SvD

Amen bra skämt att ännu en författare (vad är grejen liksom? medför den låtsastiteln någon slags automatisk trovärdighet eller? det dummaste jag varit med om) i SvD idag går loss om just kärnfamiljen med argument fånigt lika det i inlägget här nedan.

Ba "kärnfamiljen ÄR faktiskt norm, det ÄR faktiskt vanligare med mamma-pappa-barn än andra konstellationer, man måste faktiskt ta hänsyn till det!!!!!!!!!!!!"

Pardon my french osv, men vad fan? Inser inte den där sortens livrädda hysterikor att det som lyser allra klarast i deras argumentationer inte alls är vad de själva förmodligen tror. Jag gissar att de uppfattar sig själva som något slags rediga karlakarlar som är de enda i det här pjoskiga hbt-tvåtusentalet som vågar ta bladet från munnen, skita i det här PK-larvet och tala om Hur Det Är(tm) och vad de, uppenbarligen, är övertygade om att "alla egentligen tänker".

Det problematiska med det resonemanget är ju bara att det dels inte alls är så att det är vad alla egentligen tycker och tänker, och dels att det enda som egentligen uppfattas i allt deras ogenomtänkta och dåligt researchade nonsensbabblande är precis hur livrädda de är för vad som skulle kunna hända om det där invanda övertaget de har som vita medelålders heterosexuella och trångsynta män plötsligt inte längre var lika enormt. Det skriker ju mellan raderna hur de egentligen bara vill krypa ihop i fosterställning någonstans och gråta blod i rädsla för att det jätteego de fött upp under hela sin livstid eventuellt inte kommer få förbli lika välfött om det nu ska komma en massa andra familjekonstellationer och läskiga icke-normativa människor och kräva sin del av utrymmet. Som om det var någon himla skräckfilm?

Det är så svårt att förstå det där. No Bono liksom, men kan inte alla bara vara lite accepterande och avslappnade och inse att det inte är så himla viktigt vem eller vad eller hur folk väljer att ligga eller skaffa kids eller gifta sig eller bo eller äta eller se ut eller whatever. Herregud människor, chilla!