Jag ligger inte hemma och gråter blod, om ni trodde det efter gårdagen. Jag har istället cyklat längre än på länge under helgen, vilket har varit helt fantastiskt. När jag blir gammal och lat får jag nog börja ägna mig åt sån där randonneurcykling (heter det så? orkar inte googla). Sadeltimmarna har gett mig ro, många radiotimmar, lite stumma ben såhär på söndagkvällen och dessutom en sjujävla bränna (vilket man ju lätt kan tro verkar orimligt med min avsaknad av pigment, jag vet, men det är sant!).
Annars försöker jag mest härda ut i min kokande lägenhet. Äter piggelin och öppnar alla fönster. Önskar jag hade ett harem av människor med viftande palmblad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar