Innelistan

Idag vaknade jag som ett barn på julafton (nåja, nästan) och var vansinnigt peppad på att få cykla lite utomhus! Humöret sa ja! Cykeln sa ja! Solen lekte Vickan och gick all in med ett "ja, ja, ja!".
Den obstinata temperaturen befann sig dock tyvärr uppenbarligen fortfarande i någon slags trotsåldersperiod och satte sig på tvären och skulle vara svårflörtad genom att ligga lågt och tjura med sina lite för många minusgrader.

Inte mycket att göra åt den saken. Temperaturen är ju trots allt i slutändan den store väderpatriarken allting annat underordnas. Mitt glada humör eller solens överutvecklade vårentusiasm har liksom inte så mycket att säga till om när det ställs emot kyla det inte går att klä bort.

Så innecykel då. Fem frusna själar infann sig i Ljungstugan för att träna, städa(!) och dricka kaffe. Jag sprang ju igår, och tacka gudarna för att slippa vara triathlet alltså. Det går ju aldrig så dåligt att löpa som när man cyklat dagen innan, och aldrig är det lika farsartat på cykel som när löpbenen är kvar sedan gårdagen. Och då är det inte ens i följd, eller ens samma dag!
Kristin! Hur kommer man undan det?
(Sen finns det förstås många andra anledningar till att jag är glad att slippa triathlon. Jag har ju inte en sådär superhjärtlig relation till simning, till exempel. Eller de där Asics-tri-skorna. Bland annat. Men mest vattnet.)

Om det är varmt imorgon tror jag fanimej att jag ska fincykla lite utomhus bara för att jag kan, trots att det är schemalagd vila. Måååsstttteee uuuuuuutt!! Längtar så det gör ont till vår, solglajjer, ljusa kvällar och snabb landsvägscykel!

Inte mycket

Om ni undrar vad jag gör, så är jag upptagen med att gotta mig åt att jag efter min löpning spöade en random gymkille i rodd idag (Rodd liksom! Rodd! Jag som är svag som en fågelunge i överkroppen!), lyssna på den här låten, och mest ligga på sängen i sockor och mjuk kashmirkofta och stirra i taket. Trivsamt stiltje, med andra ord. Tomt huvud. Fint det.

(Glädjande upplysning: vitaminerna gav sjukt värd placeboeffekt, tröttheten är som bortblåst! Fint det, där med!)

Istid

-22 här, och då visar ändå min termometer alltid lite för varmt. Inget väder att spendera långa distanstimmar utomhus i med andra ord.

Alltså. Inte för att gnälla, men VAD FAN?! Börjar inte den här kylan bli lite tjatig snart? Inte ens skidåkarna kan väl tycka att det här är optimalt på något sätt? Soligt och fint i och för sig, men... ja. Det går ju inte att vara utomhus. Jag misstänker att jag får låta idag bli en av de där procenten pass per år som jag nedlåter mig till löpbandslöpning. Glöm inte den viktiga 1% lutningen bara ungdomar, om ni gör detsamma.

Fel i facit

Men de har ju fel! Ni minns väl att sidenvägen inte är något annat än vägen mellan karlslund och garphyttan? Det har vi ju kommit överens om.

Communication process

Jag studerar. Det går trögt. Är dessutom fortfarande oförklarligt trött, men köpte vitaminer på vägen hemifrån i ett hopp om av det ska placebo:a fram lite sprättighet och energi. Det hela beror ju förmodligen bara på mängden meningslösa aktiviteter (läs: kursfan) i vardagen liksom, så det borde vara lätt bortjagat. Hoppas det.

Nummer tre

Ni har ju fått ettan och tvåan.

Här kommer trean!

Till min mor, Markus och andra med blödiga hjärtan när det kommer till ledsna djur:

Hund på isflak i 12 mil

VeLi(gt)sa

Idag tyckte mina snälla Almbykillar att jag behövde distanssällskap framöver, och det gör jag ju faktiskt! Så där hade dom rätt. Jag känner mig dock redan nu stressad över att kunna hålla deras tempo och antal timmar, så det blir nog nyttigt för mig det.
I vanlig ordning kommer det förstås gå bra, men jag skulle inte känna igen mig själv om jag inte nojade över sånt här i onödan. Det är ju lite what I do, osv. Någonstans finns ett svagt minne av att jag höll på likadant innan jag vande mig vid tanken på snabbgruppen hos Örebrocyklisterna också. Det är ju spärrar som både är mentala och menlösa och något jag verkligen borde vänja mig av med.
Nåja. Ingen stor grej. Bara roligt och crossen ska ju användas! Det är ju därför jag skaffade den.

Annars: den här kursen?! Jag blir så matt. Vettefan om det är värt mina studielån?! Jag har tankar på andra banor, precis som alla mina kursare, men måste kolla upp hur alternativen ser ut lite närmare innan jag kan ta några beslut.

Ska man göra något, så ska man göra det ordentligt:

"Ska man begå vidriga och avskyvärda handlingar bör man främst - och låt oss inte sticka under stol med att jag är lite av en expert på området - göra det för sakens skull. Ekonomisk vinning i all ära, men den förflackar och sänker ondskan till en nivå där den är tillgänglig för alla med ett överutvecklat sinne för girighet. Sann och grundlös ondska är lika sällsynt som den renaste godhet - och vi vet alla hur sällsynt den är..."

Förmiddagswatt

Joru. Vaknade alldeles för sent idag av någon outgrundlig anledning. Hade dessutom somnat med både tv och glasögon på. Ingen ordning på det Strömska torpet inte.

Ola skulle upp till Marka och åka skidor på förmiddagen idag, och jag tänkte att det väl var lika bra att försöka väcka mig själv till liv lite och få träningen gjord lite tidigt, så jag följde med för att få mig lite TC i ett ekande tomt rum uppe i ljungstugan innan lunch.

Det var ett himla slitgöra idag, ska jag tala om. Naturligtvis har jag en diger samling bortförklaringar och ursäkter i stil med att jag inte tycker att jag sitter så bra på monarken/jag alltid presterar sämre på förmiddagar/det är svårare att pressa sig om man tränar ensam/blablabla. MEN det kan ju också vara så att jag hela tiden tränar med män, pratar om träning med män, läser om mäns träning, och därför också tror att jag ska prestera som en. Kortfattat alltså; jag har inga egna resultat att jämföra med, så jag borde inte jämföra alls.

ÄÄÄÄNdå värt. Kul att träna. Kul med siffror. Kul att hitta den här galningen i skidspåren sedan:

Tur att det inte var mörkt, man vill ju inte bli jagad av den där i skymningen!
(Fast det är mest ett osmickrande kort jag råkade knäppa, i verkligheten såg det proffsigt och smidigt ut, så jag hoppas jag är förlåten för publicerandet av den här)

Hemma?

Idag var det heaven att åka tåg igen, sådär som jag alltid egentligen har tyckt att det är. Det var fint. Jag hann tänka en del på livet och sån skit. Kom såklart inte fram till någonting, det har väl ingen någonsin gjort på det ämnet, men det var ändå trevligt. Mitt eget sällskap råkar oftast vara för min egen person rätt optimalt om jag får säga det själv. Ingen förstår mig så väl som jag.
Det skulle väl vara hundarna då kanske, men elaka tungor säger att jag bara projicerar mina egna åsikter på deras oskyldiga uppenbarelser (så är naturligtvis inte alls fallet).

Söderut igen då

Jag, T.Next och cykeln väntar på tåget till Örebro. Cykeln kom ihåg sina däck, Next kom ihåg Jane Eyre och jag kom förhoppningsvis ihåg allt annat.

Mer glädje!

Jag måste ju dessutom tala om att jag nu har sett ljuset och verkligen förstår alla de män i min närhet (Stefan, Martin, alla andra) som alltid hype:at och påtalat crossens fantastiska värdhet som cykel, för guuud vilken grymt kul grej. Fortfarande rejsig, men ändå nåt så vansinnigt inbjudande till allt vad lekfullhet heter (och då är jag ändå inte ett dugg våghalsigt lagd). Allt jag vill göra nu är ju att småspurta och slira i snömodden! Hela dagarna! Varje dag!

Tur att jag är student, då kan jag ju faktiskt ägna mig åt just det.

Livsnjutarcykel

Ååhåååhåhåå, vad fint det är med cykel!
Efter en plågsam början som mest bestod av tvärstopp, pauser och en dryg (i ordets alla bemärkelser) timmes mentalt slagfält mellan den ångestiga sidan som ville grina, dö, vända, ringa efter hämtning eller vad som helst som i alla fall inte innebar att vara ute ensam på vägarna, och mitt kloka och sansade jag som dels insåg att det inte fanns något alternativ till att stfu n trampa vidare om det någonsin ska bli någon ordning på saker och ting och dels vet om att jag gjort det här tusen gånger tidigare och innerst inne älskar det, så segrade naturligtvis förnuftet strax innan Dalvik.

