Ledartröja!

Körde gp:t i tempodräkt, vilket ju är nyckeln till snabbhet. Var således snabb och fin och tog hem etappseger, totalledning och kör i ledartröja imorgon! Livets glada dagar!

Tvåa

En futtig tiondel från ledartröjan...

Går bra det här...

Väntar

Regnet

Jag känner ett behov av:

1. att gå på zoo
2. en väggfast hylla

Känner ni att ni kan bistå med endera, så hör av er.

Dödn

Huvudet är såhär:


Somnade om tre(!) gånger imorse, men det hjälpte inte. Vaknade första gången av det sjuuuuka regnet (ni hörde väl?) och vetskapen om att jag hade fintröjor i ull utomhus. Fick således kasta mig upp och plocka in, yrvaken och snurrig av det plötsliga lodräta tillståndet. Är fortfarande konstig i huvudet men har knaprat eeze som smågodis och hoppas på det bästa med tanke på min arbetsdag till 21.00 ikväll. Ofestligt liv, ibland. Även om mitt ju till 99% - annars - är ett himla barnkalas.

Allt jag uppskattar!

Jag var och körde lite TCT ikväll här eftersom det ju förra veckan visade sig vara essensen av allting jag tycker är festligt och fint. Passade såklart, när jag ändå var där, på att äga skiten ur de där kolfibrade högprofildudesen med min alu-ram och blonda hästsvans.

Eller ja, riktigt så var det väl kanske inte då. Jag kanske inte direkt sopade några mattor, men jag var duktig idag ändå! Satt med som om det vore en bit kaka hela vägen, hade aldrig problem att hänga med och var med loss några gånger (även om min draghjälp inte var just någon hjälp i de där utbrytningarna, men jag lyckades ändå gå med och iväg, och det är bra. babysteps, ni vet) och gick i mål med täten. BARA EN SÅN SAK?! Blev förstås föga otippat omspurtad av de där veterankanonerna över mållinjen, men orka gråta blod när det är så himla roligt!!

Cyklade dit och hem, eftersom jag ju ändå skulle cykla, och fick en nätt tolvmilatur såhär mitt på blanka onsdagen! Inte illa det inte.

Trött nu, firar min awesomeness med nybakat bröd. Det är allt bra härligt med idrott hörni!

Stiltje

Nä hörni, det är verkligen inte dödskul att jobba i semestertid. Inte fullt så illa som att jobba i servicebranschen i Stockholm under midsommarhelgen förstås, men det kunde ju onekligen varit mer drag under galoscherna. Jag ser fram emot när Karin kommer tillbaka!

Djupa tankar på jobbet

Kaffe, eller inte kaffe, det är ju frågan...

Fundering

Jag har på senaste tiden drömt lite väl många återkommande drömmar om en människa i cykelsverige. När borde jag börja dra slutsatser av det? Måste jag ta itu med det i verkliga livet snart?

Jobbar stängning + öppning annars, då känns det som vanligt knappt värt att åka hem emellan. Vill ni träffa mig vet ni alltså var jag finns.

En skidåkare, en tjej, en triathlet, en paddlare, en blond cykelcitykille och en man utanför bild:

Det bästa jag vet råkar ju vara:
-tidiga morgnar
-sällskap
-cykel
-att få vara pigg, lätt och glad
-att gå emot all världens mödrars gemensamma förmaningar och låta äldre män ta mig ut på okända småvägar i skogen

Så ni förstår ju. Kan inte gå fel en dag som idag.

Absurt nog var vi hela sex (6!!!) stycken som tyckte att sexsnåret var världens bästa tid att börja cykla på i dag (och är man så många så är det ju mycket möjligt att det faktiskt är just det). Jag själv, Johan Landström, Stefan Carlsson, Per Dicander, Patrik paddlarn och en skidåkare jag inte träffat förut och därför såklart tappade namnet på (förlåt!).
Jag har naturligtvis inte den blekaste aning om vart sjutton vi var, eftersom jag inte hittar på en enda grusväg (utom banvallen) här, men jag förlitade mig givetvis på att mitt sällskap hade koll. Vi svängde i alla fall in vid Kniva och kom ut vid Lönnemossa efter nån timme, och hann däremellan med att korsa nån väg och åka förbi nån vattenpöl och nåt kalhygge (en jättebra vägbeskrivning).

(Edit: för er som inte läser kommentarerna - såhär cyklade vi tydligen:
volvo-hosjö-karlslund, staberg, kniva, lisselbo, lundborn, ryggen, lönnemossa, hosjö och hem, förbi följande vattenhål; runn, lilla dammen, rönnvalen, mysingen, lilla lönnvattnet, lintjärnen och timmertjärn. Där ser man.)

I motsats till fredagens flåsande och grinande fick jag idag alltså dessutom vara pigg och lätt och glad, och bara en sån sak är ju fröjdefullt så det förslår! Jag utgår ifrån att det betyder att morgonaktivitet nu är teh shiznit för min lilla kröppa eftersom det känns vansinnigt opti om så skulle vara fallet.

... och så den obligatoriska stulna bilden:

Morgonträna

På väg till förorten för träningssällskap. Vaknade innan fem imorse. Inga konstigheter med det ju, lika bra att få nåt vettigt gjort om man ändå ska envisas med att vara vaken.

Första dagen på det mtb-lösa livet...

Såhär glad var jag när jag hämtade hem den...


...& den har både nöjescyklats...

...& tävlats på.

Men there comes a time in every girls life ni vet, när man måste skiljas från sina trotjänare. Meridan gav mig inte det jag ville ha längre. Det var inte mig det var fel på - det var den - och nu har den fått ett nytt hem med en yngre och fräschare och mindre krävande tjej där den kan få räcka till och inte behöva dras med de mindervärdeskomplex jag envisades med att ge den när jag bara lät den stå bortglömd i ett hörn medan jag förblindad av kärlek ägnade all min tid åt att tråna och swoona för Stevensen och dess överlägsenhet.

Så kan det vara. Hejdå hojpan, tack för det här året, det var fint!

Gör det här:

Jag är här:

Motivation

Ni vet ju att jag älskar att cykla mer än vad alla ni gör ens tillsammans, trots att ni är flera hundra fler än jag, men idag var det ju onekligen lite trögt till och med för mig.
Planen var ju som vanligt att komma iväg på morgonen, men först efter nio timmar, tre måltider, en tupplur och sju kilometers skogspromenad med hundarna lyckades jag ta mig ut och rulla lite.
Joorå. Satt.

Förövrigt har jag namnsdag idag! Jag kan inte se att någon av er budat tårta till mig? Vad är dealen med det?

Fint liv, som sagt!

Inte heller helfel att efter nedanstående pass få komma till jobbet och få en burk nyplockade hallon från Karin J's trädgård (tack snälla!).
Har morgnar varit mycket bättre? Jag tror inte!

(Jag har givetvis redan ätit upp alltihop.)

Bästa starten på dagen!

Morgoncrossen den bästa är! Höstklädd (tio grader!) från stan med Landström och Carlsson redan vid 06 idag. På bilden har vi hunnit till Grycksbo och den är givetvis mycket arrangerad, resterande tid låg jag mest klistrad vid Johans bakhjul och flämtade (när jag inte låg hundra meter ännu längre bakom). Det här med morgonträning är fint och härligt på alla sätt, men guars vad min stackars kropp inte är van vid att behöva ta i före typ... lunch. Men sådana bekvämlighetsfasoner är ju som alla vet till för att ändras på, så snart ska väl det vara utan problem det med.
Mycket värt på det stora hela i alla fall! Fin tur, fina killar, fint och kallt väder, fint att vara uppe tidigt, fint liv!

TCT!

Idag fick jag som ni ser med mig Uppsala-Kristin ut på plattcykel istället för hennes mer vanliga DH-rigg, och tog med mig henne för att köra lite TCT! Det var premiär för mig med så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det var ju helt fantastiskt roligt! Varför talade ni inte om det för mig redan i början av sommaren?! Tänk så mycket jag missat nu!

Precis som väntat gjorde det där morgoncrossandet underverk, och jag var faktiskt inte fullt så sopig som igår utan hängde med fint där framme i början innan jag så småningom klantade till det i en backe, hamnade för långt bak och tappade. Fick efter det min vana trogen jaga ensam i någon mil innan jag kom ikapp några killar att köra med till målgång. Irriterande att inte lyckas hålla mig framme tillräckligt för att ha råd att ramla ner lite i backarna, men ändå kul! Näst efter Ingarvet GP det absolut roligaste i träningsväg hittills i sommar! Måste köra igen! Näste vecka verkar vara någon form av varvlopp, det kan ju bli precis hur roligt som helst. Jag är där! Är ni?

Krigscross

Så, vad gjorde ni imorse? Själv var jag som synes och crossade lite i krigshärjade Faluområden. Stefan har satt mig i CX-skola nu när det typ är höst(-ish, snart) och visade flera fina banor för mig att öva den ädlaste av cykelgrenarna på. Ännu ingen talang, men så är det ju bara juli också.

