Min sjukgymnast ger mig som enda order att ligga på soffan och läsa tidningen? Va! Jag som trodde det enda alla sjukgymnaster (jaja fysioterapeuter) ville var att alla skulle röra på sig i fotriktiga skor samt stretcha och styrketräna funktionellt 24/7?!
Så förvirrat. Sedan talade han om för mig att han var tveksam till om man kan forska på humanistiska ämnen, men sådana åsikter har ju alla naturvetenskapligt grundade människor så det är inget som upprör precis. Själv tycker jag nog att humanistiska ämnen är det ENDA man kan forska i, om man med forskning menar att komma fram till banbrytande nyheter om livet och alltet.
Eller nej kanske inte, det vore väl kul om någon kunde uppfinna en tidsmaskin eller bota cancer någon gång också och allt sådant, men ni vet - finns ens cancer? ÄR DET EN KONSTRUKTION?! HUR VET MAN?!?! Är sjukdom nödvändigtvis något dåligt? Vem definierar "dåligt"? FINNS ENS "DÅLIGT" SOM KONCEPT UTANFÖR VÅR EGEN KONSTRUKTION AV DET?!
Skoja.
Eller?
måndag 9 februari 2015
söndag 8 februari 2015
Friska vindar
Men förlåt! Två dagar av strålande solsken har passerat, men inte har jag lyckats åstadkomma en enda bild hit! Utom kanske en, men den finns ju redan på instagram.
Hur som helst så har jag skidat 35 km klassiskt. Åkte ute i Sundborn båda dagarna. Det absolut tyngsta skälet för att välja det spåret framför andra spår är att det går över ängar och sjöar, dvs är väldigt öppet, vilket gör att man under soliga dagar får bada i vintersol under hela passen. Just solsken är ju det jag kanske längtar mest efter mellan oktober - april, så jag blir desperat som en marskatt och vill helt glupande helst spendera varje vaken minut i ljus om det ges minsta chans.
Det absolut tyngsta skälet för att INTE välja det spåret framför andra spår är att det går över ängar och sjöar, dvs är väldigt öppet, vilket gör att man under blåsiga dagar mer eller mindre är lika utsatt för vinden som nån liten tumbleweed i vilda västern/årets sista björklöv/alla viktiga kvitton någon någonsin har tappat i närheten av trafikerad gata.
Tråkigt och härligt nog för mig har bägge de två senaste dagarna varit sprängfyllda av både obscena mängder solsken som vräkt ner från en klarblå himmel - och stormvindar av en sådan kaliber att man undrade hur det ens skulle finnas någon blåst över i världen till första deltävlingen av mello. Vindar på sådana nivåer att man med fradgan hängandes i mungiporna får staka sig ned för utförslöporna i motvind, men sedan kan luta sig tillbaka, fila naglarna, och bara stillaståendes låta sig blåsas upp för medvindsuppförsbackarna med stavarna hängandes. Ingen rimlighet någonstans.
Det andra bästa skälet för att välja det spåret är att det är ett riktigt byspår och man därför alltid får konversera med mysiga gubbar och tanter i träningsoveraller. Idag pratade jag med en dam som åkt samma spår på 40-talet! Mäktigt, vill jag lova.
Hur som helst så har jag skidat 35 km klassiskt. Åkte ute i Sundborn båda dagarna. Det absolut tyngsta skälet för att välja det spåret framför andra spår är att det går över ängar och sjöar, dvs är väldigt öppet, vilket gör att man under soliga dagar får bada i vintersol under hela passen. Just solsken är ju det jag kanske längtar mest efter mellan oktober - april, så jag blir desperat som en marskatt och vill helt glupande helst spendera varje vaken minut i ljus om det ges minsta chans.
Det absolut tyngsta skälet för att INTE välja det spåret framför andra spår är att det går över ängar och sjöar, dvs är väldigt öppet, vilket gör att man under blåsiga dagar mer eller mindre är lika utsatt för vinden som nån liten tumbleweed i vilda västern/årets sista björklöv/alla viktiga kvitton någon någonsin har tappat i närheten av trafikerad gata.
Tråkigt och härligt nog för mig har bägge de två senaste dagarna varit sprängfyllda av både obscena mängder solsken som vräkt ner från en klarblå himmel - och stormvindar av en sådan kaliber att man undrade hur det ens skulle finnas någon blåst över i världen till första deltävlingen av mello. Vindar på sådana nivåer att man med fradgan hängandes i mungiporna får staka sig ned för utförslöporna i motvind, men sedan kan luta sig tillbaka, fila naglarna, och bara stillaståendes låta sig blåsas upp för medvindsuppförsbackarna med stavarna hängandes. Ingen rimlighet någonstans.
Det andra bästa skälet för att välja det spåret är att det är ett riktigt byspår och man därför alltid får konversera med mysiga gubbar och tanter i träningsoveraller. Idag pratade jag med en dam som åkt samma spår på 40-talet! Mäktigt, vill jag lova.
fredag 6 februari 2015
Lite mer raljerande om lchf och träning, men inte direkt nåt nytt
Läste en motionsblogg häromdagen som lovordade lchf i kombination med träning, så som motionärer ofta gör. Låten bland dessa predikanter går ju som sådan att det är en JÄTTEJÄTTEBRA kombination!!!!!! JÄTTEBRA!!!! FINNS INGET NEGATIVT MED SÅDAN KOSTOMLÄGGNING!!!! Det märks INGEN skillnad ALLS förutom eventuellt att allt nu är JÄTTEJÄTTEBRA och alla har JÄTTEBRA KÄNSLA PÅ ALLA PASS OCH ÄR SUPERSTARKA!!!!
Kul för dom, kan man ju tänka då. Tills man läser lite bakåt och ser att de i så gott som varenda fall har försämrat sig svinmycket prestationsmässigt sedan de började skippa kolhydrater. Nu behöver man ju inte bry sig om sådant som effekt eller tider, i och för sig, och om man upplever att man mår hemskt bra i sin vardag är väl det gott så och each to his own och så vidare. Men det är ändå bra kul det här med att de själva alltid upplever sig ha blivit bättre rent träningsmässigt, trots att de i reda siffror inte är det?
Dock, det är orimligt att ta en diskussion pga allt blir en empirigryta där det enda argumentet någon tycker är värt något är den egna personliga "upplevelsen" och där är man som bekant alltid kung i sitt eget rike. Så kämpa på, för all del, vem är jag att säga vad som är rätt för andra enskilda individer, men det vore ju tråkigt om det drog med fler välvilliga men okunniga än nödvändigt av bara farten (de som är kunniga är förstås förmögna att mixtra mer med kost i kombination med träning för att uppnå olika mål, men tyvärr blir man ju sällan expert av att läsa en populärvetenskaplig pocket/aftonbladets wellness-bilaga/en blogg på internet).
Det om det. Idag har jag åkt 16 km klassiskt med Krippa. Riktigt fina spår i Stångtjärn nu. Det var -4 när vi startade och +2 när vi slutade. Hur sjuk är den snabba temperaturomställningen?!
Kul för dom, kan man ju tänka då. Tills man läser lite bakåt och ser att de i så gott som varenda fall har försämrat sig svinmycket prestationsmässigt sedan de började skippa kolhydrater. Nu behöver man ju inte bry sig om sådant som effekt eller tider, i och för sig, och om man upplever att man mår hemskt bra i sin vardag är väl det gott så och each to his own och så vidare. Men det är ändå bra kul det här med att de själva alltid upplever sig ha blivit bättre rent träningsmässigt, trots att de i reda siffror inte är det?
Dock, det är orimligt att ta en diskussion pga allt blir en empirigryta där det enda argumentet någon tycker är värt något är den egna personliga "upplevelsen" och där är man som bekant alltid kung i sitt eget rike. Så kämpa på, för all del, vem är jag att säga vad som är rätt för andra enskilda individer, men det vore ju tråkigt om det drog med fler välvilliga men okunniga än nödvändigt av bara farten (de som är kunniga är förstås förmögna att mixtra mer med kost i kombination med träning för att uppnå olika mål, men tyvärr blir man ju sällan expert av att läsa en populärvetenskaplig pocket/aftonbladets wellness-bilaga/en blogg på internet).
Det om det. Idag har jag åkt 16 km klassiskt med Krippa. Riktigt fina spår i Stångtjärn nu. Det var -4 när vi startade och +2 när vi slutade. Hur sjuk är den snabba temperaturomställningen?!
torsdag 5 februari 2015
Äventyrsåkning
Hej kompisar, här står jag och kämpar för allt vad tygen håller:
Nej herregud det var lögn, kämpigt var det sista det var. Eller ja, rent fysiskt var det väl lite kämpigt pga det FANNS INGA SPÅR?! Vem hade anat?? Jag hade, i och för sig, anat just det eftersom det inte gick att hitta någon spårinfo på skidspårsbibeln skidspår.se. Men ändå. Mötte en äldre skidräv i byn och vi enades om att det ju åtminstone hade åkts skoter så det borde vara åkbart om man hade god vilja, gott humör, gott om tid, etc.
Istället för spår fick jag alltså strax över en timmes äventyrsskidning på skoterspår! Det var inte helt dumt det heller ska jag tala om för er. Förutom att man känner sig hemskt friluftsig när man offroadar så är det svårt att tycka illa om någonting i hela världen när vyerna är vida, himlen blå, solen varm och temperaturen fem minus = det mest optimala vinterväder som finns. Pratar man någonsin om något annat väder när man pratar om härligt vinterväder än just fem minus, sol och mycket snö? Nej, precis, man gör ju inte det.
Hatade således inte livet när jag kom hem igen. Det är bra fantastiskt ändå hur man kan gå från att göra just det till raka motsatsen, enbart genom att kunna styra sin egen tid lite och därför kunna vara ute i solen i dagsljus och istället sitta och glo på nåt dokument på nån dataskärm på kvällen när det ändå är mörkt. Varsågod för tips, exakt hela världens chefer.
Nej herregud det var lögn, kämpigt var det sista det var. Eller ja, rent fysiskt var det väl lite kämpigt pga det FANNS INGA SPÅR?! Vem hade anat?? Jag hade, i och för sig, anat just det eftersom det inte gick att hitta någon spårinfo på skidspårsbibeln skidspår.se. Men ändå. Mötte en äldre skidräv i byn och vi enades om att det ju åtminstone hade åkts skoter så det borde vara åkbart om man hade god vilja, gott humör, gott om tid, etc.
Istället för spår fick jag alltså strax över en timmes äventyrsskidning på skoterspår! Det var inte helt dumt det heller ska jag tala om för er. Förutom att man känner sig hemskt friluftsig när man offroadar så är det svårt att tycka illa om någonting i hela världen när vyerna är vida, himlen blå, solen varm och temperaturen fem minus = det mest optimala vinterväder som finns. Pratar man någonsin om något annat väder när man pratar om härligt vinterväder än just fem minus, sol och mycket snö? Nej, precis, man gör ju inte det.
Hatade således inte livet när jag kom hem igen. Det är bra fantastiskt ändå hur man kan gå från att göra just det till raka motsatsen, enbart genom att kunna styra sin egen tid lite och därför kunna vara ute i solen i dagsljus och istället sitta och glo på nåt dokument på nån dataskärm på kvällen när det ändå är mörkt. Varsågod för tips, exakt hela världens chefer.
onsdag 4 februari 2015
Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset
Om jag idag brast ut i skratt i min ensamhet på grund av pur eufori under mitt träningspass? Johodå. Och då ska jag berätta för er att jag inte är en människa som går genom livet och ensamskrattar till höger och vänster! Jag kan tex inte dra mig till minnes en enda gång jag skrattat åt en film/bok/tvserie/osv själv under hela mitt liv. Jobbar mycket med de här inombordsliga känslouttrycken etc.
Vad föranledde då detta absurda tillstånd idag? Tja, en timmes offroadlöpning i vad-/knädjup pudersnö över orörda skogar, berg och ängar, EVENTUELLT?!
Fyyyyyy farao vad det var fint! Att få tumla nedför sommarängar i all ära, men att få falla ned i en öppen famn av mjuk vispad grädde bland snötyngda granar och en hel värld av vitt fluff kan möjligen vara på samma nivå ändå. Ville aldrig springa hem. Som tur var hade jag både en tid att passa och en hungrig mage så jag blev inte kvar där ute. Kanske imorgon.
Vad föranledde då detta absurda tillstånd idag? Tja, en timmes offroadlöpning i vad-/knädjup pudersnö över orörda skogar, berg och ängar, EVENTUELLT?!
Fyyyyyy farao vad det var fint! Att få tumla nedför sommarängar i all ära, men att få falla ned i en öppen famn av mjuk vispad grädde bland snötyngda granar och en hel värld av vitt fluff kan möjligen vara på samma nivå ändå. Ville aldrig springa hem. Som tur var hade jag både en tid att passa och en hungrig mage så jag blev inte kvar där ute. Kanske imorgon.
tisdag 3 februari 2015
Loch fitness
En rimlig måttstock på huruvida man är i skaplig form eller urusel form skulle kunna vara att lägga märke till ungefär när under passet man går från att tycka övergångsställen och liknande fartstopp är ett irriterande hinder till att tycka de är ett skönt avbrott. För mig kom idag den punkten ungefär när jag snörade på mig skorna i hallen.
MEN! Eftersom en annan rimlig måttstock är huruvida man löpandes antingen passerar eller blir passerad av cyklande citypendlare på damtrallor och jag gjorde just det förstnämnda, låter jag de två tecknen ta ut varandra och kan därmed meddela er att på fitnessfronten råder förmodad status quo. Under rådande omständigheter är allt som inte är katastrof och kondis som en kedjerökande, överviktig, stillasittande astmatiker en succé, så jag är glad och tacksam.
På sjukgymnastfronten har jag däremot inget spännande att bju på. Jag fick fortsätta med samma övning och jag behövde inte ens klä av mig. Nåväl.
MEN! Eftersom en annan rimlig måttstock är huruvida man löpandes antingen passerar eller blir passerad av cyklande citypendlare på damtrallor och jag gjorde just det förstnämnda, låter jag de två tecknen ta ut varandra och kan därmed meddela er att på fitnessfronten råder förmodad status quo. Under rådande omständigheter är allt som inte är katastrof och kondis som en kedjerökande, överviktig, stillasittande astmatiker en succé, så jag är glad och tacksam.
På sjukgymnastfronten har jag däremot inget spännande att bju på. Jag fick fortsätta med samma övning och jag behövde inte ens klä av mig. Nåväl.
måndag 2 februari 2015
Bloggkarriären lever och frodas!
Lugna er med entusiasmen hörni, jag får prestationsångest!
Har jag läst 17000 artiklar än? Svar nej. Har jag en klar idé om vad jag ska skriva om? Svar nej. Som ni ser går det som på räls, men än så länge är det lite för långt kvar för att jag ska börja gråta över den mjölk som kan spillas i framtiden / det smör jag ännu varken sålt eller tappat inkomsten från. Det vore hur som helst kul att få börja skriva lite på eländet så jag hoppas jag snart drabbas av snilleblixten från den klara himmel som är min lillhjärna.
Jag är hästvakt i tre dagar så jag har dragit till stallet i stället, som man sa på 80-talet(?). Där var det fint. För den som kan någonting om häst så jobbade jag & hästen en del med galoppfattningar från skritt med blandad framgång. Framgången är dock stor med hur hästen nu för tiden bär upp sig självt, jämfört med hur han gjorde det i höstas, och man får vara glad för det lilla.
I morgon ska jag till sjukgymnasten igen för att få tala om att de här mckenzieövningarna jag gjort i en vecka nu inte har hjälpt så mycket. Eller har de? Vem vet. Jag är ju nu snart uppe i ett halvår med ryggröveri och det börjar bli svårt att utläsa nyansskillnader. Plus att jag nu inte ägnat mig åt särskilt mycket löpning eller annat som påfrestar ryggen under den här veckan och då är det också lite svårt att bedöma. Vänta er således spännande rapport om hur jag valde underkläder (på riktigt den största utmaningen när man ska till sjukgymnaster pga man vill inte vara oanständig men heller inte sunkig och vad är liksom en passande trosa för att bli undersökt i dagsljus av främmande människor???) och hur jag lyckades eller inte lyckades få en röntgentid!
Har jag läst 17000 artiklar än? Svar nej. Har jag en klar idé om vad jag ska skriva om? Svar nej. Som ni ser går det som på räls, men än så länge är det lite för långt kvar för att jag ska börja gråta över den mjölk som kan spillas i framtiden / det smör jag ännu varken sålt eller tappat inkomsten från. Det vore hur som helst kul att få börja skriva lite på eländet så jag hoppas jag snart drabbas av snilleblixten från den klara himmel som är min lillhjärna.
Jag är hästvakt i tre dagar så jag har dragit till stallet i stället, som man sa på 80-talet(?). Där var det fint. För den som kan någonting om häst så jobbade jag & hästen en del med galoppfattningar från skritt med blandad framgång. Framgången är dock stor med hur hästen nu för tiden bär upp sig självt, jämfört med hur han gjorde det i höstas, och man får vara glad för det lilla.
I morgon ska jag till sjukgymnasten igen för att få tala om att de här mckenzieövningarna jag gjort i en vecka nu inte har hjälpt så mycket. Eller har de? Vem vet. Jag är ju nu snart uppe i ett halvår med ryggröveri och det börjar bli svårt att utläsa nyansskillnader. Plus att jag nu inte ägnat mig åt särskilt mycket löpning eller annat som påfrestar ryggen under den här veckan och då är det också lite svårt att bedöma. Vänta er således spännande rapport om hur jag valde underkläder (på riktigt den största utmaningen när man ska till sjukgymnaster pga man vill inte vara oanständig men heller inte sunkig och vad är liksom en passande trosa för att bli undersökt i dagsljus av främmande människor???) och hur jag lyckades eller inte lyckades få en röntgentid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)