Moget beslut

Jag fick ju egentligen godkänt av sjukgymnasten att börja springa lite korta rundor redan nu och se hur det känns. Men se, det har jag inte gjort!

Och varför inte dårå, undrar ni? Jo, det ska jag tala om för er, det är för att jag

1. redan hade kommit över den stressade fasen och förlikat mig med eländet
2. har varit beyond svintrött, så vilan har känts rätt nyttig
3. insåg att jag aldrig NÅGONSIN(??) i modern tid vilat mer än max två dagar utan att vara sjuk
4. fortfarande äter voltaren, vilket:

• a, ändå inte ger lika bra träningseffekt
• b, gör att det är svårt att känna om jag får känningar i den där höften igen
• c, är helt emot alla mina principer att träna med värktabletter i kroppen

Så det är ju tur man inte eftersträvade en friidrottskarriär, för det vet ju alla att de inte gör annat än tränar on the pill.

Hur som helst ska jag gå till gymmet idag ändå kanske. Styrketräning är som bekant inte riktig träning, plus att det här att inte röra på sig överhuvudtaget ju är som att misshandla den stackars kroppen. Man får ont och blir stel överallt! Igår var jag tvungen att gå en promenad bara för att hantera det (+ det dåliga måendet över att inte få daglig dos av frisk luft??? Så SJUKT. Helt groggy av all instängdhet!)! Såååå sjuuuuuukt. Plötsligt fick jag sån insikt i hur folk som inte är ute och tränar måste ha det? Stackars människor.