Ikväll kör vi TCT! Jag ska med! Kristin ska med! Ni ska med!

Tröttjej

Idag var jag gammal och svag mina vänner. Orkade inte med någonting, hade inget tryck whatsoever i lagtempokörningarna i början, tappade kontakten med hjulet framför hela tiden under hare-intervallerna på slutet och fick jaga ensam som en idiot typ sju gånger av nio. Dreglade, tröttnade, hade surben från start och fick inte upp pulsen för fem öre.
Kul att träna? Kul med cykel?

Imorgon bitti ska jag som tur är sladda cross med Carlsson, det känns ju som ett glädjepiller (trots start så okristligt tidigt som 0630) som är behövligt för att väga upp den här misären.

Ååh

Kolla vad jag fått idag! Hemmagjord rabarbersaft och lavendel direkt från Elkes trädgård! Ibland blir man ju onekligen bortskämd!

Cykel-stay-ups

Eat this, albinogener! Det är ju inte snyggt, men det ÄR. Ett under bara det.

Jorå

Jag ligger inte hemma och gråter blod, om ni trodde det efter gårdagen. Jag har istället cyklat längre än på länge under helgen, vilket har varit helt fantastiskt. När jag blir gammal och lat får jag nog börja ägna mig åt sån där randonneurcykling (heter det så? orkar inte googla). Sadeltimmarna har gett mig ro, många radiotimmar, lite stumma ben såhär på söndagkvällen och dessutom en sjujävla bränna (vilket man ju lätt kan tro verkar orimligt med min avsaknad av pigment, jag vet, men det är sant!).

Annars försöker jag mest härda ut i min kokande lägenhet. Äter piggelin och öppnar alla fönster. Önskar jag hade ett harem av människor med viftande palmblad.

Inte så kul alltid

Såhär var det:

Jag cyklade ett ensamt distanspass på dryga tolv mil med radio i öronen. Det var alldeles lagom. Orkade inte bry mig om mina egna nojor längre så jag tog min mest ångestiga runda, bara för sakens skull. Självklart var det inga problem med den saken, men det borde jag ju kunnat räkna ut med röven.
Garmin gick sönder innan jag kommit hemifrån så jag fick cykla på den där omtalade känslan. Ni vet ju att jag hatar sånt. Som tur var fick jag räddning i en cykelcity-kille ett hundratal meter framför mig (vet inte vem, alla ser ju likadana ut, blonda, rödklädda, solbrända på likadana cyklar) efter någon mil och fick dels en farthållare första timmen som hindrade min lathet från att såsa ner i något kärringtempo och dels något att koncentrera mig på (att hålla avståndet intakt, alltså).

Som vanligt när jag cyklar utan siffror att stirra mig blind och hänga upp mig på under tiden gick det sjukt snabbt och lätt. Jag borde aldrig ha klocka på den här sortens pass.
Kom hem nöjd, rödbränd och hungrig sedan två timmar och somnade på soffan. Vaknade förjävla less på livet.
Åt pannkaka och kollade på MTV, blev inte gladare. Hoppas på ny dag, nya tag, etc etc etc.
Längtar annars lite efter vintern. Printscreena gärna det här och visa upp för mig i typ... november så jag får stå lite svarslös då. Det kan säkert vara nyttigt för mig.

Har finbesök!

En dålig koppling

Mackan skickade mig en länk till P3Kultur som skulle handla om kopplingen mellan synthkultur och cykel. Jag blev givetvis enormt till mig, subkulturer och cykel är ju liksom det som ligger mig närmast om hjärtat.
Tyvärr fick jag bli besviken. Billy Rimgard försökte dra några lama kopplingar utöver Kraftwerks uppenbara men kom aldrig fram till mer än att åttiotalssynth var bra musik att cykla till (eh?), och det futuristiskt symboliska i att man inte kan cykla baklänges(eh2?), och det känns väl på något sätt lite VÄL vagt för att vara okej, ens i p3?
Det här betyder alltså att jag fortfarande står utan rimliga argument som rättfärdigar mina år med plastslangar i håret och pvc-kjolar (förutom att ickesubkulturellt bevandrade människor är lite obehagliga då).

Här finns det i alla fall för den som är intresserad och inte har bättre saker för sig.
Själv ska jag gå och få mig en öl innanför västen såhär i sommarkvällen, det tycker jag att ni också borde göra.

Ett evigt stjälande av bilder

Självklart har som vanligt någon med kamera (i det här fallet Adam Steen) varit fin och förevigat det hela.

(Jens håller här en smärre genomgång av valda delar av sitt materials pro & cons, vilket förklarar allas vår något riktade uppmärksamhet, om någon undrade vad vi håller på med.)

Ingarvet igen!

Den här veckan fick jag vara med igen! Hel, ren och utan punka, i bjärt kontrast mot förra veckans blodiga tubdäcksantiklimax. Och inte bara det! Jag plockade dessutom poäng som vore de druvor i Bordeaux, de bara flödade från alla håll och kanter. Att vi bara var fem deltagare (Vingstedt/Steen/Westergren/Österling/jag) såhär i SM-tider skulle förstås kunna ha med den saken att göra, men det är naturligtvis inte det viktiga här, det förstår ju ni också.

Roligt att det blev något i alla fall. När jag kom upp var det bara jag och Peter där, men precis när vi gav upp hoppet om mer sällskap och skulle rulla därifrån smög Jens & Adam upp bakifrån och gjorde oss såpass fulltaliga att det ändå kändes värt att köra. Dessutom lovade de Robbans närvaro och fem är ju a crowd, det vet ju alla. Veckans bästa träning således räddad. Skönt det, jag behöver den för min cykelglädjes skull.

Ser ni?

Nytt kontor!

Förlåt Johan!

Grattis på födelsedagen gamgubbe!

(& förlåt till er andra för glitterchocken)

Present!

Kolla! Stevens-Samuel tyckte att jag förtjänade att se cool ut även i min egen header, så han gjorde en till mig! Så himla tjusigt, och som en bonus slipper Fintling må dåligt av den rosa texten. Alla glada och nöjda således. Trevligt sånt.

Snygg/stark/snabb?

Delar av min arma lekamen som gjorde ont på förmiddagens pass:

Axlarna, nacken, armbågarna, händerna, rumpan, magen, knäna, fötterna.

(och det berodde tyvärr inte för fem öre på att jag tog i och/eller gjorde något vettigt, eftersom jag var för upptagen med att känna mig som hundrafemti år för att ens kunna tänka sådana tankar)

Rekommenderas för både bad och cykel!

Polar favor heart rate monitor

Karin är så ledsen över att hennes vid dagens kontorsrensning upphittade polarklocka inte fungerar. Den lovar annars att ta hennes träning till helt nya höjder och features inte mindre än continuous digital heart rate readings OCH wireless transmission! Nåt så jävulskt hitech!

Bild från Mörksuggan

Titta vilket fint foto från i söndags jag fick mailat till mig idag av Lina Börjes! Snyggare än såhär har jag nog aldrig varit på bild.
(Men varför bromsar jag?!? Har min feghet gått så långt att jag nu bromsar även på plan gräsyta?!!)

Sådär fin kommer jag nog heller inte vara ikväll. Planen är ju att träna, men fukten och värmen är så massiv här på jobbet att det droppar från taket och är imma på fönsterrutorna (helt utan överdrift!) så vi får väl se hur piggt det kommer vara med den saken.

Mörksuggan

Två saker som hade kunnat bli jobbiga idag:

1. När jag typ tre minuter innan start, i startfållan, upptäcker att jag inte har mitt chip på mig och panikögt får kasta ner cykeln på marken, häcklöpningssaxa över tävlande och hojar (jag stod givetvis också så mitt i smeten bland alla startande som är möjligt) och hetsa Stefan att springa till bilen och hämta det. Därefter rusa tillbaka genom hela den där bandyarenan som nån himla dramaqueen bara för att komma fram till fållorna lagom tills de släpps ihop. I den framvällande människoflocken sedan försöka saxa mig in till mitten igen och i farten försöka baxa upp cykeln och mig själv i den rullande massan. Kände mig nästan som i den där gnuflocken i Lejonkungen. Nästan. Hann ändå upp med sekundmarginal. Fick ju upp pulsen innan start åtminstone.

Lärdom: se till att ha basala saker som nummerlapp och chip på kroppen/cykeln/avsedd plats och inte i bilen, se överlag till att ha ordning på grejerna. Om behov ändå finnes av att hålla på och strula såhär, se till att placera dig i fållans ytterkant och inte i mitten.

