Svälter ihjäl

Trodde ju jag skulle få äta, men glömde att jag bor med Jesper "omständighetsmästaren" Larsson. Får nog mat framåt torsdag när Jeppe druckit klart sin öl, duschat, fixat håret, redogjort för sina snabba ben, fixat håret, haft modevisning av sina snabba byxor, fixat håret, svarat på hundra telefonsamtal, fixat håret och gått av och an i rummet en stund. Eller kanske innan dess imorgon bitti, om Rytz walks the walk och levererar chokladflingor till min frukost. Fast man kan ju inte lita på folk från väst så hoppet är lika lågt som blodsockret.

Hotade med att bli sur men Jeppe bara skrattar?

Begåvningsreserven på cykelutflykt

Tre etapper avklarade nu. Prologen blev ju som väl alla vet vid det här laget struken pga problem med tidtagningen, så den finns det ju inte mycket att säga om.

Imorse körde vi tempo. Jag blev 9a på min skruttiga linjecykel, vilket betyder att jag var rätt långt före flera av tjejerna på tempocyklar och med full tempoutrustning, och det är förstås rätt roligt. Att däremot tro att det ska gå att knappa in det där sista utan jämförbara grejer är väl kanske lite fåfängt, så jag är nöjd. Dessutom fick jag ge Ola en näve tjejdäng säger han, så bara det är ju rätt värt.

GP't däremot, vilken flopp?! Hör på det här då!!
Jag hamnade redan under första varvet i en liten grupp om fem tjejer. Jag hade dålig koll på hur vi egentligen hamnade där, men eftersom ALLA hela jävla våren talat om för mig hur usel jag är på sånt där (tack!) så utgick jag ju ifrån att vi var sist. När ingen av de andra verkade särskilt måna om att köra på heller så antog jag att det bara handlade om att gå runt och i mål, men sedan visade det sig att vi egentligen satt och körde om tredjeplatsen!!

Tråkigt nog blev vi (jag) medveten om det först när vi tröttcyklat oss runt över hälften av varven och resten av tjejerna plötsligt kom ikapp bakifrån i världens klunga. Kul! Det känns väl som att vi kunde ha gasat på lite istället så hade vi ju förmodligen kunnat hålla undan sista biten också. Sedan låg vi förstås i samma grupp allihop under ett par varv, och jag hann bli lite irriterad över att vi varit så sjukt jävla dumma, så vid sista gången in mot målet tänkte jag att det var lika bra att någon gjorde något, så jag chansade på att gasa och hoppades att det skulle hålla hela vägen in i mål.

Det gjorde det inte. Blev ikappjagad och omsopad av ca alla precis innan mållinjen, men hur skulle jag kunna veta det? Man måste ju gambla lite.

Sammanfattningsvis alltså: snopet, och förjävla irriterande. Jag brukar ju sällan bry mig om jag får dåliga placeringar, men nu när vi bara fiskörde känns det ju så himla ONÖDIGT. Jag blir så sur. Ska förbanna mig själv i nån timme nu, dunka huvudet i väggen och dricka kaffe innan killarna kommer hem så vi får mat.
Imorgon blir det linje. Platt som en pannkaka är det.

Rawberry

Jag fick så mycket skäll av landström idag för att min cykel var så skitig att jag antar att jag måste tvätta den innan imorgon om jag överhuvudtaget ska få åka med i bussen ner... Men det är ju ett mindre problem, det stora är ju som ni förstår löst. Vi har en buss! Marcus styrde upp en YAbuss och får ner mig och Peter och Lars och Jeppe. Hurra hurra!

Jag kommer förstås vara så snabb i helgen att mother nature will be like "slooooow down", and I will be like "fuck you" and kick her in the face with my energy legs, osv. Ni vet? Eller så kommer jag med stor sannolikhet inte det, för jag känner mig väl mest som en säck potatis, men det är ju lika bra att tävla så man får lite vettig träning och med lite tur kan vara snabbare än någon genomsnittlig motionär framår sensommaren.

Brillpost!

Vad fick ni med posten idag? Jag fick ett handskrivet grönt paket!

I det låg det ett glasögonfodral!

Och i det låg det Falu CK-färgade oakleys! Tack snälla snälla rara!!! Man kan ju onekligen bli varm i stenen för mindre!

Som på nittiotalet

Hur fint är det inte att vi nu fått en uppföljare till



eller för den delen den lite roligare:



i form av Beyonces nya:



Fint!

Hallå ålderdom!

Slösurfade lite såhär i mitt enmannatogaparty och upptäckte hos mig själv ett spontant förfasande över ungdomens dåliga smak. Såatt.

hug a dolphin another day

Jag skickade precis in min hemtenta. Jag skrev ju egentligen klart den i förmiddags eftersom jag för första gången i livet tog mig i kragen och satte igång med något på en gång istället för att våndas och skjuta på det tills i sista minuten.
Det var en ny och trevlig grej, jag ska nog överväga att praktisera det lite oftare.

Men givetvis lämnade jag en halv fråga så jag ändå skulle ha något att stressa upp mig över under dagen, det får ju finnas gränser på vetten och sanset och man vill ju känna igen sig själv osv. Tog ändå tag i det nu med en hel timme till godo, så jag antar att det är tentafest nu då? Togaparty och keg och röd plastmugg för hela den själsliga slanten i tio minuter innan duschen och sängen.

Fattar i och för sig inte riktigt varför jag håller på med dynamisk systemteori och motorisk kontroll när allt jag vill är att få nörda i typsnitt och språkregler och meningsuppbyggnad, men man kan ju inte förstå allt.

10*1

Jag hann inte upp till Jungfrubergets Träningstävlingsserie, eftersom jag tramsade med en massa annat hela dagen. Skrev hemtenta och lämnade in en cykel och hämtade kläder och annat jag var tvungen att göra. Sprang istället 10*1 minut och mådde sådär fruktansvärt dåligt man bara kan göra på pass under 40 minuter. Det är förmodligen nyttigt som omväxling.

Jag sprang hur som helst utan mobiltelefon idag utan att egentligen reflektera över det förrän efteråt. Det är förstås inte konstigt för er, men för någon med mina nojor och mitt panikångestande är det rätt stort. Det var hur som helst inga konstigheter, även om det ju inte precis rörde sig om en ensamtur över bergsstigen eller så. Ändå. Håll 2009-2010 i minne osv.


I helgen var det ju tänkt att det skulle köras hammarö men jag vettefan hur det ska lösa sig med transport dit och hem?! Det här med att vi inte har tillgång till högskolebussarna längre är verkligen det sämsta som kunde hända.

Grrreat

Om man inte känner sig tokig innan, så gör man det ju definitivt när man vaknat vid fyrasnåret och drömt så sjuka mardrömmar att varken man själv eller någon annan rimligtvis någonsin skulle kunna komma på ett liknande scenario i vaket tillstånd.

Kaxigheten är väl måttlig när man med hjärtklappning försöker tända lamporna (de man kan nå utan att behöva förflytta sig ur sängen eftersom det fortfarande inte är helt klart om det hela ännu är en dröm) och sätta på tvn på lättsammast möjliga. Mysigt.

Ny outfit

Gammalt.... (styre alltså, inte Robban)

Och nytt!

Kolmårdsbiken

Klockan är ju mitt i natten och herregud jag har inte tid med det här och osv osv osv, men eftersom jag inte vill att ni ska gå lottlösa ur måndagen så ger jag er en smakportion och sammanfattning av dagens lopp i form av tre bilder:

Har ni någonsin undrat hur man ser om någon är sjukt peppad innan ett lopp? Ett tips är att leta efter kroppsspråk liknande detta i startfållan:

Energin bara flödade! Hurra! Cykelen! Spritter i hela kroppen! Ooooosssvvv

Under loppet var jag väl mest bara trött. I början var jag dessutom inte ens långsam, men det tog jag ju igen under slutloopen där jag krälade i vartenda jävla lerhål/körde in i varenda småsten/i största allmänhet hade kottar i ögonen och kola i skallen och tappade min andraplats till en fjärdedito.

En av de mer fantastiska grejerna var ändå skorna som trots allt mitt vadande i knähög (på riktigt! ingen överdrift!) lera och sankmark höll sig konstant vita! Helt sjukt ju! DÄR kan vi prata optigrejer!

Kom väl sedan hur som i mål. Verkade väl vara rätt nöjd över det faktumet, även om jag just här precis på besserwissermanér rättat fotografen. Förlåt.

Missade min egen prisutdelning, mådde sportdrycks-illa, åkte till Örebro för lite snabbsocialisering och favoritspotting av Ola och Johan och Snygg-Martin. Åkte hem.

Life is funny but not ha-ha funny

Scenario:

Stod nyss och hyvlade en ostskiva till min rostade macka när jag hör att ena katten låter konstigt på golvet bakom mig. Vänder mig om och upptäcker att den kräks. Lyckas i den rörelsen putta till min egen tallrik som står på bänken vilket i sin tur får ovan nämnda macka att flyga av, volta i luften och landa rakt i sagda kattkräks.

Godmorgon livet!

Klipp dig och skaffa dig ett jobb

Fast det var ju skittråkigt det här med att vara ensam hemma?
Här ska jag, i brist på umgänge, visa er två gulliga orientaliska spet-katter i webcam:

Som ni ser var de hemskt entusiastiska. Jag tycker inte ens om katter, eftersom dom är tråkiga, men till och med jag tycker väl att just de här är rätt roliga. Men så bodde jag ju med dom som tonåring också, så jag antar att det bara är en massa nostalgiskt trams och egna barn och andras ungar etc som ligger bakom den saken.

vad som ändå är kul

Vad roligt det är förresten när ni kommer fram och säger hej! Jag må vara sur på mig själv med jämna mellanrum, men jag är ju alltid värsta lovern när det gäller er andra så jag blir så glad!

Här har jag precis blivit utfodrad och sedan lämnad med min ungdoms katter till förmån för hus i roslagen, vilket väl är förståeligt att man kan föredra framför trötta systerdöttrar som ändå mest ska sova och gå upp okristligt tidigt.
Värt det, förstås. Imorgon ska bli roligt!

Need some fine wine

Benen är det väl faktiskt inget större fel på, men psyket och tekniken slåss ju om vem som ska vara sämst så det drar ju ner helhetsupplevelsen lite.

Jag jobbar ju inte så mycket med det där med att hålla skenet upp osv, så. Idag var det såhär: det fanns en liten passage på hela banan som jag tyckte var lite svår (en liten brant knix följd av en lite brant nedförsbacke) och därför hade jag kört bara den typ tre gånger innan start, eftersom jag är en klok flicka som gillar att ha koll på läget osv. Men ÄNDÅ lyckas jag bli tävlingsstressad när starten gått, tramsa till det uppför, få gå ett par steg upp, misslyckas med att få i pedalfan nedför, bli än mer stressad, få SPRINGA (otippat då) ner, tappa en miljard mil till framförvarande, jaga ikapp ett varv, KOMMA IKAPP(alltså det här är ju det sjukaste av allt), bli sur över att jag klantade mig, tappa kontrollen över humöret, surbryta, svära, dnf, åka hem.

Alltså, jag skulle kunna gnälla och psykologisera och banna mig själv över det här in i oändligheten (det finns ju faktiskt inget argument som håller eller rättfärdigar) , men det blir ju ingen gladare av. Jag vet åtminstone exakt vad jag behöver öva på, och det är ju alltid nåt.

Onödigt

Jag är i Stockholm. Klappar olika sorters djur och har väl cyklat lite. Vurpade i den ena av varvets två kurvor på Kringelloppets första dag idag och fick stanna och vrida tillbaka styret och annat trams och blev sedan varvad på näst sista varvet. Ovärt. Men kul ändå att få cykla lite på barrig stig som omväxling!

Nya tag imorgon etc

Premiärluftning av Psychopathen!

Jag fick väl ordning på det där tillslut, så nu har jag varit ute och hetsrullat en kortkort sväng för att åtminstone se att den, ja, rullar, innan jag packar in den i bilen.

På den här stigen gjorde jag två pinsamma spd-vurpor när jag skulle uppför åt andra hållet. Skämdes lite men landade mjukt i mossan och skötte det ju snyggt och osett åtminstone...

... och för alla er som inte kunnat sova eftersom ni aldrig fått se cykeln: såhär ser den ut.

Jag tror dock att jag måste byta styre. Den kom med det här breda som känns som att cykla med två meter mellan handtagen. Fast jag ska nog testa ett tag innan jag börjar byta delar och ha mig.

Tog mig till den här skogsvägen vid Österå. Det var min galoppsträcka när jag hade häst där ute. Det gick fortare då än vad det gjorde nu.

Nu tvätta, städa, äta lunch och be till gudarna att lillbilen håller hela helgen innan jag kör ner mot Stockholm. Ses i helgen då?

Kristligt långfredagslidande

Ooooooooooooooooooooooooook, jag hade ju tänkt hinna se om mtbn överhuvudtaget rullar innan jag åker iväg, MEN TROR NI JAG HAR PEDALPROBLEM ELLER?!?!? Åååhåhh. Jag fattar inte varför det ALLTID är just pedalerna som ska krångla för mig?!?! Den egentligen simplaste delen av alla att få dit?! Jag blir tokig!!! Hatar sånt här så mycket, hatar att skruva cykel, hatar när saker INTE FUNKAR?!!

Har nu fått Robban att lova att komma hit i eftermiddag för att kolla till den en sista gång i alla fall, vilket väl förmodligen kan behövas. Himla trams. NÄR kommer någon uppfinna en cykel som INTE består av flera smådelar? En helgjuten liksom. Jag hade lätt köpt. Hade varit värt tresiffriga tusenbelopp och en vikt på typ 25kg.

Saker man kan välja att inte kommentera

Thorsten Flinck är just nu soffgäst hos världsmästaren av ledande frågor, och han har precis med slutna ögon förklarat att utan smärta existerar vi inte, och hos honom är den tydligen bottenlös, eftersom hans inre landskap är så utvidgat.

Uppdatering: OCH OCH OCH. Nu flämtade han även såhär på frågan om vad han tänker när han vaknar: "Nää, det är bara dödsångest. Det är det första när jag vaknar och det sista på kvällen."

Uppdatering 2: OCH OCH OOOCH nu!! att han är smutsig. inombords, dvs. som konstnär. Mackan, kollar du eller??!!!?

Uppdatering 3: alltså, ok, nu pratar han om hur han är ett svart hål. allvarligt?! hur kan någon vilja umgås med den här människan? är det någon som gör det?

T Flinck-anekdot: när jag jobbade på ett café i vasastan en gång i min ungdom så hade flinckan samtidigt nåt projekt i en lokal intill vilket ledde till att han med ojämna mellanrum vaknade ur sin artsy bubbla för att komma inrusande barfota och skogstokig och härjade runt och skulle ha kaffe. Vi var förstås livrädda varje gång.

iNtresseklubben

Och hur mycket hysteri tror ni det kommer bli kring det här då?

Vitsigt på temat: iSpy!

Åh vad kul att stanna och ta på sig klänning

Åh vad kul att stanna och ta på sig regnjacka

Undanmanöver

Eftersom jag vill slippa gå in på hur trött jag var igår och hur ont jag hade överallt från start och hur jag blev tvungen att lägga mig bakom bussen en stund för att paceas ikapp och annat miserabelt så tänker jag bara publicera två youtubeklipp som varken är nya eller aktuella men som kan avleda uppmärksamheten, och som man hur som helst kan repeata nästan hur många gånger som helst utan att tröttna.

Labbdag och högskoleträning

Heldag i LIVI-labbet idag.
Större delen av tiden har jag gjort reaktionstester, dvs stått bakom en tejpremsa och tryckt på en och samma knapp när en röd lampa lyser, om och om igen ca 250 gånger (bokstavligt talat! ingen överdrift nu). Helt vanligt. Men jag lyckades åtminstone träffa in EN gång på 0,001-diff och sånt är förstås viktigt.
Avslutade sedan dagen med att upprepade gånger misslyckas med att mäta muskelaktivitet trots idogt omkopplande av sladdar och mätutrustning och omstartande av program och gud vet, samt några fru-hukt-ans-värt imponerande videoinspelningar av min magnifika motoriska kontroll vid jonglering med tennisbollar. Lär ju vilken dag som helst rymma iväg med cirkusen.

I eftermiddag kör högskolecykelträningarna igång igen efter vintern! Mina ben känns som två stockar efter en våryster löprunda igår samtidigt som huvudet är snurrigt efter allt testande, så det kommer nog bli fint på många sätt.

Det blir inget

Herregud vad besöksstatistiken har gjort ett lyft idag. Jag utgår ifrån att det betyder att alla ni mina hjärtan är döende av längtan n trängtan efter att läsa om mitt östgötalopp och hur det EGENTLIGEN var och om huruvida jag såg att ni var där och hur snabba och snygga ni var, hur fresht kittade ni och era cyklar var, alternativt vilka andra som var där och hur snabba och snygga DE var och hur fin deras utrustning var eller kanske helst inte var.

Tråkigt för er då att jag dels inte kommer göra någon större utläggning om loppet, eftersom jag själv tycker att andras tävlingsrapporter är höjden av boredom och därför inte vill sälla mig till samma skara, och dels är alldeles för ouppmärksam på min omgivning för att notera folk om de inte 1. ropar, 2. gestikulerar vilt, 3. rent fysiskt gör mig medveten om deras närvaro, för att inte tala om hur lite jag lägger märke till andras prylar. Men jag är övertygad om att ni var fantastiska på alla sätt och önskar jag varit medveten om.

Här får ni en bild på vår lilla slutgrupp från en av varvningarna i alla fall:

Hårt liv

Jag har ju haft jobbigare dagar i livet än idag. Förutom att jag optivaknade innan väckarklockan fick jag efter en månads bortavaro träffa Julia uppe på högskolan vid tio! Värt! Vi skrev ut två artiklar, drack kaffe, åt lunch, hittade delar av vår klass och satt i solen utanför lunchrestaurangen till klockan fyra. Inte jättejobbigt och ÅH så roligt att få umgås lite med folk över gymnasieålder igen efter alla de här veckorna, hur snälla och rara de där kidsen än må vara.

Hjälp mig

Ok, fråga: Jag fick (igen) svinont i korsryggen efter ungefär halva loppet igår. Det är såklart jobbigt och rätt oskönt, och även om jag alltid hävdar att 'det är skönt när det är obekvämt!!', vilket visserligen är sant, så tror jag att det här ändå hamnar på fel sida skönlinjen. Om inte annat när man ska av cykeln och inte kan böja sig ner för att ta av sig skorna/plocka upp väskan/sitta/whatever. Men alltså, vad kan det här bero på? Jag är oftast starkare än avg i mage & rygg osv, så det borde inte vara där problemet sitter. Behöver jag bara ändra nån vinkel/höja/sänka sadeln/styret och finns det i så fall något som är troligare och vanligare än det andra som kanske kan göra att jag slipper testa mig fram i oändligheten?

(Noterbart är ju för övrigt att det här är ett problem jag endast får på tävling och det hänger alltså ihop med att jag tar i lite mer än vanligt, och vi kan ju därmed i förlängningen konstatera att jag ALLTID latar mig på träning. Bara som ett konstaterande.)
Men hjälp mig nu.

Och så var det avklarat

Åh bloggloverz, sweet childs of mine. Er favorittjej har väl tramsat sig runt den där säsongspremiärtävlingen nu i alla fall. Mellan tummen och pekfingret gjorde jag väl ca alla fel man kan tänkas göra när det kommer till sånt som klungkörning osv, men som vanligt: någon ska ju göra det? Jag tar messiaspositionen.
Jag har även en teori om att det cykelmässigt skulle vara av godo för mig att skaffa lite större bekräftelsebehov och lite mindre nöjdingmode. Eventuellt är det dock sånt som man i vanliga fall försöker förändra i motsatt riktning för att typ få ett anständigt liv, så frågan är ju om det är värt det?

Men nåja, i år kom jag åtminstone i mål utan vare sig vara en av alla de som bröt eller ägna mig åt felkörningar eller krascher, så givetvis också: Yay och hurra!

Framme på slätten

Vi är framme på Scandic Linköping. Här är hundra andra cyklister också, och det enda alla pratar om är hur mycket de hatar morgondagens lopp eftersom det är blåsigt, vingligt, ovant och alla verkar ha åtminstone ett dåligt minne från det. Kul. Kul med säsongsstart! Men det ska åtminstone bli soligt ryktas det om, om än blåsigt.

Men det kan ju omöjligen gå sämre för mig än i fjol, förutsatt att jag inte kraschar då, så även om jag skulle få åla i mål med cykeln i släptåg på tiden +1h så skulle det ju vara ett framsteg.

Hemmaskogen/Stångtjärns blåa/Ute och blir förlåten

*2

Åååhh det var väl länge sedan det var så gott med knäckebröd till frukost? Mmmm. Det väger nästan upp det tråkiga i att vakna 1. själv, 2. till ensiffriga plusgrader och 3. till en frukost utan avslutande stumkaka.

Psychopathen står nu blank och svart och halvmonterad och vill ut i skogen. Jag umgås med huvudvärk och tvättstuga och måste försöka hitta ett sätt att smöra för hundarna så de förlåter mig mitt svek och min frånvaro och slutar vara sura och tvära. Typ pipleksak. Är dessutom beordrad uppfräschning och utbyte av delar på landsvägscykeln, så jag lär väl försöka styra upp det under dagen också om jag hinner. Plus att jag måste ner och plocka upp nya skor från Northwave och förhoppningsvis träna några timmar så inte försoffningen blir total. Imorgon åker vi mot Östgötaloppet. Jag hade väl gärna stannat hemma, men träna ska jag ju ändå så då är det väl lika bra att göra det med nummerlapp på ryggen.

Har kommit halvvägs in i den här nu. Jag tror att jag har nämnt den tidigare, men jag har liksom inte riktigt kommit till skott med den förrän den här senaste veckan. Bra skit, i alla fall. Det tog väl tvåhundra sidor att engagera sig, men så är det ju med alla bra böcker.
SR recencerar den såhär: "om ni tröttnat på att hasa runt i det svenska deckarmoraset och har ett obefintligt intresse för livspusslare i Bromma, då är detta underhållning för er, ”int-lit” - lättsamt för intellektuella." och det är väl kanske en passande sammanfattning. Ovanligt i alla fall med böcker som känns smarta och välformulerade OCH roliga på samma gång, så bara det gör det väl läsvärt när ni som inte ska tävla cykel ligger på soffan i påsk. Inte ens det trötta da vinci koden-temat gör något.

Bunny ain't no kind of rider

Åååhhh vad det är ensamt att inte få ha någon att småprata sig till sömns med! Hatar att gå från att dela rum till att inte göra det! Kommer inte till ro. Här får ni en dänga så länge, om inte ni heller kan sova:



Ffffyyy sjutton vad överjävla bra den är. Det enda jag önskar är att det inte var K Perry som fick vara delaktig (eftersom hon förstås står för nästan allt jag ogillar), men jag är beredd att se mellan fingrarna. Kanye är ju som vanligt fantastisk och sjukt jobbig på samma gång = oslagbar kombination. Dör dör dör dör dördörördörörrrrr.

Hurra?

Jahaja, imorgon Sverige då!

Funkar

Det ryktas förövrigt om att jag i detta nu har min nya glassiga mtb ståendes blänkande hemma i hallen! Det ryktas även om att skogen i Falun bör vara opti och körbar inom någon dag. Att jag kommer hem från ön där det sägs ha varit den varmaste och bästa vädermässiga våren på 15-20 år om två dagar faller sig ju därför oerhört bra. All I do is win. Nu ska jag släpa mig ner till porto pi för lunch.

Studiemotivationen som fallerade

Tempo före nedförsbacke

Beskrivningen var såhär: lite uppför i början, sedan planar det ut, och sedan en liten knix på slutet.

Verkligheten var såhär: lite uppför i början, sedan planar det ut, sedan baggbobackens sista fem meter I ÅTTA KILOMETER.

Godnatt då

Snart är det frukost! Det är förstås det bästa med varje kväll. Imorgon ska vi köra 2 * tempo. Lär bli helkul med stockben. Alltid kul att köra mot klocka ni vet.

En annan grej: vi gör ju inte så mycket när vi inte cyklar här. Läser lite, masar oss till affären och väntar på middag typ, och för att fördriva tiden kollar vi förstås en del på tv (där jag idag sett min framtida tyske make bland EM-gymnasterna i Berlin, men det är ju en annan historia) och eftersom kanalerna här är antingen spanska eller tyska så blir andelen program som är sevärda rätt få. Det går en del CSI som nog är fattbart ändå, men VI HAR JU PRATAT OM DET DÄR?!?! Kan inte se sånt som ens tangerar obehag. Igår fick Annika mig att se en halv spanskdubbad wallanderfilm men jag pallade förstås inte utan fick blunda och ha ipod i öronen och hade ÄNDÅ seriösa problem med att sova efter det. Neurosernas mästarinna.

SÅ, vi kollar rätt mycket på musikkanalen vi har här som är nån tysk variant till mtv, och där älskar de den här nya Milowlåten, vilket alltså är vad jag ville komma fram till.
Har ni hört den?

Är det bara jag, eller ger det inte lite konstiga vibbar när han sjunger att han vill låsa in sin tjej på sitt rum och aldrig låta henne gå ut, ha henne i en fågelbur så hon inte kan smita, önskar att hon vara paralyserad så hon inte kunde springa iväg och att hon var så liten att han kunde ha med henne i fickan 24/7 så hon inte skulle kunna umgås med någon annan?
Det enda somn fattas är ju versen där han önskar att hon var hans dotter och att han byggt ett litet källarrum till henne där hon kunde leva resten av sitt liv och han kunde avla en flock barn, men jag antar att den bara finns med på explicitversionen.

Anger management I

Idag har vi cyklat lagtempo och hare. Det var väl jobbigt och så, framför allt är det så himla varmt (jaja, lite tjatigt, men det är faktiskt!) så man dör av att ens existera, vilket förstås är problematiskt då det ena liksom förutsätter det andra. Men i alla fall. Inget pass i världen är ändå mer ansträngande eller utmanande än att försöka cykla halvtimman hem längs strandpromenaden en solig söndag när varenda lokalbo, unge, hundvalp, pensionär, motionär, miami beach-aspirant, privatpolis och turist ska ut och lufta fetman längs strandkanten. Her-re-gud, vilken pärs. När vi började närma oss hemkvarteren var vi ju alla tre så förbannade att det hade behövts en tretimmarsrunda till enkom för att lugna nerverna.

Näe

Jag tänkte på nåt så himla smart och bloggworthy under sluttampen på passet idag, för det gör man ju alltid, men nu är det helt borta. Jag blir så trött. Det vore kul att vara förmögen till annat än stundens bloggingivelse. Känner mig som Freytag i den här boken jag läser nu, fast ung. Det enda jag kommer ihåg är allt sjukt jag drömt de senaste nätterna men att återberätta sånt ger ju dödsstraff så det blir det förstås inget av.
Varsågoda.

Tar tillbaka

Jaha, nähä, förlåt mig mitt vilodagsgnäll. Idag har jag fått cykla några timmar igen och då är det ju trots allt rätt trevligt att vara här i krokarna istället för i typ... Sågmyra. Men jag jobbar ju mycket svart och vitt ni vet, så man passar ju på att hatea när man kan.

Tror för övrigt det var varmaste dagen hittills idag. Men så har jag sagt varje dag.

Nog nu

Ok, börjar känna mig rätt redo att åka hem nu. Saknar hundarna, folk jag umgås med hemma och typ... inte så mycket mer egentligen kanske? Men det gör rätt mycket. Inte så att det inte är trevligt här men det är ändå ganska påfrestande att inte få ha sin egen vardag och de människor omkring sig som man själv valt, och jag är ju världens mest hem-/folk-/rutinkära människa.

