high on life?

Igår sprang jag 2,5 h skogsstig med downhill-Krippa. Det gick fint. Sprang bara vilse en gång och i övrigt var det fina TRAILS (lol), några plusgrader, dimma och duggregn. Om man nu inte ska få åka längdskidor i solsken och fem minus i år, vilket det ju inte verkar som att man ska, så är det där ändå ett fullgott alternativ.

Precis som väntat mådde jag som en röv inatt och idag. Vaknade vid fem med en kniv i tinningen som lämnade mig bakis hela dagen idag. Jag har en tendens att få migrän och bli nästan sjuk dagen efter ett längre pass (eller ett extra hårt, tex tävling). Jag har trott att det berott på att jag inte är så bra på det där med att äta återhämtningsmål efter träning, så på slutet har jag verkligen försökt få i mig något snabbt när jag kommer hem, men det verkar inte hjälpa. Imorse diskuterade jag saken med min bror doktorn, och han var mer inne på att det skulle kunna vara saltbrist. Man är ju inte den som inte svettas vid träning direkt så det låter inte helt orimligt.

Värt att testa i alla fall, det känns så hämmande att inte kunna köra flera hårda och/eller långa pass efter varandra. Helst vill jag ju kunna återgå till något upplägg liknande det jag hade för två vintrar sen. Det var förstås för cykel, men då var jag stark satan. Tänker att det borde gå att försöka anamma samma princip, om än moddat för annan idrott.