Idag var jag gammal och svag mina vänner. Orkade inte med någonting, hade inget tryck whatsoever i lagtempokörningarna i början, tappade kontakten med hjulet framför hela tiden under hare-intervallerna på slutet och fick jaga ensam som en idiot typ sju gånger av nio. Dreglade, tröttnade, hade surben från start och fick inte upp pulsen för fem öre.
Kul att träna? Kul med cykel?
Imorgon bitti ska jag som tur är sladda cross med Carlsson, det känns ju som ett glädjepiller (trots start så okristligt tidigt som 0630) som är behövligt för att väga upp den här misären.
2 kommentarer:
så kan det vara. Att sladda cross måste få upp vilken cyklist på toppenhumör, speciellt i detta vädret :)
verkligen! går inte att inte bli glad av det!
Skicka en kommentar