carlsson för lite peptalk. Jag har som bekant lite svårt för det här med prestation. Fick höra sånt jag ville höra och behärskade mig ändå och bet ihop.

På morgonen trängde vi in oss i cykelgymnasiets buss för att Peter och Marcus skulle få sova lite längre, och blev därför såklart sena (tonårskillar, etc...). Expressuppvärmde därför med andan i halsen i femton minuter innan vi fick kasta oss till starten i sista minuten.
Jag var ju lite nervös för att jag skulle tycka det var jobbigt att ligga i klunga och så, men det visade sig inte alls vara något problem och hur lugnt som helst vilket var en skön upptäckt. Ni känner ju mig, jag hade naturligtvis förväntat mig det värsta. Så länge jag kunde ligga med där framme kändes det alltså jättebra även om jag förstås är svag i jämförelse med många andra, men det är ju heller inte så konstigt.

Efter några mil tappade jag dock huvudklungan eftersom jag var dålig på att läsa av vad som skulle hända och därför flera gånger var för långsam med att hänga med i rycken. Istället hamnade jag i den första av de mindre bakomliggande grupperna, och vi var fem stycken där som försökte komma ikapp igen vilket verkade funka rätt bra, tills vi någonstans KÖR FEL?!!

Hallå va? Vadå FEL? Vi var inte ens sist? Men fel kom vi och ruskigt dåligt utmärkt måste det ha varit (tydligen var vi ute på det längre långvarvet för herrarna, vilket sedan herreliten själva körde ju fel på hela klungan och fick göra omstart, så överlag känns det ju som att det kanske var sisådär med det där med banan...). Efter en timmes försening, en telefonpaus tillbaka till starten och en bit baklänges på långa varvet kunde vi fem snopna rulla in bakvägen vid kyrkan.

Förmodligen inte den mest framgångsrika av tävlingspremiärer, men å andra sidan hade det känts bra mycket värre om jag behövt bryta av en anledning där det var jag själv som var felet, och så var det ju trots allt inte nu. Dessutom hade jag roligt både i klungan och under felkörningen, fick slita rätt bra och fick förmodligen ett bra träningspass och framförallt fick jag oskulden överstökad vilket ju alltid är en lättnad.
Nu är det ju bara framåt härifrån!

Jag fick paket

Tydligen tycker folk att gröna skor är fult? Jag kände helt klart att mitt liv inte var komplett utan. Nu däremot; inget som fattas mig. Utom lunch då kanske. Och arbetssällskap nu när Karin är på kurs.
Kom hit och bjud på mat och/eller er själva alltså. Jag är trevlig och hungrig.

Edit:
Men nu var Carlsson åtminstone här på kontoret en sväng och skrek rakt ut och jublade med yviga gester över mitt fantastiska skoval. Skönt att veta att folk med vett åtminstone förstår både mig och vad som är snyggt!

Edit2:
Även Magnus och Marcus har nu blivit till sig i trasorna. Jag sluter mig därför till att mina goda smak fortfarande är vattentät.

Intervaller

Jag är ledsen för det plötsliga cliffhangerslutet på den vansinnigt spännande promenadföljetången imorse, men vi mötte en sur terrier och fick sedan så bråttom hem för att jag skulle komma i tid till jobbet att jag inte hann med den roliga avslutningen.

Jag har precis kört två långa tempointervaller i den otippade kvällssolen. Den första gick jättebra men under hela den andra låg pulsen och såsade som ett ankare nere i skorna trots att det kändes lika slitigt i både ben och hjärta och lungor som under den första. Vad är grejen med det? Hur kan det vara så? Helt jäkla omöjligt att trycka upp den. Jag fattade ingenting, blev irriterad (ovanligt...) och åkte hem.
Jag är så sjukt oladdad inför helgen. Vill redan nu mest gråta i fosterställning.
Jorå. Såå-att.

06.00

Paus halvvägs

05.30

Morgonpiggt med Kurre & Allan

Excuse me honey, but nobody's in my lane

Onsdagstur med cykel&fjäll. Axelstatusen okej. Kan fortfarande inte släppa styret eller så, men jag får väl helt enkelt låta bli att göra det.

Annars inte mycket. Sover för lite och jobbar mest.

En illustrativ bild

Såhär känner jag inför dagens pass.

Meh

Johan ba: "Jag säger ju att skriver för långt! Man orkar inte läsa!"

Note to self: skaffa litterata vänner asap.

(alt. börja slipa på haikuformen)

Illa

Jag har ont i axeln, och är därför självklart lite sur. Vi har ju åtskilliga gånger gått igenom det här med vad fysisk inkompetens gör för mitt sinne, så det är väl knappast nyheter. Egentligen skulle jag ha kört Östgötaloppet till helgen, men nu är jag lite osäker på hur det blir med den saken. Som det är nu kan jag inte över huvud taget stödja på axeln och det känns inte jätteoptimalt faktiskt.

Men jag ska träna under veckan och se hur det känns, kanske kanske hinner det släppa...

I alla fall, den på ickefunktion baserade tjurigheten gör såklart att jag blir fåordig här med, om ni undrade. Men det kanske bara är positivt. Carlsson brukar ju tex säga att jag har för långa inlägg för att de ska gå att orka läsa, vilket tydligen är synd eftersom jag är rolig när man väl läser det. Men det får ju stå för honom. Själv är jag ett barn ur kinderägg-generationen och tycker således alltid att kvantitet väger tyngre än kvalitet. Vem vill vara rolig när man kan vara lite good old för mycket bara?

Mycket sol och lite whine

Jag och hundarna har mest legat i olika konstellationer på golvet i solen. Fint med solsken. Visserligen har jag jobbat ett par timmar också, och släpat mig själv, fröken Amby och alla djuren en vända kring tisken. Klänning och vårjacka och leende medmänniskor osv.

Axeln mår okej. Det är ju inte precis tal om några handstående cirkus cirkör-trick inom den närmaste framtiden, och jag har fortfarande lite problem med petitesser som på- och avklädning, öppning av dörrar, ätande och bärande av saker tyngre än ett A4.
De för dagen föreskrivna 5 cykeltimmarna blev därför inte riktigt genomförda, men jag lyckades ändå få till 3h på ett helt okej sätt (så länge jag inte ägnade mig åt sådana utsvävande och vilda aktiviteter som att ställa mig upp eller rätta till tröjan eller ta upp vattenflaskan eller överhuvudtaget flytta handen en centimeter från bromsen).

Men det tar sig.

Skitont

Men fffyyyyyy faaannnnn satans helvetes jävla skitaxel vad ont det ska till att göra då. Jävla skit.

AJ!

Ja, de där kläderna höll ju en dag ungefär.
Jag mötte upp vid posten vid nio imorse för att få distanssällskap eftersom jag ju har slutat med det här med ensamcykling nu, och sällskap fick jag! Halva C&F och halva team kalas och jag tog vändan över säter och gustavs. Väl i stan tre timmar senare slog jag följe med Mattias Nilsson och Jesper för att skarva över sundborn, och passade då på att få till lite drama i livet genom att lägga mig i lösgruset uppe vid lugnet. Blödde givetvis igenom både tröjor och tights såpass att mitt gentlemannasällskap i skuggarvet började knacka dörr för att ordna något slags förband. Dålig framgång på den fronten dock, och jag kom således hem och såg ut som om jag varit i knivslagsmål när jag tog av mig kläderna.

ett försök att visa sizen på fläckarna, men det var svårfotat på svart...

Nu var det ju mer trasigt och blodigt än farligt så det var inte så mycket med det, däremot landade jag rätt ordentligt på axeln upptäckte jag efter någon kvart och där verkar jag ha smällt i rätt bra. Sedan jag kom hem har jag haft problem med sånt normalt som att typ öppna dörren, äta mat, plocka upp saker ur fickan, få på mig kläder och över huvudtaget kunna lyfta armen eller böja den bakåt.

Hoppas verkligen det inte är nåt värre än att den fått sig en törn och att det är bättre redan imorgon...

Annars fint och trevligt. Pigg och glad osv osv, aldrig trött och aldrig tråkigt.

Tack Sara!

Idag har jag förärats med en halv Falu Ck-garderob. Sara som cyklar för Team Cykel & Fjäll nu hade saker att bli av med och jag har ju varit fattig student halva mitt liv så jag tar mycket tacksamt emot allt i träningsklädesväg. Det var tröjor och väst och ben och armar och hela baletten så jag känner mig alldeles bortskämd! Så snällt!

Längst ner hittade jag även det här storcyklistarvegodset:

Roligt med regnracer!

Idag var det vår och racerpremiär. Jag tiggde och bad Stefan M på mina bara knän (nåja) för att få sällskap ut på tempointervaller, och till slut gav han med sig såpass att han kunde sträcka sig till att värma upp och rulla av med mig om han slapp trampa fort däremellan. Det var såklart tillräckligt för mig, jag vill ju bara inte behöva cykla själv JÄMT, så jag blev precis så suddig och glad som på bilden av att få prata lite samtidigt. Av mitt sällskap fick jag däremot inte till någon bättre bild än den här:
... men så är jag ju inte precis en fotowizard med mobilkameran heller, har aldrig utgett mig för att vara.

Det var roligt att få racerpremiära för i år i alla fall! Roligt och lätt(are)! Stefan tycker jag ska skryta om mina tider, men jag tror dels att jag har mer att klämma ur än idag om jag bara biter ihop lite och slutar lata mig, och dels är jag rätt övertygad om att han mest säger sånt för att få mig på gott humör. Så vi låter det vara.
Så länge det är kul att få sprätta iväg lite och passen inte efterföljs av den där viljan att kasta cykeln så är jag nöjd, trots att Carlsson ju pedagogiskt nog häromdagen upplyste mig om att det bara är utför med formen från och med nu och jag redan har missat min peak. Jorå, såatt.

Vi mötte halva Team Cykel & Fjäll längs vägen också! De var vitkittade, glada och tjusiga och dessvärre för snabba för att fångas på bild.

Uppstyrning

Jag har fått en lägenhet på frejavägen igen, där jag bodde när jag var här i stan förra året. Jag älskar att bo på frejavägen, det är så himla fint och trevligt. Dessutom älskar de mig där, och jag är ju inte svårare än att jag gillar folk som gillar mig.
Hur som helst skönt att veta var jag ska bo. Lyckas jag nu bara styra upp de här detaljerna med dels vad jag ska göra av mitt liv, och dels hur jag ska lyckas cykla fort, så kommer det ju vara prima liv på det hela taget. Livet som en Helen Love-samling osv.

Men ett av tre nere, åtminstone.

Löpa

Ska springa. Som ni ser har jag fjolårets ds trainers. Ändå bästa skon, köp den om ni ska löpskoshoppa - inget är jämförbart!

Kvällsmöte

1. Vi jobbar sent och lägger höstschema på slaggatan. Jag tonårshasar rastlöst djupt ner i stolen, men: 2. Jag behöver inte kasta cykeln i sjön, tur det!

Skitcykel

Jaha, om ni undrar vad jag har hållt på med sedan i lördags så har jag varit upptagen med att gråta, svära, annonsera ut alla mina cyklar på gratissaker.se, vara svag, gråta och svära lite till, byta intresse till typ smink och killar och annat idiotiskt och i största allmänhet bara vara på ett överjävligt jävla skithumör.

Nu ska jag gå och köpa en jävla locktångsjävel. Om inte mina intervaller imorgon kommer gå bra så kommer jag fan kasta cykeln i ån, och alla vet ju hur mycket en spinninghoj väger (skitmycket) så hela ivägsläpandet genom stan med den kommer med största sannolikhet ge mig ryggskott eller någon slags förslitningsskador och kommer leda till att jag inte kommer kunna träna nåt mer på hela sommaren vilket I OCH FÖR SIG kanske är lika bra om jag ändå bara ska hålla på såhär och envisas med att vara långsam, svag och ful.

Dubbfritt!

Idag cyklade jag utan dubb! Det kändes ju rätt rimligt, eftersom varenda kotte verkar ha plockat fram vårcyklar och våroutfits och vårhumör. Min racer är ju dock på annan plats och blir lagad i lacken efter ett missöde hos cykelhandlar'n, så det får vänta innan det blir riktigt så livat och glatt för min del.
Nu var det rättså skojigt ändå i och för sig. Jag fick släpa runt olika gubbcyklister på mitt hjul för att sedan hänga av dom, och så mycket mer än så begär jag inte för att göra en runda lyckad. Det gjorde mig så nöjd och glad att jag glömde bort både att bli trött och det där med att jag var hungrig redan efter första timmen.
Jag är en sån enkel general, ni vet.

Utan att ropa hej så känns det nästan dessutom som jag fått lite sol i fejjan också, vilket jag alltså naturligtvis har såklart, men ni vet, albinobränna!

Långfredag

Det här med långfredag - I'm doin it rite!

Det kristliga lidandet har det ju visserligen inte varit så mycket med (även om jag just nu ätit lite för mycket salta cashewnötter och är rätt törstig, vilket han väl var på korset också antar jag, fast av lite andra skäl) men jag har då inte aktiverat mig i onödan i alla fall. Löst fem korsord (Svenskans, givetvis, respekt!), läst lite bok, klappat rätt mycket hund och mest legat i soffan med fötterna på armstödet sen sju imorse. Tog ut mig själv, min mor, Kurre & Allan på ett par timmars promenad vid lunch också, men annars inte mycket.

Inväntar nu trerätters med mina syskon & min brollas flickvän i afton.

Jag fick aprils träning på mailen idag också. Sjukt peppad! Carlsson är så pedagogisk med det här månadsupplägget eftersom jag aldrig hinner tröttna innan det byts ut igen. Mycket lämpligt och passande för min egen lättuttråkade själ.

Nu duscha och plocka fram törnetiaran och det lilla höftskynket. Imorgon distans, hoppas på sol och finväder!

Påskägg

Mmm!

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

Det är ju alltså som sagt vår. Det är därför per definition tid för utomhusintervaller, det kom vi ju överens om i tisdags och jag är ju en man av mitt ord så jag fortsatte naturligtvis hävda detta även imorse. Trots ösregnet, trots nollgraderna, trots nordanvinden, snöslasket,frostbitenheten och drypande kläder etc etc etc.

Men det var härligt ändå! Jag blev trött i benen, och är det inte det som ändå är meningen med det hela (livet, alltså)?