Sprang idag! Det gick bra! Höften pajade ej!
Återkommer till det.
Från början då - jag var på episkt dåligt humör efter jobbet. Hade haft ont i huvudet och sovit dåligt och överlag känt mig kass ända tills jag åkte hem. Avrundade därefter med att tjafsa lite med min syrra över nonsensgrejer, åka hem och gråta en skvätt pga vanligt pallar-inte-det-här-livet-mode, samt bli helt skogs över min nike-klocka som inte ville hitta satelliter. Det var jävligt. Pallrade mig ändå ut eftersom jag dels ville se om jag skulle få ont igen, och dels inte vill missa pass i mitt program. Gud jag är en sån duktig elev.
Sprang 4 * 2,5 km tröskel. Råkade göra en Öijer och gå ut alldeles för hårt pga "bra känsla" (alltså ALLA vet att man inte ska gå på den lätta??? men så omöjligt att inte!!!!) och tappade därför lite fart på slutet av sista, men inget katastrofalt. Lite stumma ben men på strålande humör under hemjoggen. Tänkte mycket på vilken hemsk människa jag skulle vara om jag inte fick träna. Sprang förbi hos mina föräldrar. Klappade hundar. Var sams med min syrra. Fick stöd av mor & far & syrra i det här med när folk är taskiga mot mig apropå Osportsligt-bloggen. Var snabb, nöjd, hel, smärtfri, pälsnojsig och värd. Bra helomvändning, Lisa Ström.
Och apropå det här med höften. Kände inte av den över huvudtaget under intervallerna, men då kommer jag ju upp i lite fart och får lite spänst (nåja) i stegen. När jag joggade ner däremot så kände jag hur jag kunde känna av den när jag säckade ihop och sladdrade i steget. Så fort jag istället liksom höll ihop höften (svårt att förklara men lätt att känna) så försvann det, så jag antar att jag stabiliserar dåligt när jag blir trött? Och att det därmed felbelastar? Jag får öva på, och vara noga med att springa ordentligt och mindre som en säck potatis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar