Downhillkillarna har ju varit här ett tag och de åker förstås en herrans massa bil fram och tillbaka och emellan sina träningar för att frakta de där balla hojarna (alltså joo, jag kan inte låta bli att tycka det ändå) de får dundra fram på, och idag har jag och Annika fått förståelse för varför de sätter på sig alla skydden redan innan de hoppar in i minibussen, för idag har vi åkt bil med deras tränare crosstompa och DET var ju ingen söndagstur det inte.
Uttrycket att köra som en biltjuv (eller borde man nu kalla det för att köra som en dh-cyklist?) har fått en helt ny innebörd och vi har suttit med 200 i puls och eftersvettats av nervositet i sju timmar.
Men vi lyckades ändå ta oss helskinnade både till och från cykelaffären och jag har nu nya däck (igen!) som enligt ovan nämnde är "rena formel 1 däcken!!" som kommer låta mig lägga ner cykeln så mycket att jag kommer skrapa knäna i asfalten, vilket ju är ironiskt och onödigt eftersom alla vet att jag inte kör fortare än typ 20 km/h varken på rakor eller i kurvor. Typ.
3 kommentarer:
Låter som ni har det fantastiskt, en liten pulshöjning har väl ingen dött av? :). Givetvis är downhillhojar ballast, du får testa min i sommar.
ifall du inte sett:
http://www.t-a.no/sport/article157982.ece
kristin: jag ska åtminstone vara hangaround när du kör i sommar. eventuellt kanske jag rullar över nån liten sten på platten med den om jag vågar, haha
kristina: northis!!!
Skicka en kommentar