När då till slut jag själv, min kropp och mitt huvud efter några mil hade kommit överens om att så var fallet så blev allt så lättsamt att till och med den så här års så svårflörtade solen bestämde sig för att titta fram som en belöning och HERREGUD vad det var livsnjutarcykel i två timmar efter det! Trots lite kalla fötter och risigt väglag var det 120 minuters kvarvarande vinterfröjd. Lättnaden när sånt där släpper är ju som att bli av med riktigt nitisk huvudvärk, kontrasten blir så stor att det fan är euforiskt. Fånlog och skarvade lite tills Garmin slog över på 3h och hann till och med stanna till för att vinka hej hemma hos Karin.

FINT IDAG!! Det var pur cykelglädje ska ni veta. Jääävlart gött det. Om jag inte hade haft några tider att passa i livet hade jag förmodligen vevat runt där ute fortfarande. Eller i alla fall i ett par timmar till. Jag blev till och med så till mig att jag inte ens hann fundera på att ta en bild, så ni blir utan idag.

Utecykel! Hurra!

Idag har jag fått se lite sånt här igen! Premiärkörde nya cykeln i ett par timmar, och det ni, var fin skit det. Förutom att det var dubbdäck och trögtrampat och mitt första utepass sedan den där vändan med Ola & Niclas någon gång i november(?), vilket såklart gjorde det mindre snabbt och snyggt än vad det kunde varit, så var det såklart helt fantastiskt att få komma ut och cykla lite på riktigt igen.

Dessutom nyttigt. Det är ju lätt att vara stark på TC liksom, men det är inte alltid lika imponerande ute.

Halvvägs

Cykeln nu inställd, hämtad och på friskis! Halvvägs hemma!

Data

Jag och hunden skriver ut lite.

På tåg igen

Mer kvalitativt mobilbloggande från tåg i bergslagen. (Applåder här.) Jag kastade mig hem från träningen i ljungstugan (gick bra, tunga ben och trög puls i början, men ett storartat avslut som vägde upp. Fin skit. Fina ben.) för att hinna med sista avgången. Inser att kvantiteten på mitt resande börjar bli löjligt, men jag motiverar det med att det är bra ur terapivinkel, så framstår jag inte som så väldigt rastlös. Imorgon ska jag i alla fall hämta cykel! På lördag tänkte jag premiära på den! Det blir fint det.

Cykeln ihopbyggd!

Senaste nytt via MMS från Falun!

NY CYKEL!

JAG HAR SKAFFAT MIG EN NY OCH CROSSIG CYKELJÄVEL SKA NI VETA UNGDOMAR!
Världens bästa Anders på världens bästa Cykel & Fjäll ringde precis och har löst problemet med ickebefintlig storlek för mig genom att helt enkelt plocka över prylarna på en annan ram.
Alltså ååååååååh, jag blir så glad och tacksam och varm i hjärtestenen!! Till helgen kan jag hämta hem den! Fest i dagarna 365!

Som vanligt - tumme upp för Dalarna och allt som hör därtill!

Örebroträning och ny termin!

Idag har jag tränat i Ljungstugan för första gången på säkert en månad. Körde mitt första Carlsson-tc-pass och det var ju oförskämt trevligt och hejsan. Jag utsvettade visserligen såklart hela Almbys närvarande H30-grupp, men det är ju som vanligt och skulle vara märkligt om inte. På det stora hela var det åtminstone nästan bara fröjdefullt!
(Men så är jag ju inte heller den som gnäller över att bli tvungen att andas lite extra, jag är ju som bekant bara tacksam.)

Börjat vårterminen i skolan idag annars. Den ena kursen verkar föga förvånande vara ett akademiskt skämt, och den andra verkar vara så svår att jag inte ens förstår hur jag någonsin ska kunna lära mig ens några grunder. Bra fördelning, med andra ord! Det blir ju spännande att se hur det artar sig.

TiB

På tåget igen, för tusende gången. Som vanligt tråkigt att åka ifrån dalarna, men kanske vettigt att få kursstarter och lite nytt att tänka på nu. Det är som bekant bildande med bildning - man blir klok och trevlig av sånt. Det får jag åtminstone hoppas, med tanke på den sjuka mängd snordyr kurslitteratur våren innehåller. (& apropå våren, så har jag två veckors praktik framåt april. Kom gärna med förslag på vart! Det ska vara ledarskap- och kommunikationsinriktat, och företrädelsevis förstås i falutrakten. Helst. Men inte nödvändigtvis.)

Grinpass

Ännu ett fantastiskt kvalitativt foto!

Jag var lite stel i baksida lår sen igår, men förutom det pigg som en lärka och längtade lite (mycket) efter att få andas, så jag festade till med fyra tjugor. Det satt, efter en trögpulsad start, precis där det skulle. Jag blev mao trött, och det är ju målet. De där timmarna hundpromenad efteråt gicks inte med fullt så spänstiga steg som de har gjort andra gånger precis...

Gott det.
Är förövrigt i cykelköpartagen, det kan ni ju glädja er åt! Tänk vilken inläggsfest vi ska ha här på bloggizzz när jag bestämt mig och gjort slag i saken etc. Det ni, kommer bli episkt.

Livet - en sammanfattning, illustrerat med mina genom tiderna olika profilbilder på fejjan

Vibes n kaka

"Är du i Falun på träningsläger eller?" sa Anders när jag och Stefan M kom till Vibes idag.
"Nästan", sa jag. För så är det ju. Något ska man ju göra här, förutom att läsa bok och klappa hund.

Idag fick jag åtminstone återupprätta min sedan gårdagen skidförlorade träningsheder genom att vara lite skrytstark på PP. Det var fint det! Jag är ju en människa med väldigt stort behov av uppmuntran och bekräftelse.
Det var bra att få befinna sig under Anders överinseende under hela passet också. Det är så mycket små detaljer som gör så stor skillnad men samtidigt är så lätta att missa om ingen påpekar det. Nu var ju det ingen risk idag, så jag blev spak i benen och trött och fånleende, och det är väl kriterierna för att en träningsform är värd att ägna sig åt.
Hemlagad ostkaka och soffläge på Slaggatan efter det, så har ju livet varit värre.

Fail

Man brukar ju säga att om man inte är bra, så får man vara snygg istället. Idag lyckades jag inte med något av det. Kolla på bilden liksom! Hur står jag? Det ser ut som att jag håller på att stelbent ramla rakt över Karin!
Uppenbarligen var jag glad ändå, och när det vankas skidskola med världens bästa Carlsson är det väl svårt att vara annat. Skate stod på schemat och både Carlsson och Stefan M (som inte kom med i bild) KAN ju det där, så de räknas inte. Jag och Karin ägnade oss gemensamt åt en timslång nybörjarfest med allt vad det innebär (för Karins del vurpor, för min del problem att över huvud taget komma framåt). Mer lidande än glidande på det stora hela i alla fall.
Att något som ser så lätt ut ska vara så svårt? Det är väl inte rimligt? Bortsett från ridningen förstås, som ju är mesta tekniksporten av alla, så ligger det här rätt bra till på topplistan över svordomsframkallande aktiviteter.

Nåja, kul ändå såklart. Ge mig en gång till bara så ska det nog sitta det där med. Jag tror att jag fattade hur det skulle kännas när man gör rätt, så nu är det ju bara att se till att göra det också. Kan ju inte vara omöjligt.

Stilla

Fortfarande mest bara sånthär.

Jag har visserligen tränat lite, och träffat lite folk, men eftersom jag blir så dissad här för att jag skriver för mycket skit som inte handlar om cykel, så låter jag bli att skriva om det.

Men idag ska jag skida, så då kanske det blir lite mer action här! Det är visserligen inte cykel, men det är åtminstone utemotion så det är ju i princip samma sak. Det får ju finnas någon måtta på anpassningen.

Som tur är har vi saligen nog blivit bortskämda med arton varma minusgrader också! Härrrrligggaa tider.

Familj

Det är fint att vara saknad.

Dahahahalarna

Nä hörni, nu drar jag norröver.

!!!!!!!!

FRISK! FRISK RFISK FRISK FRISK FISK FRISK FRISK RRISK RISK FRIKS FRISK FRISK FRI>SK!!!!!!

Paniknytt

Idag på P3, apropå våldtäkter osv:

"Ja, och så borde man rensa ut alla böcker av Ulf Lundell i alla världens bokhyllor. I förebyggande syfte."

Haha. Så bra. Älska radio!


Annars hade jag här tänkt uppdatera er på ångestfronten, eftersom det verkar vara lite av dagens tema. Men jag orkar inte formulera mig så jag nöjer mig med att upplysa er om att jag åkte tåg hem förra söndagen utan problem, och idag gick jag på ett pass på friskis - även det utan stress, gråt, ond bråd död och tandagnisslan. Heja mig, heja den rätta vägen, heja framgång, framsteg och nya tider!

Annars 2: Längtar efter distanspass. Kan det bli lite varmare nån jäkla gång eller?

Blablabla

Jag har suttit igenom åtta opponeringar idag och tänker nu a l d r i g mer tänka på de där uppsatserna, över huvud taget. Eller åtminstone inte efter att jag har, obstinat som jag är, mailat min handledare med lite följdfrågor. Men sen! Aldrig mer!

Nu ska jag hosta in en reviderad kopia till vår studieansvarige och svänga ihop den där argumenterande texten bara. Hitta på en tes först kanske.
Sen tar jag semester till nästa vecka. Jag tänkte ägna den åt del två i skidskolan, ett inhämtande av mitt träningsprogram, och lite hundklapp. Förutsägbar som jag är.

Men först tänkte jag försöka mig på det här med att träna igen. Tror ni jag blir frisk den här gången? Jag tror!

Hollywood

Om jag hade varit född här nere i gnällbältet hade jag idag skrivit såhär:

Det är ju tur att man inte är frisk i alla fall, så det där med träning inte är något alternativ. För tränar man blir man ju sjuk, det visade sig ju igår, och sjuk vill ju ingen vara.


Men nu kommer jag ju från Dalarna, och dalfolk är ju, istället för gnälliga, nåt så jävulskt klämmiga och äppelkäcka. Det vet ju alla. Så jag bjuder på en av mina bästa låtar of all times istället och sätter än en gång mitt hopp till morgondagens möjliga bot och bättring. Hoppas hoppas hoppas.

Livet osv

Ibland blir man ju tagen på sängen av allt som är skevt i världen, den egna indoktrineringen i detsamma, och hur de egna idealen och valen förhåller sig till och samspelar så väloljat med det att det nästan är friktionsfritt.
Det är inte alltid så upplyftande. Alltid känns det lite som att ha gått i fällan.

Och då är jag ändå rätt klok och vettig. I jämförelse.

Kulturell finanskris

Man kan ju förstås diskutera hur det egentligen står till med den där litterära bildningen hos mig, om man vet om att jag idag haft följande fb-konversation med Johanna:

Lisa

hörru!

vad heter en bok!

en klassiker

det är inte dorian grey men jag blandar av någon anledning alltid ihop dom titlarna

finns som film också

handlar om en överklassnubbe på 20-talet

och en fest

3:24pmJohanna

ah vänta

3:24pmLisa

alltså åååh jag vlir tokig

3:24pmJohanna

den store gatsby

scott fitzgerald

3:24pmLisa

JA!!

tack

(Detta efter att vi gemensamt kommit fram till att Hjärtdjur förmodligen är en bra bok eftersom den

1. har fint omslag

2. är tunn)

Jodå, förstår ni. Högkulturellt var'e här.

Tillbaka till livet!

Åååhåhåå hörni! Idag har jag fått träna lite igen!
Det var såklart fantastiskt, även om jag mest bara slögymmade lite, av rädsla för att ta mig vatten över huvudet och lite för stora friheter. Gjorde lite knäböj och ryckböj, (vilket ju förövrigt måste vara den enskilt mest optimala skivstångsövningen av dom alla) och lite ströbollande. Försökte ett tag imponera på någon gammal pensionär med mina tjusiga styrkeryck, men det gick ju sådär. Jag fick aldrig till den där tighta snärtigheten utan släpade mest upp stången fyra mil ifrån kroppen och avslutade i någon halvmesyr till vinglig militärpress. Som tur var hann nog bara jag själv märka det. Det räcker med att 70plusarna klarar av fler chins än vad jag gör, man behöver ju inte ägna sig åt mer PRO-förnedring än nödvändigt.

