Första dagen på det mtb-lösa livet...

Såhär glad var jag när jag hämtade hem den...


...& den har både nöjescyklats...

...& tävlats på.

Men there comes a time in every girls life ni vet, när man måste skiljas från sina trotjänare. Meridan gav mig inte det jag ville ha längre. Det var inte mig det var fel på - det var den - och nu har den fått ett nytt hem med en yngre och fräschare och mindre krävande tjej där den kan få räcka till och inte behöva dras med de mindervärdeskomplex jag envisades med att ge den när jag bara lät den stå bortglömd i ett hörn medan jag förblindad av kärlek ägnade all min tid åt att tråna och swoona för Stevensen och dess överlägsenhet.

Så kan det vara. Hejdå hojpan, tack för det här året, det var fint!