Vi fick ju veta idag att det i princip är ett pericardiumsnitt som är vad som gäller om vi har några som helst förhoppningar om att kunna bli ordentligt uthållighetstränade. Det, eller att träna tomma. Jag känner ju att det där med kniven känns lite svårt att riktigt embracea, hur väl det än fungerar på grisar, så jag föredrar nog det sistnämnda. Vilket jag å andra sidan inte har några som helst problem med.
Grimaserade mig igenom mina intervaller uppe i hallen ikväll. Hade inte tid innan dess för jag adopterade en ny ipad-hund som jag var tvungen att få att komma överens med min första (förstår ni väl). Och att bygga vänskaper är ju inget man gör på en kvart. Fast i efterhand var det ju tur att jag var sen, tajmade som vanligt in rätt på medmänniskefronten.
(& jag får fortfarande inte bildöverföringen att funka... jag jobbar på det!)
5 kommentarer:
Snitta pericardium... låt mig gissa, Tonken slår till igen :-)
haha ja, såklart. vi kommer nu alla genomföra ingreppet som en del i kommande c-uppsats ;)
i vad skulle vinningen finnas i att snitta pericardiet?
större hjärta
Har ni så många svin på din utbildning?/Åsa
Skicka en kommentar