Vad jag bland annat har gjort i helgen, men inte har tid att skriva om förrän lite senare:

I stockholm

Har irrat runt i tunnlarna i typ en halvtimme för att kunna hämta markus vid globen. Gps hjälper inte för fem öre när man kör bil i städer.

Bakåt

Det bästa med att åka till Stockholm och tävla i helgen, förutom själva tävlandet och faktumet att jag får åka finbil ner, är ju förstås att jag ska få träffa en massa gamla vänner från mitt liv där nere! Det ska bli så fint! Särskilt att få umgås lite med Mackan & Johanna, men det vet ni ju, dom har jag ju hyllat så mycket tidigare.

Inte dagens boktips

Blabla

Alltså, jag har väl sällan varit så här himla trött. Det hade varit helt okej att byta jobbkväll mot soffkväll, men det betalar sig dessvärre inte lika bra.

Läste nyss ut den deppiga boken, den blev aldrig bättre. Det var självskadebeteenden, olyckliga kärlekar, katolskt förtryck, cancer, anorexi, mobbing, övergrepp, missförstånd, kraschade äktenskap, syskonmord, avståndstaganden och krossade förhoppningar all over the place från pärm till pärm. Inte så värst upplyftande. Måste nu kompensera genom att plöja femhundra sidor klassisk äventyrsstory och hoppas att det överskuggar.

Jag funderar på att köra båda dagarna i Stockholm till helgen, om jag bara får tag på en bil så jag kan ta mig ner och hem. Pratade nyss med Mackan och kan sova hos honom i alla fall, det ska bli roligt! Alldeles för länge sedan vi sågs osv.

Hets

Jag stod väl vid fyra i godan ro inne på Cykel & Fjäll och tramsade med Erika när Mattias Nilsson kommer infarande i full cykelmundering och börjar hojta om att jag har tolv minuter på mig innan CTTn uppe på lugnet. Tydligen hade Jens tidigarelagt starttiden med en halvtimme (i och för sig vettigt, med tanke på mörkret). Jag fick alltså kasta mig upp på cykeln, trampa ut genom dörrarna och hetsköra ett backtempo hem med kjol och h&m-kasse och pälsbrämad kappa fladdrande åt alla håll för att hinna byta om och med andan i halsen hinna upp till stadion bara en kvart sen.

Då visade sig visserligen ändå ingen vara där utom Mattias själv, eftersom Jens var sen till sin egen tid och ingen annan fått någon info om ny starttid, så jag hade ju kunnat ta det lugnt. Å andra sidan var det ju bra att vara uppvärmd redan från start. Körde några varv på banan innan det blev för mörkt för att jag skulle våga köra "fort" (i sammanhanget känns ju inget snabbt, men i förhållande till mig själv liksom).
Genade givetvis som en galning så fort jag fick tillfälle för att åtminstone ha snabbkillarna inom synhåll, man får ju ta till alla knep. Det som är så bra med att ligga sist är att man kan göra det för ingen har riktigt koll på om man fuskar.

Bästa bilden

Jag fick bästa bilden hittills taggad på fejjan idag, jag ser verkligen ut att ha så himla kul! Ser inte ett dugg plågad och miserabel ut. Skoj med cx.

Det där var första varvet under söndagen och jag hade så genomblöta och stelfrusna fingrar att jag inte kunde bromsa i nerförsbacken ovanför mig så jag hade fått sätta ner foten för att försöka bromsa upp i kurvan vilket förstås som synes inte alls var en fantastisk och genomförbar idé.

Idag har jag kört ett morgonpass på velodromen, förmodligen såg jag väl ungefär lika peppig ut då, för herregud vad jag inte är en begåvad velodromista. Jag är feg nåt så inni, tycker det är sjukt obehagligt varje gång och hinner precis vänja mig vid det när passet är slut.

Vi körde sprintintervaller idag också och det bidrar ju även det till min icke-succé. Det är visserligen den träningsform som är kul på velodrom men det där med att maxa på 200m är verkligen inte det lättaste...

Skönt med mycket vila i alla fall, jag och Lisa2 räknade ut att vi under tvåtimmarspasset väl hade en effektiv träningstid på typ en kvart. Lagom.

Glömde rubriken

Fina bilder av Jerry Karlgren.

Dubbelpass idag, så även imorgon. Man skulle kunna tro att jag är längdskidåkare.
Imorgon måste jag dessutom fixa mina bromsar, enligt Lasse på c&f är de "tjejmonterade". Det irriterande med det är förstås att de faktiskt är just det, men att jag har mektummen mitt i handen var ju knappast någon hemlighet innan heller. Planerar därför att imorgon försöka sweettalka Landström till att visa mig hur man ska göra om man gör det ordentligt. Har jag tur kanske jag även får någon ordning på den där framväxeln, även om stockholmsbanan rimligtvis borde vara så platt att det inte spelar någon större roll just där.

2000mph

... och såhär såg lördagens prispall med min fjärdeplats ut.

Annars hinner jag ju för sjutton inte blogga! Har fullt upp med att lära mig saker om kroppen i skolan, lära mig saker om kroppen på träning och resten av tiden krama hundar, tvätta cykeln i duschen, tvätta kakel efter föregående aktivitet och läsa den här sjuuuuukt ångestiga boken jag läser nu som väl inte är jättebra men som är skriven av mannen som till och med får Khemiri att framstå som dåligt äktenskapsmaterial. Herregud. Måste föda hans barn osv.

Tävlingarna i helgen gick som ni förstår helt okej. Det var kallt som satan och regn och någon enstaka plusgrad, så det där med att bromsa var ju det primära problemet eftersom händerna var för stelfrusna för att alls kunna röra på. Tydligen hade folk svårt att växla också, men sånt finlir slutade ändå att fungera på min risiga cykel redan under uppvärmningen så jag hade ändå inget annat val än att springa i nästan varenda uppförsbacke under söndagen. Det gick ju bra det med.
Stort tack till cykloteket för skjuts och hjälp och omhändertagande och till jens och oscar och robban och adam för ypperligt resesällskap.

Giacomina

Trea idag!

Villa

Killarna har precis startat. Jag kom fyra och vann en kasse med havregryn och flingor. Tur man slipper gå hungrig. Imorgon kör vi väl för en tredjeplats då.

Tävlingshelg

Jag presterade ju kanske inte på topp idag, så vi får väl hoppas att jag sparar det till helgen (kanske inte jättetroligt, men vi kan som sagt hoppas).
Imorgon bitti (vid den smått okristliga tiden 05:30!) åker jag till Lidköping med en speaker, en svensk mästare, en ledartröja och en skidåkare för att köra deltävlingarna 3 & 4 i CX-cupen. Snabba killar överlag det där, så har jag tur kanske det smittar av sig på mig också.

Hurra

På väg för att skriva tenta. Lär bli awesome, men så är jag ju typen som, om det inte kostade pengar och skulle kännas lite väl nördigt till och med för mig, gärna skulle skriva högskoleprovet varenda år för nöjes skull.

Manlig vänskap

Man kan ju såklart diskutera både dels hela grejen med att manlig vänskap är så Stort och Fint och På Riktigt till skillnad mot kvinnlig dito som ju aldrig får bli lika episk, och dels faktumet att Robbie förstås är ett svin på typ alla plan men ändå ständigt lyckas komma undan med det tröttsamma idiotargumentet nummer ett (en fin kille det bara är synd om), men brokebacktemat och den FANTASTISKA pojkbandsåterföreningen här gör ju att man bara vill skjuta sådana diskussioner på framtiden och trycka på repeat en hel dag i sträck. Så jag gör det, lättfintad som jag är.

Note to self

Imagine you were clever with a huge brain and not the kind of moron som väntar med att öppna bokjäveln tills två dagar innan när du vet att det är ett ämne du inte vet någonting som helst om sedan innan. Pucko.

På velodromen

Jag har fått privatlektion i stillastående starter och flygande kortdistanser. Det går väl framåt kanske, men jag är fortfarande för feg för att kunna ta i ordentligt. Får därför inga rimliga tider. Efter mig kom (såklart) däremot två ur cykelcitys blonda, brunbrända och rödklädda armé och visade var skåpet skulle stå.

Som på nittiotalet

Blir. Tokig.

Symbolisk ctt

Papparazzi-Steen har förstås bildbevis på att jag faktiskt tog mig ut i friska luften en sväng idag. Förutom de fina och snabba killarna på bilden hade jag sällskap av ännu fler toksnabba och fina män som bland annat Bleckur, Jeppe, Landström & båda Kalaskillarna. Helt sjukt ju. De bara svischade runt banan som vanligt, dagen till ära motsols. Själv var jag mest trött och omotiverad, men det var väl knappast förvånande efter ett dygn i lägenhetskarantän. Det visade sig dessutom vara årets kallaste dag ute, men det hade förstås inte jag brytt mig om i min inomhuskokong utan jag klädde mig supersmart efter det enklare tankesättet; sol = varmt.
Det var inte så klokt.

Paus

Jag är ledsen va, men det är bara sånt här nu. Jag har en tenta på fredag som jag i övermod skjutit upp ALLT pluggande inför med ursäkten att jag har läshuvud. Vilket jag i och för sig har, men skiten måste fortfarande läsas åtminstone en gång och det hade jag visst inte riktigt tänkt på. Man kan konstatera att ibland är begåvningen väldigt lokal.
Näsan i böckerna alltså.

Men jag är inte sämre än att jag kan göra en paus för CTT'n i eftermiddag ändå, jag okynnesvilade igår och man vill ju faktiskt inte gå miste om möjligheten att bli skoningslöst ifråncyklad ett par tre gånger på raken.

Dagen efter

Gårdagens mastodontsejour i friidrottshallen har resulterat i, förutom av alla övriga idrottare livslång respekt för vår sjuka effektivitet naturligtvis, ont i några märkliga muskler i ryggen som gör att jag inte kan ta djupa andetag (kan bli spännande under dagens pass...) och blåmärken längs med hela ryggraden. Mycket bra.

Genomkörare

Fyra timmars styrka med Lisa2 och Annika och L-Ås superrecept. Verkligen inga som helst konstigheter med den saken.

Oket

Ordföranden har talat.


(det syftar alltså på det här:)

Från annat håll

De har tydligen gjort fel i resultatlistan (igen, suck) och Jennie som blev varvad av Emmy och alltså ska ha +1 varv står nu som fyra. Både jag och Emmy är säkra på det, så jag hoppas de ändrar på det.
Men det verkar ha strulats en del med måltiderna, det florerar bland annat en lista där jag står som segrare (med över två minuter ner till Karin dessutom) vilket fick DD att exalterade ringa mig i efter iddags och be om segerintervju. Men där fick jag ju tyvärr lov att göra dom besvikna.

En annan som verkar ha fått fel tid är den här mannen, som tydligen tävlade med mig under loppet trots att jag var lyckligt omedveten om den saken, haha.
(Även han verkar ju ha passerat en dam som inte finns med i resultatet). Fin liten rapport från mitt lopp i alla fall, fast från hans synvinkel!

Behöver handskar

Såhär ser jag ut i handflatorna, det ser ju förstås inte så mycket ut för världen, men det gör ont så inni när man ska hålla i ett styre kan jag tala om.
Jag behöver alltså nya handskar, vilka är bäst? Det värsta jag vet är när de känns stela, så de måste vara tunna men varma (och inte ge skavsår!).

Under Ludvikacrossen idag fick jag, förutom bloda ner styre och handskar, inte precis vara jeppe-snygg&snabb, men jag kom i alla fall femma precis som igår. Svår bana för mig idag dock, det var ett enda kurvinferno och jag hatar ju svängar. Vad ska det vara bra för? Det går mycket fortare om man bara kör rakt fram istället.
Fast det var kul förstås, och det var fin support längs banan från alla håll. Tack så mycket allihop!
Nästa helg kör vi två dagar i Lidköping, lär väl bli awesome det med antar jag.

Cuppremiär!

Jaha, så var den cuppremiären avklarad. Cykelcross visade sig förstås vara cykelsportens roligaste tävlingsgren och jag kom femma efter de rutinerade Aune, Snihs, Edvardsson och Thelberg, och det var ungefär vad jag räknat med.
Bakom mig hade jag fyra andra i det nio man starka damstartfältet, så en placering ganska exakt i mitten.
Som förväntat alltså, så jag är nöjd med min CX-premiär!
Jag hade min favvisfotograf från närke, Niclas, där som fotade mig dreglandes, snorandes, flåsandes och slirandes i sand så jag gissar att jag kommer få se sådana bilder inom en inte alltför avlägsen framtid. Så länge får ni se dom här, bakom kamerorna fanns Fredrik Lundin och Stefan Määttä:

Lite snyggare än alla andra

Cykelfantomen, supermannen, livspusslaren, crossgurun osv osv Stefan Carlsson har tydligen varit och hämtat ut nummerlapparna ovan inför morgondagen. Om inte det är det snyggaste ni har sett i nummerlappsväg så har ni för dålig smak för att ens få uttala er. Jag kommer nog överväga att aldrig mer tävla enbart för att inte behöva plocka bort den från tröjan när jag kört klart.

no can do

Tränade inget idag, men var en sväng på Lugnet och övade på det där med att hänga snyggt och coolt på cykeln, man har ju hört att det ändå är det viktigaste. Det gick bra.

Har annars jobbat. Det var kul men oproduktivt, ungefär som det mesta i mitt liv. Annars mest insomnia. Sånt är ju också ett samtalsämne.

Crossen

Jag firade fjärde dagens intervallpass och min oväntat lediga onsdagkväll med att köra lite CTT på lugnet tillsammans med alla de där snabbingarna som veckoligen huserar där. Givetvis var jag snabbast och starkast i det där myllret av svenska mästare och utlandsproffs och vanliga hederliga talanger, men man vill ju inte verka förmer eller rub it in för mycket, så jag lade mig hänsynsfullt ett halvt varv bakom eller så under varje heat.

ELLER så var det så att jag varenda gång blev tvärstum ca två och en halv meter efter starten och sedan fick finna mig i att se killarna försvinna som ett pärlband i fjärran medan jag stod still på stället och vevade runt i sanden innan jag på något outgrundligt sätt ändå lyckades ta mig i mål med nöd och näppe ett halvt varv efter. Inte ens när jag fuskade och genade ikapp Adam under sista omgången lyckades jag hålla mig kvar. (En gång kom jag i och för sig ikapp en av juniskillarna, utan att fuska! Men jag tror att han hade slutat anstränga sig...)

Men jag fick ju se det nya varvet och bli trött i benen i alla fall, och det är väl huvudsaken.

Har annars varit hos L-Å och lagt upp min träning för de kommande veckorna och fått tillbaka mitt blodprov vi på DSA skickades iväg för att ta häromveckan. Jag låg såklart optimalt på alla värden vilket ju är lite ironiskt eftersom min kost typ består av enbart saltlakrits, mannagrynsgröt och knäckebröd.

En annan Lisa

Två timmar med Lisa2 i höstsolen och första gången på cykel på alldeles för länge. Mycket välbehövlig livskvalitetshöjare!

Hackmora bergslopp - nu med bildbevis!

Fina kameravirtuosen Lina lyckas som vanligt få mig att se spänstig och snabb ut på bild, oavsett den verkliga statusen. Det är tacksamt.

Egentligen var det som sagt rätt trögt. Jag har ju i princip vilat i några veckor här så bara det här med att behöva ta i ordentligt var ju chockartat på många sätt. När starten gick så stod hela min kropp kvar och ba "WTF?! Vad GÖR du??!! Såhär fort??! Reeeeeally?". Jag ba "Ja! Stfu!" och gjorde mitt bästa för att få den att galoppera med i det där hetstempot alla jämt lägger sig till med i början.

Men kroppen fick såklart rätt, efter första kilometern hånskrattade den mig rakt i ansiktet när jag blev tvärstum och andnödd och fick GÅ i två omgångar för att hindra mig själv från att springa så långsamt att jag färdats baklänges åt fel håll ner till Perhansbodarna igen.

Sträckan var uppdelad i tre partier av stig -> grusväg -> stig, och på den sista stigbiten kom jag ikapp tre publiksnubbar som så sakteliga strosade upp mot målet och de höll fan samma tempo som mig, med skillnaden att de småpratade, bar på datorer och fingick medan jag flåsade som en blåsbälg, hade tunnelseende och ramlade famlande framåt i vad jag trodde föreställde ett löpsteg. Mycket förnedrande på många sätt.

Men sen kom jag i mål, fick en plakett och en festlig mugg vatten och fick jogga nerför i solen med Linnea, och då kan man ju inte bli annat än glad igen. Det är som bekant ändå skönt när det är obekvämt.

Hackmora bergslopp

Jag kom upp! Det var svinjobbigt och gick jättelångsamt (snittid på strax över 6min/km liksom, inget spurtpris för det precis) och gav mig prologhosta. Nån hemsk människa tryckte upp en kamera i ansiktet på mig så fort jag korsat mållinjen uppe på det där berget, så kanske kan jag bjuda på en svettobild så småningom. Resultatlista finns här.
Kul oavsett förstås, eftersom jag slapp komma sist både i min egen klass och i herrklassen. Målet för dagen således uppnått. Firar det med bulle innan jag ska ner till jobbet där jag ska spendera söndagskvällen.

Måltid

Och om ni undrade, så har Daniel i min klass tydligen sprungit på 13.07, så mitt officiella mål är naturligtvis 13.06. Det verkliga målet håller sig däremot till mer modesta "inte sist" och gärna snabbare än långsammaste man.
Förra året stressade han som vann upp på 11.57, men så bråttom har ju inte jag, jag ska inte börja jobba förrän 15.30...

Andra lokala cykelkändisars resultat från 2009 är Bleckurs 13.13, Adam Steens 13.18, Robban Österlings 13.58, Öijers 14.25 och Stefan Carlssons 14.42.
Snabbaste dam sprang på 15.53.

Mycket på ett

Jomen jag jobbar, tackar som frågar, och att uppdatera vad som helst på den här datorn är som att springa ett mentalt maraton (vägrar stava maraton med h, på samma sätt som te med h eller ´ är likvärdigt med folkhemsirritationen nummer ett - de/dem-"problematiken"). Det tar fem försök att ens ta sig ut på det här med interwebxz, och när man väl är där tar det en halv livstid att navigera sig fram till blogger innan det sedan visar sig att man skrivit allting utan uppkoppling och allt fyndigt och smart man (jag) klämt ur sig (mig) sedan därför försvinner i en knapptryckning på "publicera".

Otacksamt, alltså. Så därför lite klent här.

Men sedan sist har jag, förutom jobbat, bakat snitsigt och giftasmässigt bröd med frukter och nötter i och varit så smart i could have been a schoolgirl, sprungit några intervaller med huvudvärk (ovärt), hämtat hem min götlaborgssyrra (värt) och ska väl ikväll mest käka kronärtskocka @daljunkargatan med nån gammal hund i knät och förbereda mig på den förnedringsfest som väntar mig imorgon under hackmora bergslopp. Jag har alltså fortfarande inte sprungit fler gånger än vad som kan räknas på ena handen, och definitivt inte någon enda gång i någon slags backe om man inte räknar med den enda backe som oundvikligen måste hanteras eftersom den tar mig hem till ytterdörren men som är skitjobbig och som jag av latmaskskäl GÅTT uppför under den här långa löparkarriären jag bedrivit nu under oktober. Kommer bli så himla festligt det hela alltså.
Hoppas jag får tag på någon i min klass som ska köra bil så jag kan ta mig ut dit också. Jag är ju ett fan av mängdträning och sådär, men att springa ut och hem känns ändå lite magstarkt.

Nå-väl. Måste jobba och plugga lite nu, har någon timme innan motionärerna börjar välla in och har än så länge öppnat boken ca 0 gånger sedan tonkans föreläsning i tisdags. Jag förlitar mig fortfarande undermedvetet på min gymnasiecharm, men liksom, det var rätt många år sedan och den hjälper rätt lite under salstentor (vilket förstås är anledningen till att humanistiska ämnen mer är min kopp av te, cheap trick kind of girl osv).

BRA GREJ TILL: Lisa2 är frisk, det betyder förstås att vi alla måste övertala henne att köra cross på lördag! Om jag slipper starta ensam startar kanske jag också.

Missförstådd

Har fått skit för min allra finaste tröja hela kvällen på jobbet idag.

Men som vanligt har dom fel och jag rätt.

Velodromen

Idag fanns det inte längre någon återvändo! Jag har ju skjutit upp det i över ett halvår nu, men det började bli så fånigt mycket av en peter&vargen-historia att det inte riktigt var okej, så nu var det dags att börja cykla på väggarna nere på arenan.

Jag hade såklart inbillat mig att jag skulle vara svinnervös, eftersom det är lite what i do, men när jag väl stod där så var det faktiskt inte så mycket med den saken. Cykla på väggen har man väl gjort förr liksom, inga som helst konstigheter med att trotsa tyngdlagar på det där viset. Och vem använder ändå frihjul och bromsar, är väl inget jobbigt att vara utan sånt heller? Skoja. Men nervös var jag faktiskt inte.

Så det var inte läskigt, men däremot var det lite svårt när vi kommit över de allra mest basic grunderna och skulle börja köra lite fortare. Jag höll linje som ett fyllo och kunde inte riktigt cykla fort eftersom jag då svirade iväg uppåt kanterna och missade det där med att hålla mig nere på rätt bana. Men det kommer väl det med. Vi fick i alla fall prova på lite olika varianter med lagtempo och ikappkörningar och stillastående kilometerlopp och sådär, så det handlar väl mest om att göra det en himla massa gånger nu för att få in känslan för det.

Självklart hann jag ändå med att två gånger försöka sluta trampa mitt uppe i högt tempo, men lyckades klara mig ifrån att slå över styret åtminstone. Kanske för att jag uppenbarligen höll så krampaktigt i det att jag knappt kunde öppna upp händerna när jag var klar. Skönt att ha en avslappnad sittställning osv.

Ett helt åskväder av snille

Alltså han är ju lite speciell den gode professorn, men han är åtminstone 1.rolig, 2.kunnig och 3.pedagogisk, och det är ju allt jag begär. Tyvärr hjälper inte all pedagogik i världen mot den sirap som oundvikligen byter plats med hjärnan efter sex timmar i en och samma föreläsningssal med det ever so fun temat celler och dess energiprocesser. Till och med jag som nästan inte dricker kaffe var tvungen att häva två koppar för att inte oartigt på tonårsvis hasa längre och längre ner mot golvet och självdö på slutet.

Kanske kan det förklara varför jag efteråt åkte till cykel och fjäll för att skaffa nya crossbromsar men bara kom därifrån med ett par? Hur tänkte jag där egentligen? Ska jag bara bromsa med frambromsen? Ska jag spara några gram på min fjäderlätta tvåtonscykel på detta innovativa sätt? Var det ett freudianskt felköp för att inte heller i fortsättningen ens ha alternativet att bromsa och därigenom bli TVUNGEN att köra snabbt? Otroligt begåvat.

Nu hade jag ju inte tänkt tävla ändå i Falun eftersom jag inte har tränat nåt osv, men tydligen så måste man, så jag kanske blir tvungen i alla fall. Kanske är det kul att vara dålig också. Fast eftersom jag nog ändå kommer bli ensam i min klass så kanske jag kan få åka upp och köra en halvtimme typ på torsdag eller nåt istället så jag har det överstökat. Vem ska man maila med det förslaget?

Fattar nu!

Har föreläsning med världens mest pedagogiska professor! Älskar Tonkan, jag behöver inte längre vara dum i huvudet! Viken lättnad.

Man ska vara dålig på nåt också

Jag beklagade mig lite här över hur lite jag kom ihåg av kemin och fysiken jag läste för TOLV(!!!) år sedan och nu måste väcka till liv igen när det behandlas lite grundläggande i den här kursen.
Susanne ba: "Men ni gick inte in på orbitaler eller? Googla det!"

AMEN TACK DÅ

Himmel

Kolla vad jag fick i helgen! Det bästa jag vet! Jag har saknat det ända sedan jag flyttade från människobyn.

Ett under av god smak

Men visst är det väl härligt att vi funnit varandra igen?
Nu ska jag till jobbä, ska lyssna på den här hela kvällen:



Hade jag varit hemma hade jag istället lyssnat på dom här fem låtarna, precis som all annan vaken tid de senaste veckorna.

Sans spring

Är det här löpvarianten på cyklingens klassiska överrör+lår-bild? Jag tror det.

Jag har varit ute och sprungit igen uppenbarligen. Det gjorde ont, trots att det ju inte är några längre sträckor jag ger mig ut på (vi pratar alltså fyrtiominuterssnåret här, så det är ju inte precis ultralöpning).
Idag tyckte jag att den där vändan förra veckan borde gjort mig såpass löpvan (orka vänta osv) att jag kunde få köra på med lite fart, så jag sprang 10*1. Hel to the vete vad det smakade. Det gick inte skämslångsamt, men det var klumpigt på ett sätt som bara löpstegsbrist kan vara klumpigt. Ont i baklåret nu. Kanske borde jag ha hållt ut och tagit ett par lugnare vändor till innan intervaller men det är ju lite sent att ångra det nu.
Dessutom har jag nog sagt till mina löpande klasskamrater att jag ska springa hackmora med dom, och det kändes behövligt att ha fått sig NÅT pass med lite högre tempo innan då. Man kan ju komma sist med lite mindre marginal åtminstone.

Att göra det officiellt

Livstecken

Hej på er mor & far & vänner & kollegor & ex & bekanta & andra som hört av sig med olika varianter på temat "vad har HÄNT?!".
Jag har inte dött. Jag har bara... gjort annat. Haft väldigt lite dötid, varit väldigt lite hemma, haft en telefon som krånglar och gjort det svårt att mobiluppdatera och sådär och överlag haft lite för mycket kola i skallen och bristande engagemang inför sånt som internetrelaterade aktiviteter.

Det ska nog snart bli vardag och ordning på torpet igen.