Jag får visserligen skylla mig själv eftersom jag var ute dels bland folk och dels tidigt på eftermiddagen och således i dagsljus, vilket gjorde mig nojig över att se långsam ut och därför maxade ur nåt alldeles vansinnigt under den första vändan upp.
Man kan ju tycka att man som någorlunda klok människa ska lära sig att det väldigt sällan är en begåvad idé och att man i 100% av fallen får sota för det efteråt, men det är tydligen en hemskt svårinlärd läxa just det där.
Efter den rivstarten var det alltså såklart flåsfest, gråt och tandagnisslan i knappt 20 minuter till innan jag fick vända hem igen. Det är ju ändå alltid skönt efteråt. Kanske blir jag också även starkare av det, om jag har lite tur.
Dessutom försökte jag mig på att använda självutlösaren på min kamera för att piffa till den här redovisningen med lite bilder ändå trots allt, men jag har kanske lite att öva på när det gäller tajmingen... Knepigt det där!
Ska försöka bättra mig......
Här har ni även en uppbygglig artikel om doping och elitidrott, om än lite kontroversiell (men man gillar ju kontroverser!) som är det vettigaste jag läst hittills på ämnet, apropå det här med hockeyn. Varsågoda för dagens folkbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar