Intervaller, Tre Berg, Gubbighet, det vanliga.

Man kan ju nu, med tanke på stillheten här, börja undra om jag dog EFTER det där fjälloppet, som någon slags retroaktiv reaktion. Inte heller så var fallet!

Det jag däremot gjorde var att åka till västkusten (jag vill understryka här att jag försökte skriva "bästkusten" men att datorn autocorrectar till ett inledande V sååatt...) och försöka ställa mig in hos min 1,5-åriga brorsdotter/mitt hjärtas fröjd & glädje etc. Att springa ett ultralopp visade sig vara en ganska bra uppvärmning inför att ägna dagarna åt att springa med hjärtat i halsgropen efter unge som inte har några spärrar och därför hejdlöst kastar sig ner för allt från bryggor till soffor till klätterställningar till famnar. Jag betvivlar STARKT att jag ens är släkt med detta barn med tanke på att jag själv som bekant är rädd för allt som inte är att ligga helt stilla med flytväst på fast mark i växlande molnighet.

Nåväl. Nu är jag i dalarna. Här har jag kutat med mina hundar i skogen och ätit olika sorters kakor. Den senaste veckan slog jag även på stort och sprang två intervallpass vilket väl inte har hänt sedan dackefejden. Det börjar kanske trots allt bli dags att försöka bli lite snabb igen. Resultatet av att springa fort när man inte gjort det på några år är ju tyvärr att man blir sopslut, så jag orkade bara fyra och var förmodligen ingen vacker syn. Det positiva är ju att dalarna är glesbefolkat så det är inte så värst många som behöver lida av den synen.

Annat:

- har de senaste dagarna diskuterat mina favoritämnen/hatämnen (beroende på diskussionspartner) sport & jämställdhet, efter att sveriges största cykellag på herrsidan, Tre Berg, gått ut med PM inför sin årliga tävlingshelg. Arrangemang som man hade kunnat misstänka hade kapat sina PM straight outta nordisk familjebok 1935. Man skall aldrig sluta förvånas. För den som undrar så fick killarna som ville cykla dela på över 50000 kr, medan damerna fick 0.
0!
NOLL?!?!?
Även om det redan innan var uppenbart att man som cyklande tjej helst ska vara ihop med någon i herrklasserna för att få plats i team, bra spons, etc, så trodde jag ändå inte att någon skulle försöka bygga upp hela systemet på någon slags försörjningsplikt där herrarna vinner en hushållskassa åt sina flickvänner som därför inte behöver ha några prispengar?! För det måste väl vara den enda rimliga tanken bakom. De kan ju inte tro att kvinnliga idrottare inte har omkostnader? Eller inte betalar lika mkt i startavgift?
Folk är galna.

(Ryktena säger att de nu korrigerat detta och helt enkelt plockat bort damtävlingen ur programmet, såå...)

Som vanligt hade jag önskat att det NÅGON gång kunde kliva fram NÅGON ENDA aktiv kille i de här elitlagen och visa att han inte ställer upp på att tävla under de här villkoren, eftersom varken förbund eller klubbar lyssnar på damcyklisterna själva. Det har hittills inte hänt. Jag lämnar er med den informationen antar jag.