I'm a really nice girl you know

Jag är ju inte särskilt lättirriterad (HAAHAA) i vanliga fall (nä men faktiskt, inte längre nuförtin) men idag har jag fått lite för många droppar i mina redan överfulla vattenglas både på tema bilister och när det gäller den där gamla goa jämställdheten som ju alltid är en het böna i ugnen. Fast inte på samma gång förstås.
Efter att nästan ha blivit påkörd I G E N (på riktigt, varenda jävla gång?) av nån inavlad och förståndshandikappad genfelsbonde i Svärdsjö ägnade jag resterande mil hem åt att komponera ett långt och utförligt brev i sann caps lock-anda och drömde om hur jag skulle kunna få tag på alla de som kör som idioter och sedan kill bill-style söka upp varenda jävla en etc. Det, eller hur man på ett smidigt sätt skulle kunna tillverka ett lätthanterligt skjutvapen som passar i standardryggficka. Beroende på om man är den impulsiva typen av hämnare, antar jag. Positiva effekter av det här blev förstås att jag var hemma på ett litet kick eftersom passiv aggressivitet föga otippat är en rätt bra gaspedal, plus att jag när jag då väl kom hem hade trampat ur mig den värsta graden av förbannadhet (jo, ett riktigt ord).

När det gäller genusfestligheterna orkar jag inte ens ta diskussionen här och nu, men det har ju varit en rätt idrottsrelaterad dag i medievärlden vilket väl ca aldrig är helfestligt sett ur de glasögonen (däremot helfestligt sett ur JAG-ÄLSKAR-NORTHUG-vinkeln idag!!), och förutom det så har jag råkat rota en gång för mycket (en gång är en gång för mycket) i kvällspressens debattavdelningar och det är ju liksom som att bjuda djävulen självt på en liten supé med tillhörande själarea, dvs man (jag) får skylla mig själv och borde veta bättre. 'cause my momma taught me better than that, som Beyonce skulle sagt. Eeeehehe.

Hur som är det väl bäst att sova sina åtta så jag kan vakna dumglad och tacka livet imorgon igen, precis som vanligt. Det är så mycket trevligare och mindre energikrävande att vara mitt vanliga happy-go-lucky jag. Plus att jag redan nu längtar efter min morgonkopp kaffe (mmmm) och den kommer närmare ju fortare jag somnar, så godnatt med er.

Kan ni inte sova får ni den här fresha videon som av outgrundlig anledning släppts en miljard år efter själva låten, men ändå är värd eftersom det är en av mina favoritlåtar genom tiderna (ni vet, MIXEN, herregud):