Trotsålder

Det finns ju verkligen inget som gör en så sugen på att träna som vetskapen om att man inte kan/får/bör/ska/osv. Jag har ju känt mig rätt avslagen motivationsmässigt i någon vecka, och därför inte precis tränat ihjäl mig heller. Under mitt utvärderings-/planeringssamtal med L-Å idag sa vi så att jag skulle ta den här veckan off också och sen sätta igång igen lite mer i nästa vecka, och det gjorde naturligtvis att jag inte vill göra annat än att svettas och bli andfådd. Bara för att jag sagt att jag inte ska. Man kan ju verkligen inte anklaga mig för att vara Laakso-smart i alla fall.

Orättvist

Alldeles nyss var jag tvungen att svara "Jobba..." på ett sms med frågan "Hoja?". Det känns ju en höstdag som idag inte precis som det jag skulle vilja svara om jag hade kunnat välja....

Gratis hela veckan på friskan annars i och med den här folkhälsoveckagrejen, kom och träna och säg hej! Eller kom förbi på väg till/från/mellan era löppass/cykelturer/rullskidevändor och rub it in, jag blir glad för det med. Bjuder kanske på ett äpple och ett onödigt klämkäckt konversationsämne.

Catcher

Det är så himla lätt att vara bra på att springa, för det är en sån ensamhetsträning. Att vara snabb och smidig enbart i sitt eget sällskap klarar ju de flesta. För att råda bot på sådana eventuella villfarelser (jag är ju inte där än, nu är jag kass och långsam även på egen hand, men det kan tänkas dyka upp lite hybris om några veckor) funderar jag på att springa det där hackmoraloppet varenda människa i kommun' redan sprungit. Jag försökte förankra den strålande idén i Lisa2 & Annika efter kvällens faluCK-möte så att jag dels får sällskap och inte kan dra mig ur och dels får lite roligare under de där tre kilometrarna uppförsbacke.
Tävla är ju ett bra sätt att se till att bli trött, och det känns som en lagom sträcka att bli trött på. Om jag bara kommer ihåg att någon gång innan dess att 1. springa och 2. springa i någon uppförsbacke så jag får öva lite.

Förutom klubbmöte och hasande i löpskor har min helg spenderats i bil, på landet i norrtäljetrakten, i mer bil och med att använda borrmaskin. Bra aktiviteter alltihop. Imorgon ska jag på dsa-möte och utvärdera och planera min träning och planera in testtider på livi och såna saker. Kan ju bli intressant att få höra vad det är tänkt att jag ska ägna vintern åt, bortsett från att jag kommer få höra "simning" och det absolut värsta jag vet är just allting relaterat till djupt vatten. Intressant även att se hur jag kommer klara mig ur den knipan, alltså.

Joggar

Jag vill ju inte kalla det löpning än. Av respekt för osv. Men jag håller mig åtminstone under skamgränsen.

En hund och en spellista

Hund

& en lista

Jag tröttnade på att vara blond, så jag gick till Cissi och lät henne ägna fem timmar åt att färga det tramsiga vita håret mörkt igen och försöka rädda det som räddas kunde av mitt sönderblekta albinoass. Nu ser jag alltså ut som en tokig japan igen, eller som om jag var tillbaka i min sextonårskropp. Det är kul, tror jag.

På träningsfronten är det mest ont satan efter den där gymvändan med Lisa2. Jag har grinat illa vid varje benrörelse sedan dess. Var ändå ute och cyklade en vända igår kväll men ville dö vid minsta slakmota. Har därför idag mest klappat hund och tyckt synd om mig själv.

Smart

Kors i taket

På väg hem efter mitt-i-veckan-öl, det har ju inte hänt på den här sidan återkomsten.

Hej skola

Jag står i skogen och filmar duktiga skidåkare. De är också människor så det är förstås inte alls några konstigheter med den saken.

Backintervaller och sånt som kommer göra ont

Efter att vi (vi - som i jag och Annika och Johan och en herrans massa gymnasieelever från ya-elit) cyklat runt runt på Lugnet några varv och sedan upp och ner i sjulsarvsbacken i olika väldigt onaturliga (men fotovänliga) formationer några gånger för att göra oss fina för min näst mesta lokaltidningsfavvo med kollegor, fick vi ta i lite medelst backintervall i den där gamla sm-backen.
Om man tränar ensam tycker jag att backintervaller är världens sämsta intervallform, men får man köra i grupp är det ju istället den allra bästa sorten!
(& det är så himla kul med alla de här kidsen som kommit hit och börjat träna med oss, det är kul att vara många och de är så himla gulliga allihop.)

Kom hem och vände för att sedan åka ner och möta Lisa2 för att göra nypremiär i gymmet. Gick hem två timmar senare. Ni förstår ju. Det kommer kännas imorgon. Det hade förmodligen känts även om jag gått hem efter en halvtimme och en handfull övningar, men så jobbar förstås inte jag. Jag ska ju göra ALLT. "Ska bara testa lite här också".

När jag gnäller om det imorgon är det alltså helt ok och mycket motiverat med ett välplacerat stfu.

Stark Lisa2

Annan träning

Jag firade tävlingssäsongens avslut med att springa en mycket kort vända med Allan igår kväll, och lyckades mot alla odds behärska mig och hålla mig från att dra till med en mil eller två såhär första passet sedan adam gick i kolt. Finsprang istället en halvtimme nånting och det var nog tur det, för jag slapp vakna upp med en nittioårings kropp idag. Något jag nog däremot förmodligen istället kommer få göra senare i veckan när jag tänkte återintroducera mig själv för eleiko. Ska bli gött det. I helgen ska jag ändå inte ägna mig åt vettigare saker än att klappa djur och dricka vin, vilket som bekant är två aktiviteter man blir mjuk i både själ och ben av, så det är väl lämpligt att vara mörbultad i kroppen just då kan jag tänka?

I veckan bokas dessutom min velodrompremiär, men ni lär ju knappast kunna gå miste om den händelsen.

I korthet bara

Nu finns det ju bra många jävla skäl till att tappa hoppet på mänskligheten. Rösta i vilket färgspektra ni vill liksom, men HUR kan ni leva med att ha fått in SD?!

Tack för i år!

Idag var det ä n t l i g e n kul att sitta på cykeln på tävling igen! Kanske för att det kändes så prestigelöst efter gårdagens mentala vakuum. Försökte därför köra på lite ordentligt under loppet. Hade (också ä n t l i g e n) någon slags ambition på spurtpris och utbrytningar och försökte slutligen avsluta med en långspurt som tyvärr visade sig vara precis över min förmåga. Eller om det var vägen fram till mål som var precis några meter för lång? Blev ikapp- och omkörd i mitt ensamma majestät precis innan mållinjen, men jag ids inte ens gråta nåt blod för den sakens skull. Pallplats eller ej kändes liksom underställt rolighetsfaktorn här, och roligt hade jag! Hurra!


& sista tävlingen för säsongen var det. Ett stort och hjärtligt tack till alla snälla människor som hjälpt mig på olika sätt, och tack alla medtävlare för tålamod med min vinglighet och för det trevliga och fina bemötande jag fått som nykomling. Nu ska det bli roligt att få träna lite ordentligt igen tills nästa vår! Jag började ju min riktiga cykelträning i februari i år, vilket ju är hemskt nyligen, så det ska bli spännande att se vad ett helt träningsår kan göra för 2011.

(Vi siktar väl givetvis på den här som signaturlåt?)

Loud, confident and wrong.

Fast jag är ju inte den som är den. Har gått igenom hela känsloregistret på sant tonårsmanér och kan nu kasta in den där berömda handduken för idag. Tack och hej, då?

För er galna ungdomar som ska vara uppe hela natten bjuckar jag på kanske det sena nittiotalets bästa skiva. Eller 1999s i alla fall. Ägna er åt den ni, så ses vi imorgon.

Fler skäl att hämta snaran

Omotiverat

Jag körde, för den som är intresserad, 15 varv tempo idag istället. Orka hålla på och ligga i nån tramsig klunga, alla vet ju att jag är sur&svettig och ändå inte kommer överens med folk så jag kan lika bra ensamvarga mig runt. Kom ikapp nån kille men körde förbi fort som attan för att minimera sällskapstiden. Eller hur det nu var.
Har hur som helst ingen tävlingsvilja. Såhär går mina tankegångar: "Jaha, där cyklar dom, ja, det verkar ju jobbigt att behöva ta i så mycket. det är ju egentligen skitsamma, jag kommer väl också i mål så småningom ändå" osv. Det är som ni förstår en helt fantastisk inställning i en tävlingssituation. Eller hur det nu var.

Det är så himla knäppt, jag brukar ju i allmänhet tycka att det är JÄVLIGT viktigt att vinna i allt här i världen, så var den här lättjefyllda inställningen kommer ifrån vet jag inte riktigt? Men det är ju uppenbart att den inte direkt genererar särskilt mycket kraft i alla fall. Det som blir onödigt är ju att jag ändå ligger och tar i lite grann, men inte max, när jag ju faktiskt lika bra kan stanna hemma om jag ska hålla på och tramsa på det där viset.

nä. förlåt.

Inte så smart

Till helgen är vi dubbelt så stort startfält i damklassen! Hela fyra stycken tycker fortfarande det känns motiverat att tävla såhär sista helgen för säsongen. Åtminstone på lördag, söndagen återstår väl att se.

Ska vi annars prata om hur begåvad och fin jag är när det gäller ickefysiska prestationer? Jag fick tillbaka min inlämning i skolan från förra veckan, och eftersom its my blog & i brag if i want to så kan jag ju inte hålla mig ifrån att delge er att jag fick tillbaka skiten med omdömet "100% perfekt arbete". Jorå, satt. Man vet ju hur den akademiska slipstenen ska dras, vet vars referensskåpet ska stå, kan stegen i ordbajsningsdansen, jobbar inte så mycket med motvind osv. Tråkigt för mig då bara att jag ändå inte gjort den muntliga redovisningen och därför står utan betyg i alla fall. Det känns ju liksom enormt talande för min hantering av saker jag faktiskt är bra på. Ironiskt nog tycker jag, mina övriga neuroser till trots, inte ens att muntliga redovisningar är jobbigt så det finns liksom ingen ursäkt.
Men som sagt, talande.

Nu ska jag till skolan och försöka kompensera för mitt slarvande.

Bra på det här med självutlösare

Jag fick dåligt samvete över min tråkigt-på-jobbet-grej och skulle kompensera genom ett självutlöst foto där jag med utsträckta armar skulle visa precis hur mycket jag gillar jobbet. Såhär bra blev det. Ska maila fotohögskolan i Göteborg så fort jag kommer hem.

Ert dagliga bröd

Nu var det väl allt bra länge sen ni fick se mig ha tråkigt på jobbet? Tyckte allt det var på tiden.

(obs, jag har oftast jättekul på jobbet och älskar det mer än livet osv, men ni vet, det är ju inte konstant haha-funny)

Tjejcykel

Tjejcykel är bästa sortens cykel, det vet ju alla. Jag och Lisa2 ägnar oss därför såklart åt just det när det är sådan optihöstdag som idag.

Och nu är dom två! (Stefan)

Tvåa (Patrik)

Alltid är det ju nån idiot som är mer morgonpigg än man själv!

Vad jag gjorde idag - bröt:

Några bilder och en sms-konversation:

Gla' tjejja 1 med väldigt bråttom till starten

Gla' tjejja 2 i bättre tid till densamma

Preracetalk bestående av order om att köra ifrån killarna. Det gjorde vi inte.

Två tjejer som innan start verkligen är fokuserade på just starten? Eller?

Två tjejer som båda insåg att junismästaren var rätt rygg att ta, eftersom den var störst.

Och efteråt följande sms:

Johan - Vann du?

Lisa - Bröt

Johan - But whyyyyyy?

Lisa - Klen?

Johan - Jag tror jag störde din mentala laddning genom att regga mig på facebook, jag tar på mig det.

Vad jag gjorde idag - körde Svealandstempot:

Jag åkte till Ockelbo för att köra Svealandsmästerskap. Tempo idag, linje imorgon. Damklassen bestod av det massiva startfältet Annika och jag själv. Inte för att det gör så mycket på just tempo. Med mig hade jag även bästa Sandbergskan som tyvärr av skadeskäl inte fick starta själv, men istället på ypperligt vis servade, sällskapade, fotade och supportade.

Därav också massiv fotoskörd, naturligtvis till er glädje och rara lycka.

Kallt innan start. Jag hade glömt benvärmare. Tråkigt för mig.

Det bästa med tempo är ändå att man får köra i tempodräkt! Jag vill aldrig cykla i annat. Skulle helst träna och tävla i tempodräkt varje dag om jag kunde. Världens skönaste plagg.

Jag startade först i det enorma startfältet.

Lisa "inte-riktigt-lika-blek-som-Öijer-men-bra-nära" Ström

Och iväg!

Annika, som lyxade med tempohoj, inför sin start. Sist då, i vår klass.


Och iväg hon med!

30 km senare kom jag tillbaka, givetvis snabb som vinden etc. Tror fotografen i diket där fick en fantastisk bild med en tillfredsställande stor andel snorighet och dreglande, men sånt bjur ju jag på.

och 30 sek ungefär efter mig svischade Ankan in som stålkvinnan. Jämnt skägg idag med andra ord, men så ska det väl vara. Imorgon väntar ännu en Löf-/Strömsk uppgörelse i linjeloppet. Förmodligen sämre dokumenterad. Men stay tuned.

Vad Allan gjorde idag:

...kollade in retrotrenderna på bostadsmarknaden i fjällen.

Girl I wanna make you sweat

Tempo imorrn då? Dags att ta i lite för ovanlighetens skull, det ska bli roligt!
Hej Ockelbo!

Nyheter

Blablabla

Jag bara jobbar och pluggar och cyklar. Det är all good. Fast egentligen känns det inte som att jag gör särskilt mycket av något av det, men någonstans försvinner ju uppenbarligen tiden åtminstone för den har jag brist på. Det är synd, för allt jag vill är ju mest att vara ledig och ligga på soffan med två knasiga gårdshundar i famnen.

Körde som sagt några omgångar cross på Lugnet i förmiddags med Lisa. Jag är förstås en teknisk sopa och lite för feg för att kunna hindra mig själv från att bromsa till i princip stillastående i kurvorna, men man blir ju garanterat inte bättre om man aldrig testar, så jag nöter på. Vi hade solen i ögonen och kunde köra i kortkort, och bara det gör det ju värt det.
När vi blivit trötta avrundade vi med en tur uppför serparna och sedan en vända nerför fina handbyggda slingan the enemy within. All heder till killarna(?) som slitit och grävt slingorna där uppe, det är så fint och som den föreningslover jag är blir man ju helt varm i själen av att veta att folk fortfarande gör saker ideellt.

Nåväl. Annars är det mest Svealandsmästerskapen till helgen som är på tapeten. Tills dess näsan i böckerna. Jag har inte skrivit en akademisk text sedan tidigt i vintras och det känns sjukt ringrostigt nu. Kommer knappt ihåg hur man skriver en litteraturlista. Eller jo. Men nästan.

Ordning och reda

Jag sitter i hundkö

Premiärcross

På lugnet med Lisa2 som premiärkör sin ridley! Det går som smort.

En (två) bra blogg(-ar)

Jag hittade den här bloggen genom min bästa blogg med finast bilder (man får nog inte säga fotoblogg), alltså Linas, och jag tycker ni också borde läsa. Pressfoto på landsort heter den, och den är så himla fin.
Förutom att fota fint för vår lokalpress så tränar han dessutom hos oss på jobbet. Det gör Lina med. Slutsatsen vi kan dra är alltså att alla begåvade människor återfinns i ett eller annat hörn av friskan.
Så ni vet, ifall ni skulle leta.

... men dom har onekligen anlitat en fantastisk reklambyrå på senaste tiden! Jättepussel med posten! Allt jag vill ha!

Säga vad man vill om försvarsmakten...

Lite cykel, då.

Eftersom det var såhär himla kul att cykla imorse, så var det ju lika bra att göra det på eftermiddagen också! På tisdagar vankas det ju högskoleträning, och det är ju den enda kvällsträningen jag har möjlighet att vara med på nu när jag ska plugga och jobba och ha mig alla andra dagar i veckan.

För ovanlighetens skull körde vi intervallerna runt varpan. Jag mötte min mor i bil! Sedan var jag ganska pigg ett tag och sedan punkade jag och fick be en stackars P15-16-kille om hjälp eftersom jag inte fick i nån luftjävel i slangjävlet. Independent woman, och sådär. Jorå satt.

Som straff fick jag sedan köra resten av passet på mjukt handpumpat bakdäck. Det gick ganska bra ändå, men det är ju inte så kul.

För er som är lediga imorgon kväll så vankas det crossträningstävling på Lugnet! Varje onsdag from imorgon. 17.00 prick uppe vid skidstadion, och om jag förstått det rätt körs det i heat med uppsamling, som på Ingarvet, så alla kan vara med osv. Er favorittjej kommer inte dyka upp imorgon då, men kanske att jag någon annan onsdag lyckas förhandla till mig lite ledigt och kan få smaka sand när snabbkillarna varvar mig för tionde gången på samma varv. Sånt vill man ju faktiskt inte missa. Kom dit, alla är välkomna!

Flumvetenskap

Här är det inte ett dugg vinklat. Känns ju skönt att få ägna sig åt den RIKTIGA vetenskapen.

Fnisscross

Jag varken äter eller gäspar på bilden, utan jag för handen till munnen av fnittrig chock efter att just ha råkat spruta iskallt vatten rakt i ansiktet på Carlsson när jag egentligen bara skulle vara snäll och räcka honom vattenslangen. Kanske inte vad man vill vara med om klockan sju en dimmig tisdagmorgon i september.
Men å andra sidan hade han fått sprätta runt ett par varv på crossbanan innan (jag med! och Paddlarn!), så han verkade ta vätan med ro. Tur det.

Bokskogstur

Titta! Jag cyklade uppenbarligen, även om det ju ibland faktiskt kunde tvistas om den saken.
Eller alltså, SÅ dålig var jag inte, jag hade bara inte någon vettig inställning. Benen sitter ju där de sitter liksom, men är inte psyket med så blir det ju inte så mycket av dom. Jag var motiverad att hålla något tempo typ... genom stan. När man svänger ut på åkrarna sedan fortsatte nog min vilja vidare på asfaltsvägen, för då var den spårlöst försvunnen. Låg sedan i några timmar och hade något slags distanspass med nummerlapp för mig, vilket ju känns onödigt, och längtade mest bara i mål. Slog i knät (ramlade inte!) efter fyra mil och blev ikappkörd av en senig gubbe närmare döden efter sju innan jag insåg att det faktiskt får finnas gränser för hur mycket man kan lata sig utan att skämmas.
Kom i mål och var inte ens slut. Det är liksom inte okej, man får fan åtminstone TA I?!

Måste träffa nån som kan det där med mental träning asap.

På väg hem

Jag var dålig. Inga ursäkter, materialet var topp, langningen felfri, sportdrycken kall och stigarna torra. Tråkigt för mig då att jag glömt både benen och huvudet hemma nånstans. Ovärd avslutning. Ovärt att suga.

Göteborg!

Min jeanssyrra och jag äter västkustsmiddag. Fisk då, såklart.

Som jack k

Har kört i tvåhundra år. Gäspar och käkar godis om vart annat. Har druckit en och en halv liter vatten och hoppas på att slippa rusningstrafiken i göteborg.