Idag fanns det inte längre någon återvändo! Jag har ju skjutit upp det i över ett halvår nu, men det började bli så fånigt mycket av en peter&vargen-historia att det inte riktigt var okej, så nu var det dags att börja cykla på väggarna nere på arenan.
Jag hade såklart inbillat mig att jag skulle vara svinnervös, eftersom det är lite what i do, men när jag väl stod där så var det faktiskt inte så mycket med den saken. Cykla på väggen har man väl gjort förr liksom, inga som helst konstigheter med att trotsa tyngdlagar på det där viset. Och vem använder ändå frihjul och bromsar, är väl inget jobbigt att vara utan sånt heller? Skoja. Men nervös var jag faktiskt inte.
Så det var inte läskigt, men däremot var det lite svårt när vi kommit över de allra mest basic grunderna och skulle börja köra lite fortare. Jag höll linje som ett fyllo och kunde inte riktigt cykla fort eftersom jag då svirade iväg uppåt kanterna och missade det där med att hålla mig nere på rätt bana. Men det kommer väl det med. Vi fick i alla fall prova på lite olika varianter med lagtempo och ikappkörningar och stillastående kilometerlopp och sådär, så det handlar väl mest om att göra det en himla massa gånger nu för att få in känslan för det.
Självklart hann jag ändå med att två gånger försöka sluta trampa mitt uppe i högt tempo, men lyckades klara mig ifrån att slå över styret åtminstone. Kanske för att jag uppenbarligen höll så krampaktigt i det att jag knappt kunde öppna upp händerna när jag var klar. Skönt att ha en avslappnad sittställning osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar