Tre etapper avklarade nu. Prologen blev ju som väl alla vet vid det här laget struken pga problem med tidtagningen, så den finns det ju inte mycket att säga om.
Imorse körde vi tempo. Jag blev 9a på min skruttiga linjecykel, vilket betyder att jag var rätt långt före flera av tjejerna på tempocyklar och med full tempoutrustning, och det är förstås rätt roligt. Att däremot tro att det ska gå att knappa in det där sista utan jämförbara grejer är väl kanske lite fåfängt, så jag är nöjd. Dessutom fick jag ge Ola en näve tjejdäng säger han, så bara det är ju rätt värt.
GP't däremot, vilken flopp?! Hör på det här då!!
Jag hamnade redan under första varvet i en liten grupp om fem tjejer. Jag hade dålig koll på hur vi egentligen hamnade där, men eftersom ALLA hela jävla våren talat om för mig hur usel jag är på sånt där (tack!) så utgick jag ju ifrån att vi var sist. När ingen av de andra verkade särskilt måna om att köra på heller så antog jag att det bara handlade om att gå runt och i mål, men sedan visade det sig att vi egentligen satt och körde om tredjeplatsen!!
Tråkigt nog blev vi (jag) medveten om det först när vi tröttcyklat oss runt över hälften av varven och resten av tjejerna plötsligt kom ikapp bakifrån i världens klunga. Kul! Det känns väl som att vi kunde ha gasat på lite istället så hade vi ju förmodligen kunnat hålla undan sista biten också. Sedan låg vi förstås i samma grupp allihop under ett par varv, och jag hann bli lite irriterad över att vi varit så sjukt jävla dumma, så vid sista gången in mot målet tänkte jag att det var lika bra att någon gjorde något, så jag chansade på att gasa och hoppades att det skulle hålla hela vägen in i mål.
Det gjorde det inte. Blev ikappjagad och omsopad av ca alla precis innan mållinjen, men hur skulle jag kunna veta det? Man måste ju gambla lite.
Sammanfattningsvis alltså: snopet, och förjävla irriterande. Jag brukar ju sällan bry mig om jag får dåliga placeringar, men nu när vi bara fiskörde känns det ju så himla ONÖDIGT. Jag blir så sur. Ska förbanna mig själv i nån timme nu, dunka huvudet i väggen och dricka kaffe innan killarna kommer hem så vi får mat.
Imorgon blir det linje. Platt som en pannkaka är det.
1 kommentar:
för att citera faktiskt, håkan hellström från musikjournalen en gång. "it´s better to burn out, then to fade away" om att tro på sitt eget.
Skicka en kommentar