På vägen ut hittade jag Ola på en cykel, och min nyfunna pigghet och av sjukdom orsakad sociala understimulering gick bananas över lyckan i att få konversera en verklig människa efter flera dagars isolering. Han förbarmade sig naturligtvis, som den gentleman han är, och drack lite kaffe med mig.
Det gjorde ju inte precis saken bättre, eftersom jag inte druckit kaffe på en vecka. Växlade upp till hundranittio och travade hemåt som vore jag Järvsöfaks själv, trots 24 minusgrader.
Nu vill jag bara springa springa springa fort fort fort, men så kul ska vi inte ha det. Nu ska vi nämligen fortsätta på den här sansade och förnuftiga banan förstår ni, och jag ska därför istället för att svettas ägna mig åt min litterära bildning och Müllers "Hjärtdjur" som jag köpte på vägen hem. Tror ni det är värt?

En rebus!

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

FUNNY BUT NOT HA HA FUNNY

IDAG HAR DET VÄNT!

Nu är jag nästan frisk. Jag är åtminstone fri från febernedsättande tabletter och jag står och går och har ätit frukost och duschat! Visserligen med en stabilitet som skulle fått Bambi att glänsa av överlägsenhet, men ändå! Hurra! Det spritter lite i kroppen förstås efter allt det här sängliggandet, men jag ska nog behärska mig och hålla mig ifrån allt pulshöjande tills i alla fall imorgon. Testar formen med en promenad snart. Det är tio minus och strålande sol.

En intressant bieffekt annars, av de här två dygnen av fosterställning under duntäcke, är träningsvärk i armarna?! Vad fan whe?

Whineprovning

Nu har jag legat i halvkoma i ett och ett halvt dygn. Blir inte sämre, men blir heller inte bättre.
Det jobbigaste med det här är att jag tvingats ändra mina åsikter om mig själv. Jag har ju alltid hävdat att jag aldrig är sjuk längre än en dag. Aldrig!
Utom nu då, uppenbarligen.

Dessutom har jag lyckats hålla mig på den jobbiga nivån att jag hela tiden är pigg nog för att vara medveten om hur dåligt jag mår och hur långsamt tiden går och hur synd det är om mig och hur obekvämt det blir att spendera lite för många timmar i horisontalläge och hur törstig jag är osv, samtidigt som jag varit lite för sjuk för att ens kunna gå upp och dricka vatten eller hålla fokus på något som kan sysselsätta mig. En film eller så.

Jag försökte kolla på första säsongen av Glee, och det gick ett tag innan ögonen föll ihop oftare än de brast ut i spontan sång och dans, så nu har jag övergett det här med bild för det här: Fantasi

(Är jag inte frisk imorgon kommer jag gråta. På riktigt. Det här med sjukdom är serious business för mig. Alla kvinnor under förlossningar, alla förkylda män, alla barn bestulna på godis, alla cancersjuka, alla hiv-diagnostiserade, Magnus Carlsson, alla med fantomsmärtor, pojken som kallades det - ni kan aldrig gnälla som jag! Det är mest synd om mig! Jag kan verkligen inte hantera fysisk icke-optimalitet. Buhu, osv, etc.)

Självömkan

Jag är ledsen för dålig uppdatering. Jag är sjuk och det är synd om mig.
Jag trodde jag var frisk och bara lat, så jag trotsade kylan (-20 bara här, ingenting jämfört med dalarna ju) och tog en halvtimmes promenad för att sätta mig på en cykel och prova att skrämma bort slöheten. Körde två intervaller och insåg att jag inte inbillade mig. Försökte ändå trampa på lite fint timmen ut, bara för att, men lyckades inte låta bli att öka intensiteten i smyg hela tiden. Som vanligt gör jag inte som jag vill.
Det var naturligtvis bara dumt och onödigt, så då gav jag upp helt och hållet. Promenerade hem igen och har sedan dess halvkomat på sängen i fler lager kläder än ni förmodligen ens äger. Fryser, knaprar medicin och försöker kolla på film men Voddler bara strular för mig så jag funderar på att helt enkelt se till att somna och inte vakna förrän imorgon. Frisk. Förstås.

Kallt till och med i Örebro.

Ändå värt

Men nåja. Uppsatsen är åtminstone klar. Det är ju alltid något. En opponering och en 5-p-argumenterande text på det här så kan jag släppa höstterminen sen. Sweet, osv. Hurra för mig.

home is where the heart is, but your heart had to roam

Jag tror jag har en halvårskris.
Sist jag hade det, när jag förra hösten klev över sexmånadersstrecket som bofast i Falun, så resulterade det ju i den där jättekonstiga thaiboxningsflytten som slutade med att jag ångrade mig enormt. Jag bodde i en konstig hydda mitt ute i ett gummiplantage, kunde inte träna något alls eftersom jag bara kräktes av utmattning och värmeslag utan spenderade istället dagarna med att åka moped på konstiga asiatiska landsvägar och kolla på obegriplig tv. Kände mig ensammast i världen, kunde inte prata med någon för ingen kunde engelska utom en kille från kanada som jag råkade kräkas på, och grät mest. Tog sedan en taxi över bergen och flyttade till ett alldeles för lyxigt spahotell på en ö där jag mest låg ensam vid den öde poolen och läste John Fowles Illusionisten på dagtid, åt sorgliga middagar på takterassen om kvällarna och var övertygad om att jag skulle gå upp i tomma intet nattetid eftersom monsunregnen gjorde att strömmen gick med ojämna mellanrum och allt som fanns kvar var det mest kompakta mörker jag någonsin har upplevt.

Utan konkurrens den överlägset mest surrealistiska perioden i mitt liv, och även om det har sin charm så är det inget jag vill göra om, så jag måste nog hitta på något annat den här gången.

Typ flytta nån annanstans.

Barmark

Inte okej det här hörni. Snart köper jag en sista minuten vart som helst där det inte är snö och minusgrader. Följ med!

Till slut

Snart

Ny lokal, nytt kaffe, samma åsikter. Snart ger vi upp och går hem.

Halvvägs

Handledning hitrest från skåne. Vi retoriker får omge oss med så fina rogivande operationssalsestetiska miljöer. Pastellgrönt, mmm...

Elitens lampa

Jag skulle skriva "flitens lampa" i rubriken, men t9 ville annorlunda. Jag tar det som ett tecken på att den uppsats jag och Malin sitter och skriver kommer bli ett studiernas Rhodoskoloss, eller åtminstone bra nära.

Jaha?

Vad säger ni?

NUMMER TVÅ

Jag vet ju att ni har väntat;

LISAS MYSTISKA MUSIKSMAK 2

Så varsågoda!

Dalarna - Närke: 2 - 0

Skridskor på Runn med Stefan, en strålande sol, en nyligen åkbar bana och matchande mössor idag!

700-metersbanan är plogad! Det måste naturligtvis firas och invigas. Bortsett från mina vevande konståkningsarmar gick det efter en stapplande start som smort, trots min nybörjarstatus (jag åkte ju EN gång förra året, men ja). Det där med skridsko var ju ingen match (och även om det skulle ha varit det, så hade jag åtminstone vett nog att vara monokromt klädd och iförd tights, vilket borde vara grundregeln för att få ägna sig åt någon som helst typ av idrottsutövande. Även om man är dålig behöver man åtminstone inte se ut som en komplett idiot).

Men det var fin skit, det hela! Roligt! När flytet infann sig var det ju hur värt som helst! Lyckas jag bara lägga av med min grenöverskridande ovana att vara lite farträdd så skulle det ju gå prima det där.

Imorgon förmiddag bär det av söderut. Opeppen på Örebro är rätt stor, faktiskt.

Nyårsvibbar

Gud vad det är jobbigt det här med att behöva ändra sina åsikter.
Idag var jag på Vibes med Stefan. Jag har ju länge hävdat ovärdheten i vibbande (min vana trogen naturligtvis helt utan någon som helst grund och mest bara för att få ha en åsikt, jag gillar ju sånt) och var ju såklart därför till slut tvungen att testa nu.
Förnedrande nog visade det sig vara JOBBIGT(??!). Jag klarade inte ens alla övningar(!!) och gick av plattan efteråt med ben darriga som på en nyförlöst kalv, med svansen mellan benen och mina stora ord rätt långt ner i halsen. Jisses. Jaha.
Nu är revanschlustan naturligtvis enorm. De där himla sex minutrarna kan ju inte vara så värst svåra.

(Tyvärr var jag för upptagen med att svära för att komma ihåg att ge er bildbevis, så ni får väl se det för ert inre öga.)

Nu ska jag till friskis och göra nytt år i kassan. Hoppas någon är där och bygger pass! Det sociala suget är stort.