2. När jag vid min första langning i all hets kastar flaskan (halvfull!) innan jag sträcker mig för att ta emot den nya - och missar. Fick därefter cykla torrt resterande milen till Östbjörka, och ni vet ju hur petig jag är med det där mentala. Bara vetskapen om att jag inte har någon flaska gjorde ju såklart att jag blev våldsamt psykosomatiskt ihjältörstande och sockersvag. Tryckte två gel i ren desperation vilket ju inte förstås hjälpte så värst mycket mot det där med torr mun. Tänkte ett tag på min egen spånighet. Tänkte ett längre tag på hur jag skulle lyckas kunna ta en flaska från någon annans langning längs vägen men kom inte på något bra knep. Turligt nog blev jag ikappkörd av Johan mitt i allt det här och efter lite whineande från min sida erbjöd han mig gentlemannamässigt några klunkar vatten, vilket räddade mitt humör och gav honom en VIP-plats innanför den där omtalade pärleporten.

Lärdom: ge fan i att kasta halvfulla flaskor innan den nya är i säker hand. Annars skyll dig själv, det får ju finnas gränser för hur dum man får vara.


Men bortsett från dessa fadäser gick det väl kanske bra idag. Jag tänkte jag skulle komma in under tre timmar, men missade på några minuter. Som vanligt är jag lite dålig på att ta ut mig och ligger och sparar på krafterna av någon rädsla att det ska dyka upp något jättejobbigt längre fram, vilket det ju inte gör, men det är ju lite sent att upptäcka det vid målgång. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma tillrätta med den biten. Kanske tycker jag bara att det är jobbigt att ta i?

Loppet var snabbt och roligt i alla fall. Jag fick ju cykla fincykel från Stevens och det är ju fortfarande så fröjdefullt och lyxigt att jag blir lite kollrig. Jag hade dessutom förstklassig hjälp med langning/cykelvård/cyklistvård/bilkörning/sällskap av tidigare nämnda Stefan vilket givetvis är guld värt. Utöver det var det såklart mycket av en socialiseringsbonanza med vänner och bekanta från när och fjärran och ni vet, jag älskar ju folk, så det gör mig ju såklart glad som en unge på julafton.

Värt på det stora hela med andra ord.

Hund under hakan

Nä, vi har inte kommit längre.

Post-race

Allan förstår ju vikten av återhämtning i alla fall. Mörksuggan var roligt, men det kan vi prata om ikväll när jag har tillgång till dator.

Multitalented

Jag har inte bara varit i rättvik och kastat saker på Fintling idag, jag har varit ute lite på cykel också. Fast ska man tro min tröja så är det ju Jennie som varit ute och cyklat, och ska man lyssna på min kropp så hade det också gärna fått vara så.

Till paddlarn

Mina femton minuter

En förklaring

Patrik säger att han tycker jag borde le mer här i bloggen (jag är ju som bekant ett kvitterknippe irl, när jag inte är blyg och pryd) men jag är ju för fan evigt indie i själen, kan inte le på bilder då. Det fattar ju vem som helst.

Kontorsdramatik

VAD HAR HÄNT MED MINA MAIL?!!!! VART ÄR DOM??! VADÅ NOLL?? HJÄLP?!

Cykla till jobbet

Det cyklas ju en himla massa till jobb nu för tiden på alla håll och kanter. Jag är naturligtvis inte sämre, även om viltspaningen är lite dålig längs Slaggatan.

Att punka ut sig

Men det är ju kul med träning hörni!
Idag är det ju torsdag, och torsdagar innebär ju Ingarvet GP och vi VET JU att det är min favoritträning och bla bla bla. Liten men fin uppslutning klockan 18.00 idag av Robban Österling, Adam Steen, Peter Vingstedt, Magnus Darvell, Mattias Nilsson & en okänd kille i focuskläder jag faktiskt aldrig sett förut (ovanligt i småstadslivet!). & så yours truly då.

Men så mycket roligare än så blev det inte för mig eftersom jag av idiotisk anledning punkade på första varvet och sedan spenderade 14 av de 20 med att byta tubdäck och försöka fixa en avbruten jävla ventiljävel. Gav upp och ringde efter hämtning till slut, men fick hjälp att åtminstone lösa det provisoriskt och kunde vara med lite hjälpligt i fyra varv på slutet, om än med ett larvigt mjukt bakdäck.
Så vansinnigt irriterande, finns det saker som är mer störigt än att inte få ta i lite när man ställt in sig på det? Och särskilt när det är yttre omständigheter som sätter käppar i hjulet? Jag hatar när prylar inte har vett nog att funka! Det värsta jag vet.

Fin skit

Igår var ju det där cyklandet inte precis det roligaste jag gjort, men idag! IDAG! Åååååhhhh, jag ville aldrig åka hem! Allt var opti! Krut i flickbenen, lågt stående sol, ljumma vindar, släta vägar, precis lagom varm klädsel, bra musik(!), ladugårdar och fågelkvitter och nyslaget hö och pigga ben och sommarkväll och blommor och nyslaget hö och pigga ben och vatten och landet och nyslaget hö och pigga ben och ni vet, FRID I SINNET och sånt. Så jävlart fint på alla sätt och vis. Cykelglädje har sällan varit mer påtaglig.

Åh

Älskar cykel idag!!

Det här med folk

Ja, jag har ju ingen tidning och läser bara Falu Kuriren på jobbet så jag vet ingenting om världen längre, har inte koll på annat än lokalnyheter. Men när jag häromdagen blev upplyst om den här 100.000-kronorsgrejen var jag såklart tvungen att bryta min internetrutin av facebook->bloggar->mailen->facebook och förkovra mig lite i nyhetsrapporteringen och alltså: OMFG?!

Har ledarsidorna någonsin varit dummare? Har journalisterna någonsin varit mer förutsägbara? Har de berömda tyckarna och tänkarna någonsin tyckt så mycket och tänkt så lite? Är det dags att ropa på Bob och hämta minivanen?
Jag blir så himla trött. Ok att FI som underdogparti förmodligen har flest motsägare bland gemene man, men oavsett vad man tycker om deras politik så borde väl varenda människa med någon som helst substans i skallen fatta att det 1. är (uppenbarligen) bra och effektiv pr, och 2. INTE är ett särskilt relevant argument att hävda att det hela var oetiskt gjort och att pengarna borde skänkts till välgörenhet (what?!) istället.

För det första hade den summan, som flera påpekat och vem som helst rimligtvis borde förstå, inte ens räckt till en sketen annonskampanj värd att tryckas, och i jämförelse med att som nu få förstasidor på löpande band och vara fikarumsämnet nummer ett är det ju inte direkt en pest/kolera-situation. För det andra har så vitt jag vet ingen hittills gnällt över att V/M/S/MP/KD/whatever inte lägger sin kampanjcash på svältande barn i afrika? Orka med bristen på konsekvens i gnällandet? Orka med att sparka in den vidöppna dörren i att spä på folks ramaskriande över att det principiellt är fel att bränna pengar? Orka med att helt omotiverat dra in typ röda korset i det hela? Kan ingen vara lite mer innovativ och gnälla på något lite mer otippat? Det skulle jag uppskatta.

...fick kompenseras med det här:

Det miserabla i det här:

Från glad & nöjd till sur & svettig i fem kronologiska bilder

Saker jag måste lära mig: sluta lata mig i starten, sluta lata mig i mitten, komma ihåg att det är tävlar jag gör och inte söndagscyklar i nåt himla distanstempo, köra om på stig + naturligtvis ta i lite/bita ihop och härda ut etc.

Saker jag tänkte mycket på under loppet: isvatten, coca cola, kylrum, olika sorters sorbet, att få bada i typ... fjällbäck.

Men annars var det väl kul och så. Jag förbättrade åtminstone min tid i förhållande till segrarinnan ganska mycket jämfört med Lida Loop, så det är ju alltid något. Slutade på en sjätteplats och är väl inte nöjd precis, men måste kanske inse att jag inte är bättre än såhär på skogscykel.

Testade att pressa i mig mer energi än under LL också, vilket verkade vara ett begåvat drag. Jag slapp tokrusa in i väggen på det där jobbiga sättet jag gjorde då. Men det är så svårt att veta sånt där för mig, jag är ju så orutinerad, måste hålla på och testa mig fram...

Ursäkta min frånvaro

Ni får förlåta mig för bortavaron. Jag har varit i Eksjö och blivit smutsig och trött, och imorgon ska jag öppna på jobbet så sängen calls on me och sådär så jag skjuter upp mitt återkommande till teh wonderful world av interwebz över natten.

Föga övertygande

Karin, som bor på optimalt cykelavstånd från jobbet, har börjat cykelpendla. Allas vår vän Stefan Carlsson gav henne därför de här vansinnigt tjusiga glajjerna.

Jag vet ju inte förstås, men ser de inte lite misstänkt mycket ut att komma från den här garderoben? Är verkligen rätt sätt att uppmuntra till cykling att ge någon gulgröna klarglasögon från -95? Är det här vad som kallas för stilkänsla? Stefan? Är det det? Verkligen?