Ååhåhå världen

Det går nån dokumentär(!)serie på trean (ehem) med nån brittisk tjej som "undersöker" lite olika grejer. Första gången jag såg det handlade det om alkoholvanor och då åkte hon runt och drack vin med lite olika personer (?) för att göra någon slags "grävande" reportage (antar jag) och nu senast skulle hon gifta sig och åkte därför runt och hängde lite med lite olika äkta makor to be för att... jag är inte säker på varför?! För att prata om giftermålet antar jag (det finns en viss oklarhet i vad de här dokumentärerna EGENTLIGEN vill få fram).

Hur som helst så efter att ha behandlat angelägna och djuplodande ämnen som om man bör designa sin egen klänning eller ej (man bör), om man bör lämnas över av sin far eller ej (man bör), hur viktigt det är att gå ner två kilo till dagen d (jätteviktigt) och om det är crazy och frigjort att spela egenvald musik under inmarschen eller ej (det är det, så länge den är lagom hitlistecrazy) kom vi fram till det stora ämnescrescendot: VARFÖR är drömbröllopet så hett eftertraktat bland moderna kvinnor, vilket ju faktiskt i teorin har möjlighet att vara en intressant fråga för en skräptv-doku, och programledartjejen skulle nu göra upp med sig själv och med sina nya kunskaper sammanfatta varför hon ville gifta sig med sin dude OCH KAN NI GISSA VAD HON KOM FRAM TILL?

(imaginär trumvirvel etc här)

Fritt ur minnet så gjorde hon det inte på grund av några yttre krav och/eller traditioner och/eller andra skäl, HON GJORDE DET FÖR SIG SJÄLV (tadaa!)!!

Alltså va? Föreningen för efterblivna slutsatser ringde och ville ha sitt svar tillbaka? Ok att folk som inte är så himla reflekterande lite till mans svarar att de gör en hel massa konstiga och uppenbart socialt konstruerade grejer "för sin egen skull", vilket förstås i sig självt är ett fenomen som är svårt att låta bli att tjafsa emot men som man ju ändå måste lära sig hantera om man har några som helst förhoppningar om att ha lite ytligt bekanta kvar, men är det verkligen rimligt att någon journalist(?) har kunnat göra timslånga program om ett sånt ämne (där det inte precis är rocket science att se att det förmodligen finns ett visst kulturellt mönster etc) och ÄNDÅ inte komma fram till något annat än att nä, det här är nog något jag gör enbart för min egen skull OCH att det dessutom sen godkänns av produktionsbolag och tvkanaler och gud vet allt och att det sedan gör det EN GÅNG TILL i ett nytt land? Ååh. Hur kan alla dessa spån få jobb? Det är så vansinnigt provocerande.

(och jag vet att det inte är första gången och jag vet att man inte blir förvånad och jag vet att det är dags att vänja sig osv, men ändå. ändå!)