Punkadistans

Tror ni inte att jag idag, när det dels är dimma, regn, drivis och apokalypsväder och jag dels för en gångs skull INTE cyklade med tvåhundra meksugna män - vilket ju annars är mitt standardsällskap, självklart punkterar för första gången sedan tidernas begynnelse, time immemorial, adam gick i kolt?
Joohorå, nog gjorde jag det allt.
Tror ni inte också att jag de senaste veckorna har pratat med varenda människa jag cyklat med om att jag verkligen borde byta däck nu innan jag börjar få punka eftersom de är så slitna, utan att sedan göra det?
Tror ni inteeeeeee att jag dessutom (såklart) hade med mig 0 st slang, 0 st pump, och även - när jag upptäckte att min bakbroms skevade - 0 st insex eftersom jag under tävlingarna packat ner allt sånt i väskan och sen glömt packa upp igen.
Jag stod således som en idiot vid hedemoravägen och försökte byta slang och justera broms med hjälp av en gel, en tjuga och ett glatt humör. Gick ju sådär.

Som tur var hade jag med mig andra Lisa, och hon var föredömligt nog något bättre utrustad. Tur det. Efter hjälp av henne och ett akutsamtal till min mor var jag alltså efter en havtimme(!) på hjulen igen. Måtte jag aldrig cykla själv. Officiellt dum i huvudet nu.

(Men passet gick fint!)