Men tre riktiga träningsdagar kvar och sedan nedtrappning inför hemresan, så snart, snart, snaaaart.

Sulat

Downhillkillarna har ju varit här ett tag och de åker förstås en herrans massa bil fram och tillbaka och emellan sina träningar för att frakta de där balla hojarna (alltså joo, jag kan inte låta bli att tycka det ändå) de får dundra fram på, och idag har jag och Annika fått förståelse för varför de sätter på sig alla skydden redan innan de hoppar in i minibussen, för idag har vi åkt bil med deras tränare crosstompa och DET var ju ingen söndagstur det inte.
Uttrycket att köra som en biltjuv (eller borde man nu kalla det för att köra som en dh-cyklist?) har fått en helt ny innebörd och vi har suttit med 200 i puls och eftersvettats av nervositet i sju timmar.

Men vi lyckades ändå ta oss helskinnade både till och från cykelaffären och jag har nu nya däck (igen!) som enligt ovan nämnde är "rena formel 1 däcken!!" som kommer låta mig lägga ner cykeln så mycket att jag kommer skrapa knäna i asfalten, vilket ju är ironiskt och onödigt eftersom alla vet att jag inte kör fortare än typ 20 km/h varken på rakor eller i kurvor. Typ.

Puiga & glada

Det gnälldes ju lite på att vi såg så sura ut igår, men idag var det gladare miner på pep squad 202 efter fem timmar och fyra berg. Under första timmarna kändes det som att det skulle bli en runda som krävt dubbletter av fin-Jeppe för att ens bli anständig, men sedan vände det såklart och mot slutet var vi såhär glada! Det höll i sig ända tills jag hittade en kackerlacka i cykelrummet och drabbades av tjejig panik innan jag tjejigt misslyckades med att få på ett nytt däck efter att ha sladdat sönder det andra vid en trafikorsakad tvärnit imorse. Två sådana tramsigheter är två för mycket.

Längtar efter det här!!!

Hur man blir fin:

Vilodag i rum 202. Ingen förspilld energi på onödiga leenden osv här inte. Mest bara öppen balkongdörr, plastigt vatten och idogt zappande.

Vilodag

Överväger att ägna precis hela dagen åt kaffe och horisontalläge men lär väl bli hungrig en gång i timmen som vanligt så jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det?

positiva året 2011

Men okej, det ska väl madickenklausulas att det trots allt är rätt mycket behagligare att vara trött i 25+ och strålande sol här nere, än i nollgradigt och regn hemma. Jag är rätt nöjd egentligen.

cellofan

Åååh jag är så gammal och trött idag så ni förstår inte. Har inte fått sova nått inatt och var helt slut redan INNAN morgonens backintervaller i den där militärbacken där vi dessutom, förutom att harva upp och ner i olika tempo (gammalt och långsamt för min del), fick våra överdragskläder snodda så vi blev tvugna att härja och tjafsa med nån spanjor som tagit dom innan vi fick tillbaka det. Tålamodet för idioter är ju måttligt i vanliga fall, och det är ju inte precis högre när man är sur, slut, svettig och rätt förbannad till och med på några kilometer asfalt redan från början. Fick bita mig i tungan inombords för att inte härja loss och ni vet, ställa till med en scen.

Ville mest grina och köra av vägen under passet ändå i och för sig, så det var ju skönt med ett avbrott. I eftermiddag ska vi köra sprint på bana. Jag har sovit framför eurosport men vaknade ju inte precis med någon imponerande sprättighet i kroppen, så jag förväntar mig väl några timmar till med gråt och tandagnisslan innan vi får vila imorgon.


Igår däremot var det kul, men det här är ju en gnällblogg så det besparar jag er.

Det är lugnt

Jag lever, men uppkopplingen här är ett skämt och gör internettande FRUKTANSVÄRT tålamodsprövande, så jag ids inte riktigt slåss med det när jag kommer hem vid fem-sex om dagarna.