Jag har blivit värvad till örebros löpklubb, och jag tror jag ska slå ett slag för det till vintern faktiskt. Då får jag träna inomhus, och det här med att träna med andra är dessutom rätt opti för en snärta som mig som ju är så full av dödsångest. Plus att det är roligare och effektivare förstås då.
Fast ikväll festade jag till det med yoga, i någon slags impulsiv insikt om att det nog är nyttigt för mig att lära mig slappna av och sånt löjligt. Jag var naturligtvis skitdålig, kunde inte göra något långsamt (HALLÅ?! effektivitet?!), tappade balansen och tänkte på annat. Tur för mig att jag är vig som en gummiman så jag åtminstone kunde se ut som att jag var en yogaentusiast och inte behövde skylta med den inre stolpigheten.
Men jag tror ändå, trots bristen på instant success, att det kanske kan vara bra för mig att chilla lite under kontrollerade former, så jag ska nog ge det någon chans till.
söndag 30 augusti 2009
Funday
Jag cyklade söndagstur med Örebrocyklisterna idag. Jag fick som enda tjej vara i den snabba gruppen, det gjorde mig naturligtvis nöjd. Så nöjd att jag tror att jag kanske lovade bort mig och min simokunnighet till en lite för stilig triathlet som tyckte att det där med att lära sig crawla var grejen. Herregud. Jag är ju rädd för vatten?!
Annars fint. Trevliga cyklister (Stefan, alla hade väldigt tighta kläder!), solsken, kaffe, fina vägar och motvinden är faktiskt inte så överjävlig om man är några stycken. Värt, as we say in sweden.
Annars fint. Trevliga cyklister (Stefan, alla hade väldigt tighta kläder!), solsken, kaffe, fina vägar och motvinden är faktiskt inte så överjävlig om man är några stycken. Värt, as we say in sweden.
fredag 28 augusti 2009
All good in the hood
På MTB-fronten intet nytt. Det är fortfarande awesome och sjukt kul, men så förbannat svårt. Jag hittade mig ett gäng karlar med olika former av skogscyklar i alla fall, de gav mig en guidad tur och jag fick ta i lite och det var såklart fantastiskt. Lyckades slumpvis med lite svårare partier, men tror nog att jag måste skylla det på tur mer än skicklighet.
Jag är fortfarande lite för feg och lite för svag, men det är väl inga saker som ska vara omöjliga att jobba bort.
Älskar cykel hörni! Helt utan ironi!
onsdag 26 augusti 2009
Dansk backe
Det är himla platt här i Närke hörni. Jag trodde ju det skulle vara jättefestligt och tacksamt, alla vet ju hur fort det går på platt mark liksom.
Fort gick det också, den första timmen. Jag låg och fincyklade i över 40 knyck på platten, och kände mig så himla stark och snabb och snygg och opti på alla sätt.
Sen kom vinden.
Det var medvind och motvind och sidvind och uppvind och nervind och motvind igen i en helt sjuk blåsfest utan dess like. Herregud, jag är inte van vid sånt! I Dalarna har vi skog! Och backar! En backe tar slut! Motvind i två och en halv mil är inte jämförbart med en backe! Det tar inte slut! När jag legat och grinat mig blå och i över en mil bitit i styrlindan så till den milda grad att tandlossningen inte var långt borta, utan att nämnvärt röra mig framåt, var jag fullt beredd att skänka bort cykelfanskapet till första bästa som gjort anspråk för att sedan åla mig hem. Åla är aero och det hade definitivt gått snabbare. Eller i alla fall inte så himla mycket långsammare.
Har väl sällan varit så tacksam att komma in till stan.
Fostrande, på det hela taget. Bra för karaktären. Gott att ha hittat mig en runda.
o-cykel
Skulle ju vilja cykla va, men fattar inte ens hur jag tar mig ut ur stan?!
Jag skulle ju naturligtvis kunna chansa bara och prova mig fram, om det inte vore för att det absolut värsta jag vet i hela världen är att inte veta vart jag ska, hur långt det är och hur lång tid det kommer ta. Helst vill jag även veta precis hur vägen ser ut.
Det är kul att vara en sån spontan tjej som jag. Eh.
Jag har börjat skolan också, det verkar bra. Jag har för mycket information om olika salsnummer i huvudet för att orka vara fyndig, men det kommer.
Edit: ok, har mätt upp en runda på eniro nu, tror den ska vara 55km, tror jag kan komma ihåg vart jag ska utan att ha tillgång till någon karta (minns att jag faktiskt är den enda ni känner som två gånger(!!!) lyckats cykla fel runt runn), tror jag ger mig i kast med det där om regnet fortsätter lysa med sin frånvaro. OM jag inte hörs av så har jag förmodligen hamnat i antingen Motala, Norrköping eller Katrineholm, vilket ju i och för sig kan vara spännande det med.
Jag skulle ju naturligtvis kunna chansa bara och prova mig fram, om det inte vore för att det absolut värsta jag vet i hela världen är att inte veta vart jag ska, hur långt det är och hur lång tid det kommer ta. Helst vill jag även veta precis hur vägen ser ut.
Det är kul att vara en sån spontan tjej som jag. Eh.
Jag har börjat skolan också, det verkar bra. Jag har för mycket information om olika salsnummer i huvudet för att orka vara fyndig, men det kommer.
Edit: ok, har mätt upp en runda på eniro nu, tror den ska vara 55km, tror jag kan komma ihåg vart jag ska utan att ha tillgång till någon karta (minns att jag faktiskt är den enda ni känner som två gånger(!!!) lyckats cykla fel runt runn), tror jag ger mig i kast med det där om regnet fortsätter lysa med sin frånvaro. OM jag inte hörs av så har jag förmodligen hamnat i antingen Motala, Norrköping eller Katrineholm, vilket ju i och för sig kan vara spännande det med.
tisdag 25 augusti 2009
Compact living
Det är spännande det här med att bo med två cyklar på mäktiga tjugo kvadratmeter, särskilt när man som jag har vant sig vid två-tre rymliga rum att breda ut mig på. Jag jobbar på att komma på en hållbar lösning, för just nu flyttar jag liksom runt båda cyklarna och tre kartonger utifrån var i mitt hem jag behöver vara för stunden. Inatt när jag sov hade jag båda cyklarna i badrummet, imorse behövde jag duscha, så då fick jag först bära ut dom, över resten av bohaget som står samlat i mitten på golvet, från duschen till sängen. Nu har jag ställt en bokhylla mitt i rummet för att kunna komma åt lite väggyta att luta dom mot för att själv kunna baxa mig fram till datorn. Tråkigt nog har jag nu möblerat in mig själv i ett hörn, och för att lyckas ta mig ut till hallen måste jag nog skjuta tillbaka bokhyllan och lyckas krångla in iallafall en av hojarna i badrummet igen. Intressant.
Vardagshinderbana!
Vardagshinderbana!
måndag 24 augusti 2009
söndag 23 augusti 2009
ps
Ni förstår väl förresten att jag är vansinnigt upprörd över hela den här våldtäktsdiskussionen som varit på senaste, men jag vill mest bara säga "YEY! KATARINA WENNSTAM!", och stillsamt utgå ifrån att ingen av er är idiotiska nog att ha någon annan åsikt än den att det är SÅ JÄVLA STÖRT att det ens är något som inte är självklart för alla människor.
fulcykel
Jaha, uppenbarligen tog det någonstans det där testcyklandet, för jag vaknade igår med huvudvärk från helvetet.
Eller så berodde det inte alls på det, men det spelar ju egentligen ingen roll.
Hursomhelst fick det mig att spendera ett dygn i horisontalläge med tidning och tvångskelande av en mer eller mindre besvärad hund. Nu finns det ju sämre saker än det att ägna sig åt, men det blir ju lite trist i längden. Så när jag vaknade idag med lite samma ofräschet så bestämde jag mig för den konstruktiva approachen att "ignorera skiten", en inställning som ofta faktiskt har en helt fantastiskt positiv effekt på det allra mesta som är lite jobbigt.
Så jag fincyklade tre mil över sundborn och hosjö, tror det funkade sådär på mitt allmäntillstånd. Jag var ju inte snabb, men jag var åtminstone snyggt klädd vilket ju var en tröst. Blev förbisvischad av proffset Fredrik Ericsson vilket hade kunnat bli förnedrande om det inte var för att jag faktiskt turligt nog stod helt still.
Ändå skönt att få sola benen lite, nu ska jag duscha och bege mig till Österå för att klappa Karin och hennes hästar.
Eller så berodde det inte alls på det, men det spelar ju egentligen ingen roll.
Hursomhelst fick det mig att spendera ett dygn i horisontalläge med tidning och tvångskelande av en mer eller mindre besvärad hund. Nu finns det ju sämre saker än det att ägna sig åt, men det blir ju lite trist i längden. Så när jag vaknade idag med lite samma ofräschet så bestämde jag mig för den konstruktiva approachen att "ignorera skiten", en inställning som ofta faktiskt har en helt fantastiskt positiv effekt på det allra mesta som är lite jobbigt.
Så jag fincyklade tre mil över sundborn och hosjö, tror det funkade sådär på mitt allmäntillstånd. Jag var ju inte snabb, men jag var åtminstone snyggt klädd vilket ju var en tröst. Blev förbisvischad av proffset Fredrik Ericsson vilket hade kunnat bli förnedrande om det inte var för att jag faktiskt turligt nog stod helt still.
Ändå skönt att få sola benen lite, nu ska jag duscha och bege mig till Österå för att klappa Karin och hennes hästar.
fredag 21 augusti 2009
LIVI
Idag var ju testdagen! HEL-ve-ttteeeerå vad jag har trampat. Eller ja, egentligen var det inte så jobbigt. Fast det är en inställning och känsla jag har oavsett vad jag än gjort, så jag gissar att det mest har att göra med min ungdomliga fräschör och till följd av den min rätt snabba återhämtning, och inte faktumet att jag, vilket jag själv dock gärna tror, inte besitter förmågan att ta i lite
Jag trampade ändå på tills jag faktiskt inte orkade längre, vilket gav de pigga resultaten av ett VO2max på 3.9 (över 3.6 är tydligen den genomsnittliga nivån för elitidrottande kvinnor i min ålderskategori, så jag antar att jag inte har en helt sopig kondition åtminstone), en maxpuls på 196 och en himla massa andra siffror ni nog ändå inte är så värst intresserade av (det må vara självcentrerat med bloggande, men jag inser ju att det finns gränser liksom), men överlag tror jag att jag var rätt fresh.
en rätt fräsch tjej som tar i lite?(en bild som med fördel kan klickas upp stor)
Hur som helst var det ju helt fantastiskt roligt! Att inte mäta allt som går att mäta borde ju vara en dödssynd, det enda som möjligen kan tänkas vara roligare är ju att uppföljningstesta till våren och få jämföra resultat! Allt som går att översätta till siffror är ultimat och optimalt på alla sätt. DIAGRAM liksom?! Helt klart värt.
Bilder finns på fejjan, och ni som inte har det får klicka HÄR
torsdag 20 augusti 2009
Tjyvcykel
Ja, jag hade ju fått utförliga instruktioner om att inte träna nu de här dagarna, men det får ju faktiskt finnas gränser. Efter att ha vilat söndag måndag onsdag började det bli lite väl förslappat här i det Strömska residenset, och det i kombination med strålande solsken och kortärmsvärme blev en förutsättningscocktail alldeles för svår att motstå.
Eftersom jag ville hålla mig i hemmaskogen för att inte luras ut på några längre eskapader, passade jag på att konfronteras med min nemesis Jungfruberget för att sedan avsluta med en liten sväng över Lugnet. Det hela blev en tur i sann Carlssonanda, dvs 40 minuter totalt, vilket ju ändå är så kort att det nästan inte ens räknas (eftersom jag som bekant är lite dålig på det där med att ta i, och helst bara fincyklar).
Nåväl, ändå skönt att skrämma igång kroppen lite, skönt att få bli lite svettig och skönt att få bli lite pigg.
Eftersom jag ville hålla mig i hemmaskogen för att inte luras ut på några längre eskapader, passade jag på att konfronteras med min nemesis Jungfruberget för att sedan avsluta med en liten sväng över Lugnet. Det hela blev en tur i sann Carlssonanda, dvs 40 minuter totalt, vilket ju ändå är så kort att det nästan inte ens räknas (eftersom jag som bekant är lite dålig på det där med att ta i, och helst bara fincyklar).
Nåväl, ändå skönt att skrämma igång kroppen lite, skönt att få bli lite svettig och skönt att få bli lite pigg.
onsdag 19 augusti 2009
Lättjan
Ja alltså, jag gör ingenting, så jag har ingenting att säga. Bor i mina föräldrars gästrum med livet i påsar och kartonger och ägnar mig åt den lättjefulla aktiviteten att vila mig i form tills på fredag. Det gör mig slö och zen.
måndag 17 augusti 2009
lördag 15 augusti 2009
SvD
Amen bra skämt att ännu en författare (vad är grejen liksom? medför den låtsastiteln någon slags automatisk trovärdighet eller? det dummaste jag varit med om) i SvD idag går loss om just kärnfamiljen med argument fånigt lika det i inlägget här nedan.
Ba "kärnfamiljen ÄR faktiskt norm, det ÄR faktiskt vanligare med mamma-pappa-barn än andra konstellationer, man måste faktiskt ta hänsyn till det!!!!!!!!!!!!"
Pardon my french osv, men vad fan? Inser inte den där sortens livrädda hysterikor att det som lyser allra klarast i deras argumentationer inte alls är vad de själva förmodligen tror. Jag gissar att de uppfattar sig själva som något slags rediga karlakarlar som är de enda i det här pjoskiga hbt-tvåtusentalet som vågar ta bladet från munnen, skita i det här PK-larvet och tala om Hur Det Är(tm) och vad de, uppenbarligen, är övertygade om att "alla egentligen tänker".
Det problematiska med det resonemanget är ju bara att det dels inte alls är så att det är vad alla egentligen tycker och tänker, och dels att det enda som egentligen uppfattas i allt deras ogenomtänkta och dåligt researchade nonsensbabblande är precis hur livrädda de är för vad som skulle kunna hända om det där invanda övertaget de har som vita medelålders heterosexuella och trångsynta män plötsligt inte längre var lika enormt. Det skriker ju mellan raderna hur de egentligen bara vill krypa ihop i fosterställning någonstans och gråta blod i rädsla för att det jätteego de fött upp under hela sin livstid eventuellt inte kommer få förbli lika välfött om det nu ska komma en massa andra familjekonstellationer och läskiga icke-normativa människor och kräva sin del av utrymmet. Som om det var någon himla skräckfilm?
Det är så svårt att förstå det där. No Bono liksom, men kan inte alla bara vara lite accepterande och avslappnade och inse att det inte är så himla viktigt vem eller vad eller hur folk väljer att ligga eller skaffa kids eller gifta sig eller bo eller äta eller se ut eller whatever. Herregud människor, chilla!
Ba "kärnfamiljen ÄR faktiskt norm, det ÄR faktiskt vanligare med mamma-pappa-barn än andra konstellationer, man måste faktiskt ta hänsyn till det!!!!!!!!!!!!"
Pardon my french osv, men vad fan? Inser inte den där sortens livrädda hysterikor att det som lyser allra klarast i deras argumentationer inte alls är vad de själva förmodligen tror. Jag gissar att de uppfattar sig själva som något slags rediga karlakarlar som är de enda i det här pjoskiga hbt-tvåtusentalet som vågar ta bladet från munnen, skita i det här PK-larvet och tala om Hur Det Är(tm) och vad de, uppenbarligen, är övertygade om att "alla egentligen tänker".
Det problematiska med det resonemanget är ju bara att det dels inte alls är så att det är vad alla egentligen tycker och tänker, och dels att det enda som egentligen uppfattas i allt deras ogenomtänkta och dåligt researchade nonsensbabblande är precis hur livrädda de är för vad som skulle kunna hända om det där invanda övertaget de har som vita medelålders heterosexuella och trångsynta män plötsligt inte längre var lika enormt. Det skriker ju mellan raderna hur de egentligen bara vill krypa ihop i fosterställning någonstans och gråta blod i rädsla för att det jätteego de fött upp under hela sin livstid eventuellt inte kommer få förbli lika välfött om det nu ska komma en massa andra familjekonstellationer och läskiga icke-normativa människor och kräva sin del av utrymmet. Som om det var någon himla skräckfilm?
Det är så svårt att förstå det där. No Bono liksom, men kan inte alla bara vara lite accepterande och avslappnade och inse att det inte är så himla viktigt vem eller vad eller hur folk väljer att ligga eller skaffa kids eller gifta sig eller bo eller äta eller se ut eller whatever. Herregud människor, chilla!
fredag 14 augusti 2009
Historiens sämsta argument
Folk som på allvar uttrycker sådant som
"JAMEN! Så kan man ju inte säga/göra/tycka om svenskar/män/västerlänningar/kärnfamiljen! Det är ju diskriminering! Tänk om man bytte ut det mot kvinnor/invandrare/pensionärer/homosexuella!! Va!!! Då skulle det minsann blitt ett jävvvla liv!!!! Det har du/ni/dom minsann inte tänkt på va!!!"
har ju faktiskt själva diskvalificerat sig från alla former av kommande diskussioner i vilket ämne det än må vara.
Att gemene man inte kan inse skillnaden mellan agerande gentemot något normativt och något mer marginaliserat är ju, näst efter påven och skitfilmerna Amelie från Montmartre, Det femte elementet och Virgin Suicides, det enskilt största och mest svårforcerade jämställdhetshindret i modern tid.
"JAMEN! Så kan man ju inte säga/göra/tycka om svenskar/män/västerlänningar/kärnfamiljen! Det är ju diskriminering! Tänk om man bytte ut det mot kvinnor/invandrare/pensionärer/homosexuella!! Va!!! Då skulle det minsann blitt ett jävvvla liv!!!! Det har du/ni/dom minsann inte tänkt på va!!!"
har ju faktiskt själva diskvalificerat sig från alla former av kommande diskussioner i vilket ämne det än må vara.
Att gemene man inte kan inse skillnaden mellan agerande gentemot något normativt och något mer marginaliserat är ju, näst efter påven och skitfilmerna Amelie från Montmartre, Det femte elementet och Virgin Suicides, det enskilt största och mest svårforcerade jämställdhetshindret i modern tid.
torsdag 13 augusti 2009
Jag och Karin klädde oss i förmiddags på elevers vis i likadana kläder och gav oss ut för att tuktas av intervallernas största fan Carlsson. Det var värt, det här med att träna med andra är ju verkligen grejen, man borde aldrig behöva göra det ensam.
(Åtminstone inte om man är lite lat och bekväm, som jag själv).
Nåväl, jag har ju fasat ut det där med pulsband ur min träning på senaste, och den uppmärksamme kan se att jag idag inte ens hade klocka! Stort steg ut ur kontrollfreakszonen! Det här håller på att gå så baklänges in i stenåldern att jag inte vet hur det kommer sluta. Med ulljumper och snörkängor? Vem vet.
Avslutade dagen med att åka en vända till Örebro för att hämta ut min nyckel och kasta in lite kartonger i det som ska bli mitt hem. Det var ju inte så värst upplyftande. Tur att jag är så peppad på kursen, annars hade jag väl hängett mig helt åt fosterställning och tandagnisslan vid det här laget.
Vem är Jonas Himmelstrand?
Det är aldrig för tidigt på dagen för att bli upprörd, det är ju en gammal sanning som dagstidningarna ser till att ansvara för.
Idag tex i Svenskan skriver författaren Jonas Himmelstrand (vem är det? orkar inte googla såhär dags) en fin och hjärndöd liten kolumn om jämställdhet där han kommer till de briljanta och nyskapande insikterna att det faktiskt KAN vara så att kvinnor generellt har ett mindre intresse för professurer och istället på genetiskt vis älskar arbete i hemmet, det VET man ju faktiskt inte.
För att inte av misstag misslyckas med att ta hänsyn till det krävs, tycker Himmelstrand, en "ny jämställdhetsdiskussion" där man har det i bakhuvudet.
Alltså, tillåt mig skjuta mig. Har inte diskussionen med grundtanken att kvinnor har nån slags darrande okontrollerbar städlängtande hemhjälpsgen som de bara MÅSTE ge utlopp för (enda anledningen till snedfördelningen! lovar!) varit den rådande sen, eh, inte vet jag, typ jämställdhetsdiskussionens födelse? På vilket sätt är det något nytt? Hur kan den vinkeln inte kännas så utnött att det där med rundade hörn bara är förnamnet?
(Gulligt dessutom att syftet med denna "nya jämställdhetsdebatt" är att "frigöra individen" från den rådande "begränsande jämställdheten" som ju helt fräckt tar avstamp i den naturligtvis, har Himmelstrand hjälpt mig se, vansinnigt snäva tanken att det kanske finns en vits med att inte på förhand förse människor med viljor och egenskaper enbart grundade i könstillhörighet. LOL, känns ju här som ett passande uttryck.)
Så;
Bra där, Himmelstrand! Skarp analys! Nyskapande tanke! Jag inser ju nu vilken stagnerad och osmidig syn jag haft på det hela, biologismen känns ju så himla mycket fräschare. Plus enklare! Vem orkar ändå tänka på strukturellt förtryck nu när sommaren äntligen kommit, när man kan förklara det med det lite diffusa men ändå så bindande argumentet av könsbunden medföddhet.
(Ps. Om inspirationen tryter inför kommande små texter har jag här lite ämnesförslag i samma anda som jag tror du tycker kanske kan passa: "Afrikaner - med slaveriet i blodet", "Den ariska rasens överlägsenhet", "Den gudomliga kvinnan", "Manliga kockar - en könsöverskridande sensation".)
EDIT: Jag googlade honom ändå. Han var livscoach. I rest my case osv.
Idag tex i Svenskan skriver författaren Jonas Himmelstrand (vem är det? orkar inte googla såhär dags) en fin och hjärndöd liten kolumn om jämställdhet där han kommer till de briljanta och nyskapande insikterna att det faktiskt KAN vara så att kvinnor generellt har ett mindre intresse för professurer och istället på genetiskt vis älskar arbete i hemmet, det VET man ju faktiskt inte.
För att inte av misstag misslyckas med att ta hänsyn till det krävs, tycker Himmelstrand, en "ny jämställdhetsdiskussion" där man har det i bakhuvudet.
Alltså, tillåt mig skjuta mig. Har inte diskussionen med grundtanken att kvinnor har nån slags darrande okontrollerbar städlängtande hemhjälpsgen som de bara MÅSTE ge utlopp för (enda anledningen till snedfördelningen! lovar!) varit den rådande sen, eh, inte vet jag, typ jämställdhetsdiskussionens födelse? På vilket sätt är det något nytt? Hur kan den vinkeln inte kännas så utnött att det där med rundade hörn bara är förnamnet?
(Gulligt dessutom att syftet med denna "nya jämställdhetsdebatt" är att "frigöra individen" från den rådande "begränsande jämställdheten" som ju helt fräckt tar avstamp i den naturligtvis, har Himmelstrand hjälpt mig se, vansinnigt snäva tanken att det kanske finns en vits med att inte på förhand förse människor med viljor och egenskaper enbart grundade i könstillhörighet. LOL, känns ju här som ett passande uttryck.)
Så;
Bra där, Himmelstrand! Skarp analys! Nyskapande tanke! Jag inser ju nu vilken stagnerad och osmidig syn jag haft på det hela, biologismen känns ju så himla mycket fräschare. Plus enklare! Vem orkar ändå tänka på strukturellt förtryck nu när sommaren äntligen kommit, när man kan förklara det med det lite diffusa men ändå så bindande argumentet av könsbunden medföddhet.
(Ps. Om inspirationen tryter inför kommande små texter har jag här lite ämnesförslag i samma anda som jag tror du tycker kanske kan passa: "Afrikaner - med slaveriet i blodet", "Den ariska rasens överlägsenhet", "Den gudomliga kvinnan", "Manliga kockar - en könsöverskridande sensation".)
EDIT: Jag googlade honom ändå. Han var livscoach. I rest my case osv.
onsdag 12 augusti 2009
Det här med serviceteam?
JAHA? Vart är det när man behöver det? Jag trodde hela vitsen med att omge sig med duktiga män som kan det här med cykel var att ha ett ständigt serviceteam alltid redo att rycka ut?
Men uppenbarligen inte, för här har jag precis spenderat en skamligt lång stund med att försöka byta bakslang på mtb:n, vilket ledde till följande slutsatser:
- jag har då en väloljad kedja. väldigt. väldigt. väldigt.
- det är inte så värst optimalt att böka med väldigt väloljade cykeldelar i kombination med vitt linne, ljus parkett och ljusblå väggar i någon annans lägenhet.
Men slangen är åtminstone utbytt, det jag fan inte fattar är bara varför det himla däcket inte hamnar rakt? Jag har gjort om gjort rätt flera gånger nu och det GÅR JU FAN INTE?!
Kände mig såhär: http://twitpic.com/cri9m
Pah.
Men uppenbarligen inte, för här har jag precis spenderat en skamligt lång stund med att försöka byta bakslang på mtb:n, vilket ledde till följande slutsatser:
- jag har då en väloljad kedja. väldigt. väldigt. väldigt.
- det är inte så värst optimalt att böka med väldigt väloljade cykeldelar i kombination med vitt linne, ljus parkett och ljusblå väggar i någon annans lägenhet.
Men slangen är åtminstone utbytt, det jag fan inte fattar är bara varför det himla däcket inte hamnar rakt? Jag har gjort om gjort rätt flera gånger nu och det GÅR JU FAN INTE?!
Kände mig såhär: http://twitpic.com/cri9m
Pah.
måndag 10 augusti 2009
keep it fresh
Alla mina två kvarvarande fans har ju enträget försökt ge mig små vinkar om att uppdateringsfrekvensen på den här bloggen inte direkt är vad som förväntas såhär i twittrandets peaktider, men det skiter jag naturligtvis högaktningsfullt i.
Jag har varit upptagen med att ta in flera ton hö (jag bor på landet nu ju), cykla vilse i skogarna på min nya lyxiga mtb och typ, jobba. Det har gjort mig tillräckligt mör i kropp n sinne för att inte orka ha några direkta åsikter om någonting vilket ju annars är hela vitsen med att blogga (att få roida fritt alltså).
MEN! Vänner! Det finns hopp! Med stor sannolikhet kommer det bli lite mer action här i samband med min kommande flytt, så håll ut.
Jag har varit upptagen med att ta in flera ton hö (jag bor på landet nu ju), cykla vilse i skogarna på min nya lyxiga mtb och typ, jobba. Det har gjort mig tillräckligt mör i kropp n sinne för att inte orka ha några direkta åsikter om någonting vilket ju annars är hela vitsen med att blogga (att få roida fritt alltså).
MEN! Vänner! Det finns hopp! Med stor sannolikhet kommer det bli lite mer action här i samband med min kommande flytt, så håll ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)