Jo, alltså, jag skulle ju åka skidor idag. För att riktigt få lida hade jag grundat med att skaffa mig redig träningsvärk av bänk & chins igår, så att det här med stavar skulle bli jobbigt på riktigt. Det lyckades bra! Vaknade med en kropp som en 75-åring.
Men jag ska inte gnälla, för det här skidåkandet var kul! Stefan M gjorde mig sällskap uppe på Lugnet och lärde mig tålmodigt allt från grunden. Jag har alltså inte ens stått på ett par skidor sedan jag var i tioårsåldern, så man kan lugnt säga att jag fick börja från noll. Mot slutet gick det trots min orutin ändå rätt okej. Trött blev jag i alla fall, och det är ju det som räknas.
Efter strax över en timme var det inte direkt superspänstigt längre, och nu är jag så trött i höfterna och ljumskarna att jag inte ens kan lägga benen i kors!
Det kommer nog bli vad man skulle kunna kalla för spännande att vakna imorgon. Fast jag är ju vad Karin kallar för ett spänstighetsunder, så jag lär väl leva upp till det och studsa upp och göra om'et en gång till antar jag. Orka vara trött? Nä, exakt. Jobbar inte så. Ska nog försöka få med bror min så jag får lite sällskap då också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar