Näe, igår fick jag vända hem?
Hade inte ONT direkt, men kände ändå av höfteländet, och eftersom jag ändå bara hade en lugn timme på programmet så kändes det onödigt att nöta upp något på grund av timjagarpass och kanske då istället inte kunna köra dagens kvalitetspass. Men ändå så frustrerande!!
Sprang hem efter någon kilometer och åkte till gymmet istället. Var stark, och det vägde ju i alla fall upp lite. Men ändå så irriterande. Jag har ALDRIG varit skadad? Alltså jag har alltid varit så nöjd med att jag varit så allroundig att alla andras slitskador liksom inte drabbat mig. Ska det verkligen behöva vara slut på den superwomankroppen nu? Pallar ju kanske inte riktigt det då va (ok, vi pratar ETT missat pass här... men ändå).
Som tur är så kommer det ju en helg nu. Helg innebär träning i dagsljus vilket innebär att man kan dra till skogs. Det tror jag är toppen för alla delar av kroppen. Varken skidor eller skrillor lär väl vara att tänka på i denna midsommarvärme?! Älskar dock midsommarvärmen så till den milda grad (HAHAHA gud, jag, alltså, åh) att jag i princip hade packat väskan igår. Kom på att jag inte tagit semester. Jaja. Det är väl kul med kommunala möten också.
1 kommentar:
Har du sprungit i den utsträckning som du gör nu tidigare i "karriären"? Löpning är trots allt ondskans sport... Mitt tips är att kolla upp smärtan asap så att du får reda på varför du har ont och kan börja rehabba vad-det-nu-än-är på ett bra sätt. Alltid bättre att vara säker än ledsen.
Skicka en kommentar