Terapi, vinterskor och en sjuhelvetes produktivitet

Idag placerade jag mitt rara ass i terapisoffan igen. Eller fåtöljen är det väl mera, det är ju aldrig den där divanen som man ser på film liksom. Man får aldrig ligga chiffonginsvept, skör och blek och ömtålig med handen för pannan, tjusigt (men ändå aristokratiskt vemodigt!) draperad på någon artonhundratalsmöbel. Istället förväntas man sitta rakt upp och ner i en landstingsblå hård karmstol med furudetaljer och prata med någon folieslingad människa i stretchjeans och H&M-topp. Inte ett dugg romantiskt och Austenskt.
Det var säkert bra i alla fall, hon var trevlig och pedagogisk. Jag var verbal och skämtsam som en hel farsensemble.

Efter det åkte jag in till stan för att lösa den där ekvationen (cykel + fötter / vinter = X). Jag började med att hälsa på hos Magnus på Norra. Han hade haft både vinterskor och Snygg-Martin i butiken tidigare sa han, men båda hade hunnit bort innan jag kom. Som plåster på såren delade han med sig av ett gäng cykelrävsknep för hantering av kyla, bjöd med mig på cykeltur och gav mig ett par såna här fina engångssulor med värme i, så jag skulle klara mig i sommarskor idag i alla fall om jag skulle vilja ge mig ut. Så snällt! Jag blev glad och tacksam som vanligt.


Slirade därefter vidare genom snön för att sätta mitt hopp till Johan på nästa lokala cykelbutik. Det gjorde jag naturligtvis rätt i, för han inte bara konverserade mig utan lyckades dessutom plocka fram ett par passande vinterShimanos med en välsmakande rabatt, så nu behöver jag inte längre gråta blod och förfrysa tårna på pass längre än 1-2 timmar. Det ni! Lyckan!

Efter så mycket trevligheter och snälla serviceminded män blev jag så uppåt och positivt lagd att jag av bara farten tog vägen förbi biblioteket för att göra ärenden jag hade dit. När jag då ändå var där passade jag på att läsa igenom två böcker också. Om man ändå är där är det ju lika bra att göra något vettigt liksom, inget är ju så effektivt för ett uppspeedande av läs- & lärförmågan som bibliotek.
Det var bra, det hela. Jag blev alltså inte bara varm om fötterna, jag blev även klok n bildad. Herregud, så opti.

Hoppas jag kan hålla i den här studiemotivationen och ta mig igenom metodboken tills imorrn, det skulle förmodligen få min uppsatspartner att börja gråta av glädje, och det vill jag ju gärna bjuda på.