Oklart vad hon egentligen ville säga mig med det. För okej att jag de här senaste dagarna inte varit sådär vansinnigt produktiv vad gäller det PM hon och jag skriver tillsammans, men jag har ju faktiskt varit sjuk. Och okej att jag kanske inte är världens mest moraliskt högtstående människa rent generellt, men jag håller ju faktiskt uppe en anständig fasad åtminstone. Har inte haft några överdådiga romerska divanpartaj på hemskt länge och mitt liv är överhuvudtaget rätt långt ifrån något bakelsefyllt Marie Antoinette:skt förlustande.
Det är alltså hemskt märkligt.
Men kanske hon inte alls försökte trycka ner mig i fördärvet, utan snarare göra en fin passning mot fin-de-siécle? Det skulle ju stämma överens med min senaste veckas av träningsbrist orskade gnällighet och leda åtminstone. Jag föredrar nog faktiskt den förklaringen, det är ändå lite charmigare att få buntas ihop med Baudelaire än att ses som en symbol för moralens undergång.
Dessutom ger det mig skäl att citera den här favoriten:
- If with the literate I am
- Impelled to try an epigram,
- I never seek to take the credit;
- We all assume that Oscar said it.
Ps. Kids! Imorgon tänker jag nog, håll i hatten, cykla lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar