Jag blev nia både på tempot och totalt alltså. Det känns såklart sjukt bra eftersom jag inte hade så mycket större förhoppningar än att sitta med så gott jag kunde och typ.... ta mig igenom båda etapperna. Och det gjorde jag ju.
Linjet gick lättare än förväntat, jag gjorde inte mycket väsen av mig men satt med i täten hela vägen. På andra varvet tappade jag klungan vid ett tillfälle men lyckades till min egen förvåning jaga ikapp helt solo, och efter det var det inga större problem för mig att följa med i rycken.
Tempot igår var ju maxdistansen för damer på hela 30 km vilket kändes rätt mastigt som premiärtempolopp, och rätt märkligt på den här sortens tävling verkade de flesta tycka. Jag hade ju som vanligt inget att jämföra med utan kunde bara stfu n trampa. Frågade Jennie vad hon trodde var rimligt i tid för mig och fick 50 minuter som svar. Kom in på 48:51 med lite krafter kvar, så hade jag disponerat dom lite bättre kunde jag nog kapat lite till, men sånt är ju svårt att veta utan rutin. Ändå roligt att på linjehoj och i vanliga kläder få köra snabbare än mer vana tjejer med tempocykel/tempohjälm/diskhjul/tempodräkt/etcetcetc.
Allt som allt var det roligt, jag har fått sex cup-poäng och kan ju inte vara annat än nöjd såklart. Nu väntar förmodligen Billingeracet imorgon trots att det just nu känns mer lockande att ligga på soffan. Men som Stefan sa: "nu ja, men imorgon är ju inte idag", och det är ju sant förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar