Slaktad

Fy fan denna kropp mår nu alltså. I ordningsföljd har jag gjort detta:

Chinsade på gymmet i torsdags kväll. Har länge tyckt det är rätt lamt att inte kunna göra lite ordentliga chins, och när jag nu blivit dipsdrottning så var det väl bara att ta tag i den här biten också. Resulterade givetvis i major latsvärk. Ett barn hade kunnat räkna ut det.

I lördags gjorde jag årets klassiska skidpremiär. Jag har ju åkt några (tre? fyra?) skatepass i vinter men det, kan jag tala om för er, gjorde inte den här premiären nådigare. Stakade(!) ca 30 km på Vällan eftersom jag sällan inser mina egna begränsningar. Eftersom det är en sjö är det såklart platt som en pannkaka, men också öppet och blåsigt. Slet som ett djur i motvinden utan att ens vara förmögen att bli minsta andfådd. Det är det som är det intressanta med grejer man bara tränar periodvis. I ett mer kuperat spår får man ju alltid upp flåset i backarna ändå när man får diagonala lite, men det är inte riktigt lika lätt på platten om överkroppsstyrkan är bristfällig. Avverkade det hela på drygt två timmar, avrundade det sedan med en timme skridskotolkning bakom hund på Runn och gick sedan hem för att invänta smärtan som komma skulle i ljumskar & triceps.

Mådde räv hela lördagkvällen, ni vet när kroppen liksom är varm och krypig av den där värken som ännu inte brutit ut? Låk raklång och våndades. På söndagen tog jag mig med vissa svårigheter, men dock, ur sängen och kutade ett långpass på 2 h. Avrundade även detta med en timme skrillor. Vid något tillfälle under den där löpningen råkade jag skymta min spegelbild i något fönster och det var ingen spänstig syn kan jag tala om för er. Att inte kunna lyfta benen pga slaktade höjtböjare är liksom inte de mest gynnsamma förutsättningar för ett högt och lätt löpsteg, men man kan inte vara snygg och snabb jämt.

Idag är den här stackars kroppen ett vrak, en spillra av allt forntida. Att behöva använda kopplingen när jag körde till jobbet imorse var en PÄRS, det är ju orimligt att behöva lyfta benet såpass? Att lägga benen i kors framför datorn? ORIMLIGT. Att behöva RESA SIG UPP? Don't think so. Skönt med vilodag alltså. Imorrn är det väl på't igen.