Jag körde, för den som är intresserad, 15 varv tempo idag istället. Orka hålla på och ligga i nån tramsig klunga, alla vet ju att jag är sur&svettig och ändå inte kommer överens med folk så jag kan lika bra ensamvarga mig runt. Kom ikapp nån kille men körde förbi fort som attan för att minimera sällskapstiden. Eller hur det nu var.
Har hur som helst ingen tävlingsvilja. Såhär går mina tankegångar: "Jaha, där cyklar dom, ja, det verkar ju jobbigt att behöva ta i så mycket. det är ju egentligen skitsamma, jag kommer väl också i mål så småningom ändå" osv. Det är som ni förstår en helt fantastisk inställning i en tävlingssituation. Eller hur det nu var.
Det är så himla knäppt, jag brukar ju i allmänhet tycka att det är JÄVLIGT viktigt att vinna i allt här i världen, så var den här lättjefyllda inställningen kommer ifrån vet jag inte riktigt? Men det är ju uppenbart att den inte direkt genererar särskilt mycket kraft i alla fall. Det som blir onödigt är ju att jag ändå ligger och tar i lite grann, men inte max, när jag ju faktiskt lika bra kan stanna hemma om jag ska hålla på och tramsa på det där viset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar