Ja, alltså, för att ta bladet från munnen etc. Jag har någon slags släng av något panikångestande som har en tendens att (främst) drabba mig när jag tränar ensam i skogen. Eller för den delen bara promenerar eller vad som helst. Det hela tar sig uttryck i en enorm uppstressning som medför otrevliga symptom som yrsel/andnöd/hjärtklappning vilket i sin tur ger darrande ben och händer och svårigheter att överhuvudtaget kontrollera kroppen eller fokusera. Det får mig såklart att bli ännu mer stressad och så är det en ond cirkel som är igång.
Det har liksom hållt sig på en hanterbar nivå de senaste åren men nu vettefan alltså. Det hindrar mig ju verkligen, det är skitjobbigt och tar enormt mycket energi och gör att jag inte kan träna ordentligt eller på det sätt jag vill, vilket ju faktiskt är det jag helst av allt vill göra. Ibland kan jag kontrollera det och ta ner mig själv på jorden igen men på senaste har det gått åt helt fel håll och jag inser ju att om det inte går över av sig självt snart så måste jag ju göra något aktivt åt det. Typ någon slags KBT kanske? Orkar inte med någon himla analyserande terapi eller sånt grävande, jag kan komma på tusen och en tänkbara anledningar och förklaringar alldeles på egen hand, men det är i mitt tycke helt ointressant och irrelevant. Jag skiter helt i varför, jag vill bara kunna hantera skiten och sedan slippa det.
Jaja, det går ingen nöd på mig, så ni behöver inte oroa er osv. Det är såhär det är bara, nu vet ni det.
Nu ska jag plugga lite, sen ska jag springa en vända så jag får någon vettig träning gjord idag i alla fall.
Hörs då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar