Mörksuggan

Två saker som hade kunnat bli jobbiga idag:

1. När jag typ tre minuter innan start, i startfållan, upptäcker att jag inte har mitt chip på mig och panikögt får kasta ner cykeln på marken, häcklöpningssaxa över tävlande och hojar (jag stod givetvis också så mitt i smeten bland alla startande som är möjligt) och hetsa Stefan att springa till bilen och hämta det. Därefter rusa tillbaka genom hela den där bandyarenan som nån himla dramaqueen bara för att komma fram till fållorna lagom tills de släpps ihop. I den framvällande människoflocken sedan försöka saxa mig in till mitten igen och i farten försöka baxa upp cykeln och mig själv i den rullande massan. Kände mig nästan som i den där gnuflocken i Lejonkungen. Nästan. Hann ändå upp med sekundmarginal. Fick ju upp pulsen innan start åtminstone.

Lärdom: se till att ha basala saker som nummerlapp och chip på kroppen/cykeln/avsedd plats och inte i bilen, se överlag till att ha ordning på grejerna. Om behov ändå finnes av att hålla på och strula såhär, se till att placera dig i fållans ytterkant och inte i mitten.

2. När jag vid min första langning i all hets kastar flaskan (halvfull!) innan jag sträcker mig för att ta emot den nya - och missar. Fick därefter cykla torrt resterande milen till Östbjörka, och ni vet ju hur petig jag är med det där mentala. Bara vetskapen om att jag inte har någon flaska gjorde ju såklart att jag blev våldsamt psykosomatiskt ihjältörstande och sockersvag. Tryckte två gel i ren desperation vilket ju inte förstås hjälpte så värst mycket mot det där med torr mun. Tänkte ett tag på min egen spånighet. Tänkte ett längre tag på hur jag skulle lyckas kunna ta en flaska från någon annans langning längs vägen men kom inte på något bra knep. Turligt nog blev jag ikappkörd av Johan mitt i allt det här och efter lite whineande från min sida erbjöd han mig gentlemannamässigt några klunkar vatten, vilket räddade mitt humör och gav honom en VIP-plats innanför den där omtalade pärleporten.

Lärdom: ge fan i att kasta halvfulla flaskor innan den nya är i säker hand. Annars skyll dig själv, det får ju finnas gränser för hur dum man får vara.


Men bortsett från dessa fadäser gick det väl kanske bra idag. Jag tänkte jag skulle komma in under tre timmar, men missade på några minuter. Som vanligt är jag lite dålig på att ta ut mig och ligger och sparar på krafterna av någon rädsla att det ska dyka upp något jättejobbigt längre fram, vilket det ju inte gör, men det är ju lite sent att upptäcka det vid målgång. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma tillrätta med den biten. Kanske tycker jag bara att det är jobbigt att ta i?

Loppet var snabbt och roligt i alla fall. Jag fick ju cykla fincykel från Stevens och det är ju fortfarande så fröjdefullt och lyxigt att jag blir lite kollrig. Jag hade dessutom förstklassig hjälp med langning/cykelvård/cyklistvård/bilkörning/sällskap av tidigare nämnda Stefan vilket givetvis är guld värt. Utöver det var det såklart mycket av en socialiseringsbonanza med vänner och bekanta från när och fjärran och ni vet, jag älskar ju folk, så det gör mig ju såklart glad som en unge på julafton.

Värt på det stora hela med andra ord.