Jag stod väl vid fyra i godan ro inne på Cykel & Fjäll och tramsade med Erika när Mattias Nilsson kommer infarande i full cykelmundering och börjar hojta om att jag har tolv minuter på mig innan CTTn uppe på lugnet. Tydligen hade Jens tidigarelagt starttiden med en halvtimme (i och för sig vettigt, med tanke på mörkret). Jag fick alltså kasta mig upp på cykeln, trampa ut genom dörrarna och hetsköra ett backtempo hem med kjol och h&m-kasse och pälsbrämad kappa fladdrande åt alla håll för att hinna byta om och med andan i halsen hinna upp till stadion bara en kvart sen.
Då visade sig visserligen ändå ingen vara där utom Mattias själv, eftersom Jens var sen till sin egen tid och ingen annan fått någon info om ny starttid, så jag hade ju kunnat ta det lugnt. Å andra sidan var det ju bra att vara uppvärmd redan från start. Körde några varv på banan innan det blev för mörkt för att jag skulle våga köra "fort" (i sammanhanget känns ju inget snabbt, men i förhållande till mig själv liksom).
Genade givetvis som en galning så fort jag fick tillfälle för att åtminstone ha snabbkillarna inom synhåll, man får ju ta till alla knep. Det som är så bra med att ligga sist är att man kan göra det för ingen har riktigt koll på om man fuskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar