Ååååhej, nu tycker de att det är dags för oss att sluta fisåka och börja ta i?
Idag har vi fått köra mot klockan. Ett vanligt gammalt hederligt tempolopp och två bergsditon. Det första funkade ganska bra, men sedan gick det ju bara utför efter det. Eller ja, det var ju det som det inte gjorde vilket visade sig vara en jäkla jobbig liten detalj? Blodsmak, självmordstankar, korsögdhet och prologhosta osv.
Annika och jag avrundade sedan med att ta en svängom uppför den där militärbacken med LÅ för att kolla till downhillkillarna som har kommit hit nu och är där och är skogstokiga i huvudet på dagarna. Den bonusturen blev den berömda droppen efter fem timmar i sadeln och vi kom hem och slocknade på varsin ända av sängen.
Nu nyvaken och groggy, men positivt nog en timme närmare maten! Kanske kan man sova bort en minut till eller två om man är riktigt fin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar