Jag känner mig så OERHÖRT tjatig nu, jag börjar verkligen fatta hur extremt frustrerande det måste vara för de som är långtidsskadade (och då är jag ändå inte en av dem som har hela min identitet i min träning, till skillnad från många som hållit på med en och samma idrott sedan barnsben), men här är senaste uppdateringen på min höft -
Igår gick det bra att springa igen! Det verkar som att det kanske behövs mer än 24 h mellan passen för att det ska funka? Precis som i tisdags så kände jag ingenting (mer än trötthet, mjölksyra, stumhet, etc, men det är ju som det ska) under intervallerna, men däremot märks det på vägen hem när jag är trött. Idag har jag inte ont men känner att den finns där. Spännande detta.
Jag har i alla fall kontaktat en sjukgymnast och hoppas på att få en tid snart. Min egen teori är att det är snapping hip, och det verkar ju i så fall mest vara obehagligt och inte så farligt så det vore ju bättre än många andra värre diagnoser. Tydligen drabbar det oftast 1.kvinnor som är 2.smala, 3.överrörliga så det vore väl inte helt orimligt. Dessutom har jag alltid kunnat knäppa mina höfter på precis det sättet som beskrivs, även om det då inte varit obehagligt. Men att det då skulle börja slita så småningom känns inte helt långsökt.
JAJA, nu hoppas jag att det snart blir ett slut på det här (det har inte ens gått en vecka?? mitt tålamod är..) så jag kan få börja gnälla om hur trött jag är och hur ont jag har pga träningsvärk istället, det är ändå bra mycket trevligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar