Såhär var det:Jag cyklade ett ensamt distanspass på dryga tolv mil med radio i öronen. Det var alldeles lagom. Orkade inte bry mig om mina egna nojor längre så jag tog min mest ångestiga runda, bara för sakens skull. Självklart var det inga problem med den saken, men det borde jag ju kunnat räkna ut med röven.
Garmin gick sönder innan jag kommit hemifrån så jag fick cykla på den där omtalade känslan. Ni vet ju att jag hatar sånt. Som tur var fick jag räddning i en cykelcity-kille ett hundratal meter framför mig (vet inte vem, alla ser ju likadana ut, blonda, rödklädda, solbrända på likadana cyklar) efter någon mil och fick dels en farthållare första timmen som hindrade min lathet från att såsa ner i något kärringtempo och dels något att koncentrera mig på (att hålla avståndet intakt, alltså).
Som vanligt när jag cyklar utan siffror att stirra mig blind och hänga upp mig på under tiden gick det sjukt snabbt och lätt. Jag borde aldrig ha klocka på den här sortens pass.
Kom hem nöjd, rödbränd och hungrig sedan två timmar och somnade på soffan. Vaknade förjävla less på livet.
Åt pannkaka och kollade på MTV, blev inte gladare. Hoppas på ny dag, nya tag, etc etc etc.
Längtar annars lite efter vintern. Printscreena gärna det här och visa upp för mig i typ... november så jag får stå lite svarslös då. Det kan säkert vara nyttigt för mig.
13 kommentarer:
Hmm, känner igen det där med att tappa livsgnistan efter ett distanspass och lite sömn. Man får lust att sälja cyklarna och bli fet på riktigt (inte bara cyklistfet) - men det kanske är som du skrev; detta pga ensamcykling (notorisk ensamcyklare) och cykeldatordöd (har pågått ca en månad). Fast så tittar man på MTV's 40 most slimmed down celebs (på MTV just nu) och kommer på varför man tränar egentligen.
För övrigt har det där ensamcyklarproblemet (?) börjat undersökas för min del. Det riktiga problemet är att jag inte vill börja cykla med en klubb igen (inte någon tråkig uppsalaklubb i alla fall). Moment 22?
(Och till och med Cykelcity-tjejen är blond, rödklädd och solbränd).
alltså, jag cyklar inte för att vara smal, jag cyklar för att bli snabb. och sälja cyklarna var det inte tal om. livsleda är inte cykelleda.
du borde genast sluta cykla ensam, det är så himla ovärt. jag gör det ju nu mest i terapeutiskt syfte eftersom jag inte har kunnat göra det själv tidigare (och lite för att jag träffar så mycket folk på jobbet som jag är proffstrevlig mot och det kan vara skönt att slippa kallprata emellanåt), men sällskap är ju en miljard gånger roligare/bättre/trevligare/osv osv osv på alla sätt. finns det bara tråkiga klubbar i uppsala? finns det annars inte trevliga icke klubbanslutna motionärer att hitta någonstans? typ på happymtb eller nåt?
ang cykelcity kan man ju börja misstänka att det är ett krav för att få vara med i gänget :)
seriöst att köra 12mil på känsla så. Kollar man på serien med E4an kan jag tillägga att den var väldigt tråkig ikväll men gött att svänga av och komma hem.
Varför längtar du till vintern? Vintercykling?
ja lite faktiskt, jag gillar vintercykling! lite sånthär vore inte fel: http://2.bp.blogspot.com/_E0NaoJQLIVc/S3mhkBsusVI/AAAAAAAAAnU/Kkqun8bSh2M/s1600-h/februaridistans.JPG
...och lite mindre tryckande värme. fast egentligen är det nog mest en gräset-är-grönare-på-andra-sidan-grej, jag gillar sommar.
förstår att det är skönt att vara hemma igen, ändå alltid bökigt att vara på resande fot, även om sånt är kul också.
Givetvis förstår jag att ditt fokus är att bli snabb och inte snygg. Men för oss som börjar närma oss bäst före datum, så är givetvis devisen "se snabb ut" det viktigaste...
Fast jag tycker ändå att ensamcykling är det bästa som finns. Det finns bara fördelar egentligen; man slipper umgås med folk (låter värre än jag menar), man kan åka hem när man vill, man behöver bara ta i så mycket man känner för och man kan träna på de tidpunkter som passar bäst för en själv. Och så slipper man bli avhängd på samma "traumatiska" sätt som jag blev när jag var typ 16 år... (fast detta var på mtb-tiden, och mycket har förändrats sedan dess)
Och ärligt talat så har jag inte riktigt undersökt alternativen till klubbar (klubbarna är elitidrottselitistiska och typ happymtb är motionärelitistiska - båda på ett dåligt sätt). Men jag tror jag har hittat ett bra alternativ faktiskt. Nu j***r ska det (kanske) bli social cykling efter tre års ensamcyklande (dvs efter "comebacken" - jag är tyvärr(?) inte 19 år).
(Och varför började kommentering handla om mig egentligen?)
Hur som helst så vet jag att efter frukost imorgon så kommer livsgnistan och cykelsuget tillbaka! Det var väl egentligen det jag ville ha sagt egentligen.
fast mina fördelar med att inte cykla ensam är typ samma som dina, men motsatt. man får umgås med folk, man får inte bestämma själv hur hårt/länge/mycket man ska träna och man får bli sporrad av risken att bli avhängd, så jag gissar att vi vill ha olika saker när det gäller vår cykling :)
vad är det för alternativ du hittat nu då? berätta!
& klart livsgnistan kommer tillbaka, det gör den ju alltid. men tack ändå!
Det är kanske det som håller på att hända... Dvs jag börjar förstå fördelarna med att cykla i grupp. Det är nog därför jag börjar kolla upp möjligheterna som finns. Och för att bevisa att jag inte är helt folkskygg så brukar jag faktiskt "cykla" spinning på F&S under vintern...
Alternativet som har dykt upp är att det är några gamla klubbkompisar som är ledare för torsdagscyklingen som en butikskedja ordnar. Tydligen är de en stor grupp - upp till 50 pers varje gång (men detta är nog under våren i Vätternrundan-tider) - som är med varje gång. Dock vet jag inte upplägget (dvs om man måste vara kund etc). Jag är lite lagd åt det hållet att det känns fel att hänga på en grupp där man kanske inte hör hemma (ungefär som att träna på F&S fast man betalar medlemskap på SATS). Deras mål med gruppcyklingen borde vara för nuvarande alternativt blivande kunder, vilket jag kanske inte vill vara (dvs vill inte känna tvång att handla av en enda handlare). Men som jag skrev, det är detta som ska kollas upp.
/ Mats a.k.a. "Mästaren av långa kommentarer"
Mats: Låter som du pratar om Team Sportia, tycker helt klart du ska hänga med där och prova iaf. Verkar vara ett gött gäng (känner en som är med).
Jonas: Helt rätt med Team Sportia (i sann public service anda tänkte jag utesluta företagsnamnet... ). Och ett organiserat/planerat träningspass i veckan känns lagom.
Mats: Inga krav för att köra med så tycker du ska hänga på där. Lättare att förbättras om man kör med andra och roligt. Som att Lisa m.fl. gillar Ingarvet GP som körs i Falun men inte har någon klubb bakom sig (eller är det Falu CK som håller i de?)
mats, har du en caad9:a? :D:D
antar att det är team sportia träningen du syftar på. klart du ska med, rekordet är typ 87 pers, vi snittade 60-70 pers före vättern. kanske 30-40 pers per pass efter, men då får man komma ihåg att det är semestertider.
o nej, man måste inte vara kund. det ä ingen klubb. de ä dock väldigt bra att ha o göra med, väldigt proffsiga på cykel, löpning, skidor osv. med väldigt kunnig personal. så det ä lätt att man börjar handla där när man väl sett o lärt känna dem.
/jens w
Tjenare Jens! Det var faktiskt dig jag tänkte ta kontakt med för att kolla upp träningsmöjligheterna med Team Sportia(jag tror faktiskt jag mötte dig m fl vid Polacksbacken för några veckor sedan). Men nu cyklar jag faktiskt på Addict igen (den stod och tittade lockande på mig i sovrummet...). Vi ses förmodligen inom kort (när vet jag inte riktigt så här i semestertider).
/ Mats
misstänkte att det var du :D
o ja, jag ä ledare på de träningarna. även om vi skulle behöva fler :D
Skicka en kommentar