Saknar den här löjliga gubbiga semiterriern, trots att allt vårt umgänge ser ut precis såhär. Han surar, spelar svår, vänder ryggen till och trilskas och jag springer trånande och kärleksfullt efter och trugar och är inställsam:
Jag ba: "Ååååh, GULLEHUND!!! Sluta sura nu, du älskar mig ju egentligen, visst?! Lite? Visst gör du? Visst? Du & jag! Bästisar! 4life!! Erkänn! Liiiiite!"
Han ba: ".............(ta mig härifrån)....."
2 kommentarer:
He-he, man behöver inte heta Cesar Milan för att se vem som är chef i den miniflocken.
Haha nej, verkligen inte!
(men han älskar mig egentligen, innerst inne!)
Skicka en kommentar