Fintur!

Har nya finbyxor! Ska ut och fincykla med finjeppe i finsolen såhär i finsommarkvällen! Blir nog jävligt fint det.

Återanvändning

Det är ju i och för sig tur att Ambyskan är nöjd och glad för ett helt kompani, för både jag och Karin är på ett humör som bäst återspeglas av den här gamla recyklade (ja, givetvis pun intended) bilden.

Fy fan. Livat och glatt på kontoret med andra ord. Tur för er som inte behöver träffa oss idag.

Större

Ja! Kolla! Det blev hon!! Premiärtur med bara två vurpor ger såklart sånhär lycka!

Stort!

Men störst i veckan lär ju ändå vara att den här rara tösen imorgon får knalla hem med sin allra första cykel, närmare bestämt den här:

Förmodligen kommer hon ju bli lika glad som på bilden ovan, och det med all rätt. Alla mina vänner förtjänar lyckan i nytt och cykelbart! Ser ni henne på vägarna framöver kommer ni naturligtvis bjuda på fika och draghjälp.

Sollerön

Jag har varit på Sollerön med Peter och Lisa2 för att cykla SM-banorna. Där såg jag en ÄLG!!! Det var det mest spännande av alltihop. (Peter, som ju är en man av de norrländska vidderna osv, passade dessutom på att efter det allmänbilda oss stockholmspräglade stadstjejer på skogens konungar. Vem hade kunnat ana att älgkor inte har horn till exempel?! Hur ska man kunna veta sånt?)

Resten av dagen var väl mest som vanligt. Nån himla backe att åka upp för, dalaröda stugor, pigga ben, strålande sol, korta byxor, finfika på landet och sånt där jag ägnar mig åt större delen av min tid. Så inga större konstigheter. Efter några timmar packade jag och Lisa2 in oss i högskolebussen och åkte hem igen. Peter lämnade vi på vägen så han fick cykla hem på tempohoj, det såg efter ankomsten till Falun igen ut som att det var en hemfärd som visste var den satt.

För att avrunda försökte jag sedan här på kvällen impulsköpa en sexy spark-/tempodräkt, men det visade sig att jag var för lång och tanig för att få ha så kul. Alternativen blev ju att 1. bli tjock, eller 2.ha tålamod, och alla vet ju att jag är världsbäst på tålamodbiten (sant!) men sämst på tjockisbiten så det var ju enkelt.

Ännu en punkabild

Det börjar ju bli standard med de här punkteringsbilderna, så jag är ju inte den som ska komma här och bryta en trend.

Innan ovanstående ofrivilliga paus längs valsan-sjöarna tog vi (som i jag själv, Peter & andra Lisa) oss över sörskog, ingels, rättvik, tällberg, leksand, rexbo. I Falun regnade det, överallt annars var det strålande sol och finväder. Vi gjorde således rätt val - ni gjorde fel.
MEN det bästa med det hela var ändå att jag efter någon timme till min egen förvåning blev pigg igen! Förmodligen som resultatet av en bra kombination av det här med att lördagar är världens bästa cykeldag och alltid rolig (som vi ju gått igenom tidigare) och placeboeffekt av att jag bytt till nya fräscha däck. I'm a cheap trick kind of girl som ju alla vet vid det här laget.

Oavsett så var det ju värt på alla sätt och vis. För att fira det åker vi till Sollerön imorrn!

Ingen tävling

Dött på jobbet idag. Lika dött som jag själv. Därav ingen tävling i helgen. Det känns tråkigt och jag hade verkligen velat åka, men det känns ovärt när kroppen känns såhär.

Det positiva med det är såklart att det innebär lördagstur imorgon bitti, och det är ju min bästa tur i hela världen!

Inget vidare

Jag tog mig runt fyra varv på Ingarvet GP innan jag kastade in handduken och åkte hem. Kröp darrande upp för trapporna på spaghettiben och tvingade i mig en macka och ska sova nu. Är så obeskrivligt svag och kraftlös i precis hela kroppen, hade knappt styrfart hem (och då är det ändå nedförsbacke!). Det har ju varit såhär hela veckan nu...?! Ska det inte gå över? Jag har ju trott tre dagar i rad nu att det ska släppa bara jag blir lite varm, men det gör ju inte det? Vet inte vad som är felet? Vet inte hur jag ska göra med tävlandet till helgen?

Så himla trist och ovärt på alla sätt. Jag pendlar mellan att vara arg, ledsen, uppgiven och för trött för att orka vara något alls.
Godnatt med er.

Övertalning

.... och två lite mindre soliga, men desto gladare!

Två soliga bilder från Borlänge

Jomen jag cyklade! I skogen! Jag har bildbevis! Fotona tagna av Niclas Nilsson.

Onsdagstur

För att kompensera gårdagens svaghet ägnade jag kvällen idag åt att fincykla några timmar i solen med olika sorters män (och Åsa). Jag var ju fortfarande svag och illamående, men cykla med gubbar är ju som bekant det bästa jag vet, så ni ser ju hur glad jag ändå blev! Sprudlande!

Skifte

Byter from nu idrott till dart. Kommer odla ölmage och ljugartunga. Tror det passar mig bra, för cykla kan jag ju uppenbarligen inte.
Har inte känt mig såhär jävla svag och full av icketryck sen jag första gången satte mig på cykeljäveln. Helt vansinnigt. Kunde fan knappt pacea efter bussen liksom?

Officiellt skitdålig alltså. Skänker tre cyklar till den som snabbast hör av sig eller som erbjuder typ ett PS3 eller nåt i utbyte. Eller en hundvalp eller en kopp kaffe eller vad som helst egentligen, jag är inte särskilt svår idag.

Till Markus

Tog oss i kragen

Inte många knop på daljunkargatan

Tempo och pedalfråga

Lika sur som jag var igår, lika fånleende gick jag i mål idag.
Inte för att jag på något vis var snabbare eller starkare eller duktigare idag än de andra dagarna, snarare tvärtom, utan av den barnsligt enkla anledningen som handlar om vad ett halvt dygns ösregn och en himla massa cyklister gör med skogsstig - llllleeeerrrraaaa!
För OJ vad slirigt det var idag! Och OJ vad roligt det är med lercykel!
I övrigt var jag kass förstås, men det kändes liksom okej ändå när jag hade så roligt under tiden. För orka borka fundera på ovärdheten när man kan skratta under tiden, eller nåt.

Jag är ändå nöjd med att ha genomfört det. Det var lärorikt såklart, och jag kan nu lägga både min mtb-tävlingspremiär och pass 2, 3 och 4 i år bakom mig.

Däremot, ni som vet: jag hade alla dagarna en himla massa strul med att klicka i mina pedaler (spd). Särskilt idag när det blev lerigt. Det känns ju sjukt onödigt och ovärt faktiskt. Är de bara slitna eller felinställda eller nåt eller är det bättre med en annan sorts? Vilken i så fall?

Borlänge Tour so far

Inte ens en bild på all min skogscykelsuccé har jag att bjuda på, men jag tror Niclas har så kanske kan jag ge er det så småningom. Så länge får ni den här på elitkillarna.
Fast så värst mycket succé har det ju inte varit förstås. Jag ligger efter två etapper sjua totalt, men ljusår efter tättjejerna i tid mätt. Jag behärskar ju inte det där med ojämnt underlag liksom. De stunder det är platt och rakt har jag krafter att ta av, men av någon anledning tycker mtb-folk att man ska ta den krångligaste vägen från punkt A till punkt B och det är en himla stor del av XC-lopp som därför har visat sig INTE går rakt fram på asfalt? Helt obegripligt naturligtvis.

Prologen igår var ju så kort att den tog slut innan jag fattade att den börjat, så det var ju inte så mycket med den saken. Idag körde vi XC:n på 4*8,5km varav jag körde 3,5 helt solo. Härdande för huvudet möjligen, för guuuud vad jag tappar motivationen när jag inte ser folk framför och bakom mig.
Kom i mål sur. Jag citerar mig själv från annat ställe för att skildra mitt humör vid målgången:

"amen FY FAN. XC-etappen på blge tour. 4*8,5. kom in på 1:54 och blev sjua igen. Fortfarande 7:e plats i totalen alltså. Hatar skog, jävla påhitt. Ville bryta från varv ett. Tappade kedjehelvetet två gånger. Var törstig i tre varv och hade ingen langning. När Martina gick i mål nästan bara rullade jag sista halvan av sista varvet. så förbannad."

HÄRLIGT MED CYKEL?!?

Fast det var ju mest i stundens hetta, jag har lugnat mig nu. Det är ju roligt egentligen liksom, det är bara frustrerande att slösa så mycket tid och energi på att typ... bromsa i onödan och såna nybörjarfel som är så meningslösa.

Imorgon är det tempo i alla fall! Det blir kul!

Darwin

Det bara regnar och regnar och regnar. Kommer bli blött ikväll i Borlänge. Jag har i alla fall hittat en like i Niclas, som även han bara kört ett pass i år. Skönt att inte vara ensam om den superba formen.

Tursamt nog för mig själv har jag årsmötesfest att gå på efteråt, vilket betyder att jag kan fira alternativt dränka mina sorger efteråt lite som det lämpar sig bäst.

Konsten att göra det som en tjej:

På magasinet! "Jag" flyttar bord och stolar inför morgondagens funktionärsfest. Har som sagt klänning, lyfter därför klänningsmässigt klädsamt många (eller få) fingrar i flyttprocessen. Det är ju så jag jobbar.

Finast på Billingen

Bästa Billingebilden! Johan ba glassar, poserar och motionerar sig upp helt avslappnat i den där slutbacken medan den stackars cykloteketkillen sliter i bakgrunden. Så fint!

Friskis prêt-à-porter S/S 2010

När jag jobbade på 7-eleven i min ungdoms dagar brukade folk komma fram till mig på stan när jag hade mina arbetskläder och fråga om de fick köpa dom av mig (det här var samtidigt som Justin Timberlake hade haft en sleven-tisha i någon video, så det hade förmodligen mer med det och mindre med min imponerande jobbfashionsense att göra, men i alla fall). Av någon anledning har våra fresha friskispikéer här i Falun inte riktigt rönt samma uppståndelse, så nu har vi gått på det tunga artilleriet och börjat sy ihop våra egna kläder. På min lott står givetvis klänning, vad annars?

Åtta

Åttondeplats i helgen då.

Vinterträning?

Surrealistiska inslag på dagens pass: snöhögar i tjugogradig värme, en ambulans mitt i skogen, min egen långsamhet.

Hjälp till nu då

Min pappa lovar att lägga det sista om ni andra skrapar ihop resterande 70000 till cykeln. Så kom igen nu, ansträng er lite!

Önskelista

Vänner! Jag fyller ju år om inte jättelång tid, jag önskar mig den här. Det tycker jag att jag är värd.

Punkadistans

Tror ni inte att jag idag, när det dels är dimma, regn, drivis och apokalypsväder och jag dels för en gångs skull INTE cyklade med tvåhundra meksugna män - vilket ju annars är mitt standardsällskap, självklart punkterar för första gången sedan tidernas begynnelse, time immemorial, adam gick i kolt?
Joohorå, nog gjorde jag det allt.
Tror ni inte också att jag de senaste veckorna har pratat med varenda människa jag cyklat med om att jag verkligen borde byta däck nu innan jag börjar få punka eftersom de är så slitna, utan att sedan göra det?
Tror ni inteeeeeee att jag dessutom (såklart) hade med mig 0 st slang, 0 st pump, och även - när jag upptäckte att min bakbroms skevade - 0 st insex eftersom jag under tävlingarna packat ner allt sånt i väskan och sen glömt packa upp igen.
Jag stod således som en idiot vid hedemoravägen och försökte byta slang och justera broms med hjälp av en gel, en tjuga och ett glatt humör. Gick ju sådär.

Som tur var hade jag med mig andra Lisa, och hon var föredömligt nog något bättre utrustad. Tur det. Efter hjälp av henne och ett akutsamtal till min mor var jag alltså efter en havtimme(!) på hjulen igen. Måtte jag aldrig cykla själv. Officiellt dum i huvudet nu.

(Men passet gick fint!)

Sommar!

Jag var ute i skogen och rullade en sväng. Det var sommarvarmt, kortkort och vinterbleka ben men riktigt fint ändå.
Kom inte iväg till Billingeracet imorgon. Det är jag väl okej med, även fast det såklart är lite trist.
Somnade över SvD i solen på balkongen i äkta pensionärsanda istället och får ju söndagscykla med falubor och det är ju lika bra det. Men vilken tid kör ni imorgon? Läser ni? Hör av er i så fall. Jag vill ha sällskap!

Nöjd och glad

Jag blev nia både på tempot och totalt alltså. Det känns såklart sjukt bra eftersom jag inte hade så mycket större förhoppningar än att sitta med så gott jag kunde och typ.... ta mig igenom båda etapperna. Och det gjorde jag ju.

Linjet gick lättare än förväntat, jag gjorde inte mycket väsen av mig men satt med i täten hela vägen. På andra varvet tappade jag klungan vid ett tillfälle men lyckades till min egen förvåning jaga ikapp helt solo, och efter det var det inga större problem för mig att följa med i rycken.

Tempot igår var ju maxdistansen för damer på hela 30 km vilket kändes rätt mastigt som premiärtempolopp, och rätt märkligt på den här sortens tävling verkade de flesta tycka. Jag hade ju som vanligt inget att jämföra med utan kunde bara stfu n trampa. Frågade Jennie vad hon trodde var rimligt i tid för mig och fick 50 minuter som svar. Kom in på 48:51 med lite krafter kvar, så hade jag disponerat dom lite bättre kunde jag nog kapat lite till, men sånt är ju svårt att veta utan rutin. Ändå roligt att på linjehoj och i vanliga kläder få köra snabbare än mer vana tjejer med tempocykel/tempohjälm/diskhjul/tempodräkt/etcetcetc.

Allt som allt var det roligt, jag har fått sex cup-poäng och kan ju inte vara annat än nöjd såklart. Nu väntar förmodligen Billingeracet imorgon trots att det just nu känns mer lockande att ligga på soffan. Men som Stefan sa: "nu ja, men imorgon är ju inte idag", och det är ju sant förstås.

Topp 10!

Nia! Fick pris!

Morgonrull

Etapp ett

Jag och Jennie sover middag. Andra Lisa är i foajén och pratar i telefon. Vi har fått mat och kaffe och är mätta och trötta. Linjet är avklarat och jag gick i mål med tätgruppen. Har alltså samma utgångstid inför tempot och totalen som de andra i främsta gruppen. Det känns fint. Jag är nöjd. Tappade såklart i klungspurten men annat var väl inte att vänta. Trevligt nog har jag sluppit vara sådär fruktansvärt nervös och det verkar ju ha haft positiv effekt i alla fall.

Framme!

Efter en timmes felkörning, brist på halvljus och ett väldigt irrande genom centrala vänersborg. Bara ett par timmar sena...

I mariestad

Vi har matpaus! Andra Lisa har kört hela vägen så jag glassar mest. Vi har som ni ser en hel buss för oss själva! Det känns himla nödvändigt eftersom vi har med oss den enorma packningen två cyklar, två hjälmar, två små väskor och ett kuvert till Jennie.

Baggbobacken

Men jag har inte riktigt tid förstår ni.

Idag åker vi (jag, andra Lisa & en juniorkille från vansbro) hur som helst till Vänersborg för Wänershofs 2-dagars. Väderprognoserna har ju varierat från sol till 25mm regn båda dagarna, banorna vet jag ingenting om och någon formkänsla kan jag ju heller inte gå på, så det känns som att det kan bli precis hur som helst faktiskt. Kanske kul i alla fall. Om inte annat spännande att se om vi ens lyckas hitta rätt och komma fram helskinnade. Som alla vet är jag ju inte precis en gudasänd bilförare, och jag har små förhoppningar om att det där med att köra minibuss kommer göra det bättre.

Igår tränade jag med högskolan. Vi trampade till Bjursås, blev bokstavligt talat nerprejade i diket av en lastbil på lugnetleden (alltså.... bilister!?) och hetsade upp och ner för Baggbobacken ett par vändor. Jag tog inga foton, men Oscar Ekstam gjorde, så där kan ni titta. Bland annat på den här som jag stulit därifrån:

Det är så fint i Dalarna! Hur kan ni inte vilja bo här? Det är ju helt obegripligt.

Vändningar

MEN det blev bättre. Jag fick distans till Skiten(tm) och lite mat. Somnade på soffan tills Jesper väckte mig och tog mig ut på promenad och rastade mig lite i kvällssolen och då hade jag såklart hunnit bli glad igen. Det är ju inte mycket som inte går över av en eftermiddagslur på soffan. Som en bonus fick jag dessutom träffa både Monika och Elaisa på vägen hemåt och kunde häva ur mig allt det jag varit upprörd över, så när jag kom hem igen framåt kvällen hade allt det där av mat och sömn och sällskap såklart tagit udden av det andra.

Ville bara rapportera. Är alltså inte längre sur. Måste ju vidhålla min käcka approach, kan'te hålla på och roida då.

Måndagar

Jag är ju verkligen inte typen som i vanliga fall ogillar måndagar eller så, tvärtom, men idag alltså.... som att springa rakt in i en vägg, om och om igen. Tänker somna på soffan nu.

MTB till slut!

Nog fick jag komma ut i skogen allt!
Efter snabbespresso på slaggatan och chockväckning av kroppen sådär okristligt tidigt fick vi oss en vända som innehöll både TT-bana på jungfruberget (där hela Falun punkterar stup i kvarten), lite Sm-bana kring serparna, den handbyggda nerfarten vid gamla slalombacken (så fin!), och lite intervallbanor i Rottnebyskogen. Två effektiva timmar, med andra ord, och satttaannn så roligt när jag efter någon timme kom igång lite, slutade fega och mindes lite att jag ju faktiskt gjort det där förut. Trots frånvaron av icke-asfalt det här halvåret så är jag i alla fall mindre harig än sist och lyckades få till lite flyt, så någonting har ju säkert hänt.
Slitigt förstås, det är ju jävlart jobbigt det där med skog.

Kom hem efter två timmar och kastade in cykeln, plockade ut lvghojpan och mötte Annie för några timmar distans i solen. Man ska ju bli trött idag också och fler timmar var ordinerat. Vi solskenscyklade strax över tre. Jag var pigg och fin (om än en aning hungrig, fika får man ju bara om lördagarna) ända in i timme fem vilket förvånade mig med tanke på gårdagens mediokra känsla. Härligt! Fint med cykel! Alla sorters!

Lite väg och lite skog

Jorå, jag har cyklat och sånt. Vädret var fint, sällskapet likaså, och benen var väl överkomliga. Annars var det väl inte direkt så mycket nytt. Kaffet smakade som vanligt, team C&F var i majoritet som vanligt (om än något mindre överlägset idag då vi bara var fem, och Niclas fuskade med outfiten och räknas således inte), Jeppe drog samma skämt som vanligt, jag blev trött i Aspeboda som vanligt och solen sken från klarblå himmel som vanligt. Det är fint alltihop. Jag trivs och gillar det.

Imorgon bitti däremot får vi se hur trivselnivån (inte) kommer ligga. Jag ska möta Carlsson & Paddlarn klockan sju(bara en sån sak!) för lite premiär-mtb, och även om jag visserligen alltid fånler som en idiot så fort jag får komma ut i skogen på cykel...
(Bildbevis:)
...så är det ju med en rätt snedfördelad skräckblandad förtjusning (typ 90% skräck & 10% fnitter). Men det blir roligt och fint som omväxling. Carlsson har lovat mig intervallbanor för framtida bruk och en vända i den handbyggda nerfarten uppe på Lugnet. Spännande.

Nu ska jag försöka plocka ihop och damma av den lilla cykeln så den är brukbar imorgon bara.

(Annars är ju det mest fresha på mtbhimlen att Johan köpt sig en ny men beggad tjusig himla skogsponny. Den är så snygg att till och med jag vill ha den, och då tycker jag ändå inte ens att mtbs är särskilt snygga generellt (bortsett också från carlssons vita stevens som väcker habegär den med). Kolla här. Alltsssssåååå, mmmmm, cykel.)

Tar tillbaka

.... fast jag borde nog vid närmare eftertanke ha hållit mig på kontoret istället i alla fall, för idag kom tröttbenen tillbaka efter den här glädjeveckan och de visade ingen barmhärtighet över huvud taget. Tack och lov hade jag i alla fall fint väder och fick åtminstone nöjet att ha såna här somriga och trevliga vyer framför ögonen under tiden jag kravlade mig framåt.

Omgivningen hann jag ju å andra sidan titta desto noggrannare på, med tanke på den knappa styrfart jag lyckades frambringa. Det kan ju vara trevligt det också. Kanske.

Och vad gör ni idag?

Jag är då inte på kontoret i alla fall...

FIIINT

Magnus tyckte att jag skötte mitt bloggande dåligt som inte tog tillfället i akt att skjuta bloggbilder på en spegelblank tisken när vi ikväll rullade in i stan igen efter onsdagsturen. Det hade han ju förstås rätt i, för mer cykelromantik och vårkvällstjusighet än så får man ju leta efter (för er som inte var ute eller bor här så var kvällen sinnnnneeesss, vädermässigt). Men eftersom jag inte har kommit till punkten där cykla och mobilfota är två aktiviteter som känns superavslappnade att kombinera får ni nöja er med att se det för ert inre öga med hjälp av min högkvalitativa i paint egenhändigt tillverkade illustration ovan.

Själva cyklandet går annars enkelt att sammanfatta i tre nu snart lite tjatiga begrepp:
1. solsken
2. finben
3. PIGGPIGGPIGGGGGPIGGGPIGPGGIPGIGGIIGIG

ja osv osv osv

Vad min kille gör när jag tränar

Sover

Regn i hammarö

Kolla vad fint! Mina träningskompisar från Örebro snackar väder och cyklar lite på Hammarö. Stulet från Sportklungan.

Fikabloggen är tillbaka!

Vad hände med den mystiska feedern?
Jorå, han är tillbaka, och jag ser såklart till att få ALLA kakorna för mig själv!

Blå himmel

Jamen som jag sa; jag jobbar bara med solsken och finben! Därför såg jag såklart till att det dök upp lite blå himmel lagom tills jag skulle bege mig.
Dog som vanligt av sällskapssjuka redan innan jag kommit utanför porten och åkte därför ner och mötte friskiscykelgruppen för att få sällskap bort till mina intervaller (och lyckades lämpligt nog timea in så jag fick sällskap under mitt avrullningsvarv runt varpan också! således knappt ensamcykel alls! värt!). Lämnade av dom i Stennäset och smällde sedan av de föreskrivna vändorna i ett jäkla huj. Passade på att slå ett nytt snittrekord trots de upplevda trögbenen och har därigenom alltså förbättrat mig varenda vecka den senaste månaden. Fy fan så fint hörni!
Tänk om jag även skulle kunna 1. lära mig kontrollera mina tävlingsnerver och 2. höja min sjukt låga lägstanivå, nu också, då skulle det kanske bli nåt av det här.

2010

Jag sitter på jobbet och spolar tillbaka kassettband, det är ju verkligen inga som helst konstigheter med den saken såhär 100504.

Ska ensamcykla ikväll, vet inte än om det kommer bli kul eller bara en orgie i tidsfördrivande mobilbloggande. Det lär ju visa sig antar jag. Hoppas på sol(-ish) och pigga ben i alla fall. (Fast jag jobbar ju i och för sig inte med något annat än just sol och finben.)

Vardag

Nej, det blir nog inte roligare än såhär idag (Karin är inte här!). Stirra in i dataskärm och dricka loka. Men ikväll ska jag träna med högskolan, det ska visst regna så det bådar ju för en vilja att ta i.
Funderar annars på att anmäla mig till billingeracet. Jag ska ändå ha ett mtbpass och ska man träna kan man väl lika gärna tävla antar jag, med bonusen att det är roligare!

Jobbar hårt

Fikapaus i alla lägen!

Hurra!

Nu är hon här!!

Mindre bäst med måndagar:

Allt man inte gjorde klart på fredagen och som inte på magiskt sätt försvunnit under helgen...?!

Det bästa med måndagar:

Att få komma hit igen! Snart kommer Karin, då blir det ännu bättre!

Måndag

Måndagmorgon. Det vanliga, mest.